Har man inte FB har man inga vänner...

Jag har tagit bort FB 2 gånger. Varje tillfälle jag tagit bort den så märker jag att folk slutar höra av sig. Jag känner mig utstött och ointressant. Varför jag valt att ta bort är för att nästan alla försöker överglänsa varandra och vara lite bättre än andra, jag tål det inte. Men nu känner jag mig oerhört ensam. Känner även att jag vill bort från staden och bosätta mig i "skogen", men då blir jag ännu mer ensam. Jag kan alltså inte följa mina drömmar för då förblir jag ensam. Vad ska jag göra och hur ska jag tänka?

Saken är den att jag inte har så många vänner så det begränsar mig för bara den sakens skull. Att jag valde att ta bort för sista gången hör till att jag har svårt att inte vilja läsa hur andra har det eller vad dom gör, just på grund av att jag mest är själv. Jag hade kunnat ha kvar Facebook men då känner jag att jag går emot mina värderingar kring det. Enligt mig kan man använda telefonen för att prata och skicka sms också, så varför gör andra inte det tänker jag? Jag mår bättre av att inte "måste" gå in var och var 5:e minut för att se vad som händer, samtidigt som jag mår lite dåligt över att jag är ensam. Fri men ensam.

Håller med dig. Att ta luren och slå en signal, är det så förbannat jobbigt? Eller skriva ett enkelt sms? Folk har blivit så jävla lata och bekväma så det är något sanslöst. Och så sitter folk och försvarar att det är på det sättet.

Men det är ju inte klokt!! Ska man ta i beräkningen att man kanske inte blir bjuden på kalas bara för att man inte har fejan?!

Är folk så jävla lata att de inte kan ringa om en sån sak, eller är så ointresserade av att jag kommer på deras kalas.... vet du va.. då får de faan va för min del.

Jag har som mål att vara utan facebook i ett år och är snart halvvägs, jag saknar inte att veta sju tusen olika saker om andra människor varenda dag och sjutusen intryck som jag inte väljer själv och flera hundra människor som jag aldrig träffar som aldrig har kontakt med mig förutom att skylta upp om deras liv. Ironiskt nog så hade jag mest kontakt med totala främlingar i olika grupper som jag började chatta med och det var det mest givande. Hur ser nätverket ut för mig nu? Jo, 90% av de "vännerna" på Facebook de brydde sig inte ens att ringa mig, smsa mig, maila mig, fast de hade mina kontaktuppgifter. Jag hörde av mig till vissa men de såg mig inte som värd deras tid om jag är utan Facebook / Snapchat / Instagram etc. Men de 10% som kunde anpassa och respektera mitt val och stötta mina mål, de vande sig att smsa,i början glömde någon av att jag inte hade Messenger men tillslut var alla så vana att ringa och smsa med mig att det var lika naturligt som Messengerchatten. Är jag förvånad? Inte det minsta. För jag har vetat enda sen början att ingen har 500-3000 vänner som alla bryr sig om dig och ställer upp för dig och backar dig i allt, de människor som gör det de ryms att räknas på mina fingrar, man har en bästa vän, inte trettio. Man har kanske 3-5 nära vänner. Och 1-2 av de är extra nära. Så när jag fick bevisat vad jag redan visste blev det bara en oerhörd lättnad att slippa dessa låtsaskontakter som ger mig likes för att det är förväntat av de,inte äkta för fem öre. Jag har varit helt utan vänner vissa perioder när jag märkt att jag bara haft rötägg och falska personer i mitt nätverk. Aldrig ångrat att göra plats för äkta vänskap så mitt råd är gråt inte över människor som inte gråter över dig det är bara tragiskt. Välj glädje. Rensa upp och gör plats för det du önskar ha där istället.

Om du var på Facebook för att jaga likes så förstår jag dig. Allt handlar om hur man använder det. Jag får tips om event och evenemang som jag går på, vi organiserar välgörenhetsarbetet jag gör via Facebook, jag köper och säljer saker där, jag har kontakt med vänner, har skaffat nya hobbies etc. Det bästa med Facebook är alla nya vänner man träffar i verkliga livet och nya hobbys man inte skulle ha annars. Min närmaste vän träffade jag via Facebook, vi ses varje vecka så hon är absolut inte bara en nätkompis.

Tycker att folk invaggas för lätt i nya "normer" och "vanor" som följer av den tekniska utvecklingen, så pass att man t.o.m. glömmer bort vanor man hade för bara 2-3 år sedan.

Det handlar inte om lathet, det handlar om normer och vanor. Allt sker via Facebook så många har glömt bort att sms funktionen ingår i deras mobilabonnemang, eller att via Gmail finns en chatt "hangouts" som funkar exakt som Messenger men den är Googles inte Facebooks. Många vill ha snabbkontakt, alky ska gå fort och man ska ha info om allt, sms är lite mer ovisst, du ser inte när någon är aktiv, eller har läst eller har svarat, sms är lite mer som brev, du skickar och personen svarar när personen svarar. Det kräver att släppa kontrollen.

Du kunde läst hela min text så hade du förstått. Se där, ytterligare ett exempel på vad dagens lättjefullhet lett till, folk orkar inte ens läsa hela texter.

Om du ingenting förstår av det jag skrev är det ditt problem. Lär dig tänka och associera, tänker inte besvara dina dumma kommentarer mer. Tycker det är så oerhört svårt att göra sig förstådd här på FL. Förstår inte varför jag hänger här egentligen. Jävla konstiga människor!

För att ju lättare allting blir desto mer förslappade blir folk. Är det positivt tycker du att folk blir så slappa och bekväma att de till sist inte orkar göra någonting? Är du väldigt ung eller har du så dålig associationsförmåga`? Som sagt, du får lära dig tänka själv, jag besvarar dig inte mer nu.