Varför vill ni tjejer bli dåligt behandlade av män?

Visst finns det människor, både män och kvinnor som söker sig till det osäkra, som vill ha spänning i livet och på nåt sätt söker sig till otrygga relationer, människor som kanske är vana att bli illa behandlade som barn och fortsätter att söka liknande erfarenheter som vuxna osv. Och visst finns det ett könsrollstänk i hur vi beter oss även i destruktiva situationer. Män blir oftare kriminella tex och kvinnor blir destruktiva på andra sätt, blir tex ihop med kriminella. Jag tror också det finns forskning som visar att män oftare agerar utåt mot andra och kvinnor oftare innåt mot sig själva, med självskadeveteende, anorexi mm. Å andra sidan är ju alkoholmissbruk betydligt vanligare hos män och det kan junockså ses som självdestruktivt. Men visst finns det tydliga könsmönster i hur vi beter oss i olika situationer.

Min uppfattning är att man jobbat en hel del med dessa frågor med flickor de senaste åren, i skolan och i olika tjegrupper mm. Det har ju pratas myvket om "starka tjejer" och var ju en större filmboom på det temat för ett gäng år sedan. Men visst finns det mycket, mycket kvar att göra.

Det som är väldigt märkligt i din historia dock är hur du till synes helt medvetet väljer att anpassa dig till din uppfattning om att kvinnor vill vli illa behandlade. Vad är det uttryck för hos dig tror du? Det låter ju inte som ett sunt beteende.

De flesta människor skulle förhoppningsvis hrllre vara singlar än medvetet bete sig illa mot en person man gillar.

Och det kan ju inte vara svårt att lista it att långt ifrån alla tjejer/kvinnor vill bli illa behandlade utan att du hittat en viss "typ". De flesta vuxna har ju relationer och de flesta vuxna män är ju trots allt inte vare sig alkolisterr eller narcisister. Så det är ju rätt lätt att se omkring sig och se att även de flesta trevliga män har partners. Du måste ju ändå trivas i din nya otrevligare roll av nån anledning?

Visst finns det ofta ett behov av "jakt" när man träfdar en person. Den där osäkerheten i början när man inte vet om den man gillar en gillar en tillbaka.. Särskillt som ung är väl den spänningen en del av romantiken. Det tror jag dock inte är könsbundet. Många unga män gillar ju också den "jakten" och tycker att set är mer spännande med en mer oåtkomlig tjej.

Fast vad det har med att vara snäll eller inte vet jag inte riktigt. Man kan väl vara helt ointresserad, försiktig, reserverad, eller ha behov av att lära känna en person innan man vet vad man vill och fortfarande vara snäll?

Jag förstår inte varför det skulle vara lättare att hitta en snäll man och få honom intresserad av sig? Tycker snarare att det borde vara tvärtqom. Trevliga, snälla, charmiga och socialt kompetenta i kombination (och därtill ett enligt normen snyggt utseende") borde väl vara de svåraste killarna att få, som innebär mest "jakt"?

Nästan alla män har ju en partner trots allt. Menar du att nästan alla män är elaka/beter sig elakt mot kvinnor?

Ni som tycker att det funkar bra att vara elak mot sin partner - hur långa förhållanden har ni?

Har ni nån gång provat att vara aktiv, spännande, självsäker, rolig och genuint uppriktigt snäll samtidigt - och hur har det i så fall fallit ut? Blivut ratade då mef? Exakt hur elaka måste ni vara för att få en partner/behålla en partner? Har ni provat att vara tillbakadeagna, osäkra, tråkiga och elaka santidigt och har det funkar kanon?

Ungefär så ja. Mycket märkligt beteende.