Inlägg från: Glinda från Oz |Visa alla inlägg
  • Glinda från Oz

    Har man inte FB har man inga vänner...

    Det känns som att du inte är nöjd med din situation och därför får ingen annan vara glad eller nöjd. Om du jobbar på det kommer du ha lättare för att se andras lycka också, att lägga upp bilder på sådant man gillar och gör än glad är inte att överglänsa varandra, tvärtom, folk brukar bli glada av andras upplevelser och både gilla, kommentera och ställa frågor.

    Man blir lite utanför då man väljer bort mötesplatser där folk kommunicerar, det är lite som att inte ha en mobil. Jag har svårt att tycka synd om dig då du har valt det själv.

  • Glinda från Oz
    Nickthedick skrev 2017-11-07 11:22:36 följande:

    Alla upplever vi saker och ting annorlunda. Bara för att man är glad och nöjd, betyder det inte att man slutar höra av sig. Sedan har jag då aldrig bett om att folk ska tycka synd om mig. Jag har valt det själv, för vem vore jag om jag tillåter folk att styra hur jag vill ha det.


    Då så, då är du helt okej med att bli utesluten och det finns inget problem. Du kan lugnt gå och leva ditt liv som du gör nu, alla behöver inte vara sociala och umgås med folk.
  • Glinda från Oz
    Nickthedick skrev 2017-11-07 11:22:36 följande:

    Alla upplever vi saker och ting annorlunda. Bara för att man är glad och nöjd, betyder det inte att man slutar höra av sig. Sedan har jag då aldrig bett om att folk ska tycka synd om mig. Jag har valt det själv, för vem vore jag om jag tillåter folk att styra hur jag vill ha det.


    Då så, då är du helt okej med att bli utesluten och det finns inget problem. Du kan lugnt gå och leva ditt liv som du gör nu, alla behöver inte vara sociala och umgås med folk.
  • Glinda från Oz
    Nickthedick skrev 2017-11-07 20:33:40 följande:

    Haha, du verkar vara lite irriterad på mig (eller riktigt slut). Om folk slutar att höra av sig när man drar sig bort från Facebook, kan man inte se det som ett problem då menar du? Förresten, se inte frågetecknet som en fråga till dig. Bara läs om du vill.


    Nej, jag är inte irriterad alls, bara förvånad över att du väljer bort den vanligaste kommunikationsvägar och sedan inte förstår konsekvenserna.
  • Glinda från Oz
    Anonym (Tall) skrev 2017-11-07 23:36:02 följande:

    Fast ska det egentligen bli en konsekvens av det? Är det verkligen en självklarhet?


    Det blir ju så, Facebook är en mötesplats, alla evenemang och inbjudningar jag får (förutom till bröllop) sker via Facebook. Jag får sällan några SMS utan folk skriver på messenger, jag gillar att ringa och prata med folk men de flesta gör inte det. Väljer man att stå utanför blir man just utanför även om det inte är ens vänners avsikt.
  • Glinda från Oz
    Anonym (Blue) skrev 2017-11-08 16:30:34 följande:

    Jag har som mål att vara utan facebook i ett år och är snart halvvägs, jag saknar inte att veta sju tusen olika saker om andra människor varenda dag och sjutusen intryck som jag inte väljer själv och flera hundra människor som jag aldrig träffar som aldrig har kontakt med mig förutom att skylta upp om deras liv. Ironiskt nog så hade jag mest kontakt med totala främlingar i olika grupper som jag började chatta med och det var det mest givande. Hur ser nätverket ut för mig nu? Jo, 90% av de "vännerna" på Facebook de brydde sig inte ens att ringa mig, smsa mig, maila mig, fast de hade mina kontaktuppgifter. Jag hörde av mig till vissa men de såg mig inte som värd deras tid om jag är utan Facebook / Snapchat / Instagram etc. Men de 10% som kunde anpassa och respektera mitt val och stötta mina mål, de vande sig att smsa,i början glömde någon av att jag inte hade Messenger men tillslut var alla så vana att ringa och smsa med mig att det var lika naturligt som Messengerchatten. Är jag förvånad? Inte det minsta. För jag har vetat enda sen början att ingen har 500-3000 vänner som alla bryr sig om dig och ställer upp för dig och backar dig i allt, de människor som gör det de ryms att räknas på mina fingrar, man har en bästa vän, inte trettio. Man har kanske 3-5 nära vänner. Och 1-2 av de är extra nära. Så när jag fick bevisat vad jag redan visste blev det bara en oerhörd lättnad att slippa dessa låtsaskontakter som ger mig likes för att det är förväntat av de,inte äkta för fem öre. Jag har varit helt utan vänner vissa perioder när jag märkt att jag bara haft rötägg och falska personer i mitt nätverk. Aldrig ångrat att göra plats för äkta vänskap så mitt råd är gråt inte över människor som inte gråter över dig det är bara tragiskt. Välj glädje. Rensa upp och gör plats för det du önskar ha där istället.


