Har man inte FB har man inga vänner...

Det finns väl tre kategorier människor.

1. De som lever sina liv via facebook och sociala medier och ser det som en katastrof om de inte får tillräckligt många gillningar, kommentarer eller tillräckligt med bekräftelse. Denna grupp kan verka stor men är desto mindre än den ser ut att vara. Det är ett fåtal som tar stor plats och får det att se ut som om facebook är det enda livet består av.
2. De som är inne och skriver eller läser något ibland, bara för att "kolla läget" av ren nyfikenhet, men som större delen av tiden lever sina liv IRL. dvs i verkligheten.
3. De som insett vilken masshjärntvätt och manipulation facebook är och har valt bort det och lever sina liv fullt ut i verkligheten, utan att oroa sig över brist på gillningar, kommentarer och bekräftelse på "vuxendagiset" facebook. Umgås man med folk ur denna kategori får man snart känslan av att facebook kan dra åt helvete, eftersom man lever livet i nuet och i verkligheten och utifrån egna drömmar, önskemål och förutsättningar, utan att oroa sig eller bry sig om vad andra tycker eller tänker.

Just det ja. Ursäkta mig, var lite trångsynt där kanske. Menade att det är skillnad på folk som gör sig själva helt beroende av facebook, gillningar och bekräftelse och de som väljer bort facebook för att leva livet på riktigt. Sedan är ju fb ett utmärkt instrument för att hålla kontakt med avlägsna vänner, helt klart.

Håller med dig. Att ta luren och slå en signal, är det så förbannat jobbigt? Eller skriva ett enkelt sms? Folk har blivit så jävla lata och bekväma så det är något sanslöst. Och så sitter folk och försvarar att det är på det sättet.

Tycker att folk invaggas för lätt i nya "normer" och "vanor" som följer av den tekniska utvecklingen, så pass att man t.o.m. glömmer bort vanor man hade för bara 2-3 år sedan. Jo, till en del handlar det om lathet. Ju behändigare och bekvämare/ lättare det blir att göra saker, desto mer lättjefull och okomplicerad tillvaro vill människan ha. Precis som att människans mål i slutändan skulle vara total inaktivitet och passivitet. Handling och ansträngning ses bara som något nödvändigt ont. Allt ska vara så lätt, smidigt och okomplicerat som möjligt. Inte undra på att folk bara blir fetare och fetare och rör på sig allt mindre och som en följd av det får en massa välfärdssjukdomar och mår allt sämre psykiskt. När man inte längre behöver anstränga sig eller kämpa för någonting så blir allt till sist meningslöst, oavsett hur lätt och bekväm tillvaron är. Men jag har valt att gå i motsatt riktning, och blivit väl medveten om att alla dessa lättjeknarkare bara gör skit för sig själva i slutändan. Sedan länge glömt är bibelordet: "Gå in genom den trånga porten, ty vid och bred är den väg som leder till fördärvet, och det är många som går den breda vägen, endast ett fåtal går den smala och slingriga vägen och finner livet" Inte ordagrant så men det är den andemeningen.

Du kunde läst hela min text så hade du förstått. Se där, ytterligare ett exempel på vad dagens lättjefullhet lett till, folk orkar inte ens läsa hela texter.

Om du ingenting förstår av det jag skrev är det ditt problem. Lär dig tänka och associera, tänker inte besvara dina dumma kommentarer mer. Tycker det är så oerhört svårt att göra sig förstådd här på FL. Förstår inte varför jag hänger här egentligen. Jävla konstiga människor!

För att ju lättare allting blir desto mer förslappade blir folk. Är det positivt tycker du att folk blir så slappa och bekväma att de till sist inte orkar göra någonting? Är du väldigt ung eller har du så dålig associationsförmåga`? Som sagt, du får lära dig tänka själv, jag besvarar dig inte mer nu.

Kan säga som såhär. Det är verkligen inte mitt problem om folk blir latare, slöare och mer passiva. De gör endast skit för sig själva, när de inte rör på sina kroppar. Jag är glad att jag själv fortfarande har förståndet i behåll trots smartphonieringen och sociala mediers kontrollbehov och är ute i skogen var och varannan dag och får motion och frisk luft, vid sidan av jobbet. När det gäller fysisk kondition blir jag ju en vinnare med hästlängder jämfört med de som sitter på sina feta rövar och äter hamburgare med pommes och pizza samtidigt som de orkar allt mindre. Redan på 80-talet när hemdatorn och TV-spelen kom varnades det för att barns fysiska aktiviteter skulle bli lidande, och i svenska MAD gjordes en parodi om att i framtiden skulle människans armar och ben endast vara rudimentära organ (alltså överflödiga, precis som blindtarmen) och utsvultna krigarmänniskor från U-länderna skulle lätt kunna rulla iväg oss som käglor.

Det är där vi är nu.