    Om du var på Facebook för att jaga likes så förstår jag dig. Allt handlar om hur man använder det. Jag får tips om event och evenemang som jag går på, vi organiserar välgörenhetsarbetet jag gör via Facebook, jag köper och säljer saker där, jag har kontakt med vänner, har skaffat nya hobbies etc. Det bästa med Facebook är alla nya vänner man träffar i verkliga livet och nya hobbys man inte skulle ha annars. Min närmaste vän träffade jag via Facebook, vi ses varje vecka så hon är absolut inte bara en nätkompis.
  • Glinda från Oz
    Nickthedick skrev 2017-11-08 17:08:12 följande:

    Av att döma från det du skrev så upplevde jag dig irriterad på hur jag valt att gå tillväga. Sedan att jag förstår konsekvenserna, det gör jag. Men att det ska behöva bli en konsekvens är för mig ledsamt och otroligt konstigt.


    Då uppfattade du fel. Jag håller med om att en del saker är konstiga, jag tycker inte just det här är konstigt, men jag tycker andra saker är märkliga, jag tror man måste anpassa sig till verkligheten om man har den möjligheten. Att inte ha Facebook skapar en massa merjobb för folk också och jag känner inte att jag vill lägga det på andra människor, men var och en bestämmer såklart själv.
  • Glinda från Oz
    Anonym (Blue) skrev 2017-11-08 19:28:29 följande:

    Du missuppfattade jag menade att jag tycker hela likes/bekräftelse från andra - grejen är en av de stora anledningarna till att jag ville slippa Facebook, jag har aldrig tyckt att det varit normalt eller givande för en like säger absolut ingenting, jag vet inte varför någon gillar mitt inlägg eller bild, de delar inte sina tankar det är så fattigt och ytligt och oärligt, jag ber om åsikter av de människor som vågar uttrycka sig som tar sig tiden och de människorna kan ta sig tiden utanför Facebook.

    Absolut handlar det om vad man gör av saker och ting och för min del är utmaningen att kunna ha ett superbra liv helt utan det som är så lättillgängligt vad som passar mig. På Facebook finns allt samlat allt kommer till dig i förslag i reklam i annonser i delningar i vänner jag gillar inte det, jag vill styras in på saker från andra håll som känns mer otippat, mer överraskande, oväntat och spännande.


    Varför måste det vara antigen eller? Då jag lägger upp ett inlägg på Facebook gör jag det för att dela en åsikt eller för att visa något jag gillar. Delar jag en åsikt hoppas jag att folk ska tänka på den, de behöver inte hålla med bara tänka efter. De behöver inte svara heller, jag behöver inte den bekräftelsen, gillar någon det tolkar jag det som att de håller med eller tycker det är intressant. Om jag delar en bild på min katt vill jag mest visa upp hur söt han är, gillar någon det tolkar jag det som att de också tycker han är söt eller att det är en fin bild. Delar jag ett inlägg på en brunch gör jag det för att jag vill visa något som var trevligt, gillar någon det tolkar jag det som att de tycker det såg trevligt ut också.

    Att folk inte kommenterar är inte för att de är oärliga eller inte vågar uttrycka sig, ens tidslinje är sällan ett diskussionsforum. Facebook är heller inte samma sak som den verkliga världen, jag inbillar mig inte att tjejen jag träffade en gång för 2 år sedan på en konferens är min vän, men jag uppskattar att se en bild på hennes katt för jag gillar katter och därför får bilden en like av mig. Delar någon jag inte känner en bild på dagens outfit kan jag bli inspirerad, ser jag att en person jag knappt känner har gått med i en grupp kan jag också bli medlem om jag tycker det ser intressant ut och såvidare. Sedan har jag riktiga vänner som jag träffar regelbundet och ser jag att de har delat något intressant kan jag börja prata om det när vi ses så berättar de mer och då säger jag vad jag tycker. Jag tror inte att tjejen jag träffade en gång för 2 år sedan är intresserad av vad jag tycker för vi känner inte varandra, därför kommenterar jag sällan hennes bilder.

    Jag ser min tidslinje som ett flöde där jag får se saker jag gillar, kan bli inspirerad av, där jag kan upptäcka nya saker jag inte hade gjort annars (tjejen jag träffade för 2 år sedan kanske håller på med ett jätteintressant intresse som jag inte vet något om och då kanske jag också börjar med det) Jag är med i grupper för att inspireras ännu mer, lära mig saker (jag är t.ex med i en trädgårdsgrupp och där har jag fått en massa tips av att läsa andras inlägg) jag är med i en matlagningsgrupp för att få tips på middagar, en köp och säljgrupp för att slippa betala avgifter till Blocket, grupper för mina intressen för det ordnas evenemang regelbundet som jag går på. Jag följer museum, gallerier, bokhandlar mm och ser på så vis att de har tillställningar som jag går på.

    Som du hör kan Facebook vara otippat, spännande, oväntat och överanskande. Det handlar om att ta till sig vad man ser och göra något av det i sitt verkliga liv, eller bara njuta av fina bilder och texter.
Svar på tråden Har man inte FB har man inga vänner...