5-åring med ADHD. Medicinering?

AndreaBD

Äldre 11 Nov 11:30
189 svar

Citera Återställ Anmäl

5-åring med ADHD. Medicinering?

Anonym (suck) skrev 2017-11-11 11:20:03 följande:
Snacka om att generalisera. De med diagnos är också individer. Alla jag känner med ADHD, också som barn, har haft vänner och har mått bra. De har inte tagit en massa piller. Tagga ner.
Det är du som pratar generellt. DU som säger att barn inte behöver medicin. Jag säger inte att alla behöver, lättare fall kan säkert klara sig utan medicin, men det är oansvarig att säga till föräldrar att de bör försöka klara sig utan att ens veta om det här barnet kanske har ganska svår ADHD. Från beskrivningen låter det inte som lätt ADHD. Det hade man nog inte ens uppmärksammat så tidigt då.

Och jag har själv en son med mycket svår ADHD och en dotter med lättare ADHD. Dottern fick inte diagnos när vi ville utreda henne i 7-års-åldern, för att symptomen ändå inte var så illa. Och därmed förstås ingen medicin heller. Vilket jag då tyckte var okej, det verkade ju fungera ganska bra för henne. Stora krisen kom sedan när hon var 14/15 - ätstörning, depression. Orsak enligt behandlande läkare: Obehandlat ADHD. Så hon fick diagnosen och medicin när hon var 16. Det har visat sig att hon också borde ha fått medicin, trots ganska lätt ADHD, eftersom hon fick anstränga sig ganska mycket så här och i tonåren orkade hon inte längre det.
AndreaBD

Äldre 11 Nov 11:47

#49

Citera Återställ Anmäl

Anonym (suck) skrev 2017-11-11 11:33:02 följande:
Eh nej, det var du som gjorde det utifrån att du har två barn med diagnosen. Varannan människa jag känt och känner har adhd.

Inte att förglömma att barn utan diagnos också kan må psykiskt dåligt. De flesta gör det faktiskt i tonåren.
Det var bara exempel förstås. Jag jobbar själv med tonåringar med ADHD (de flesta i alla fall har den diagnosen), jag har också engagerat mig i föreningen. Jag har träffat hundratals människor med ADHD. Och jag måste också säga att jag inte har träffat många vuxna som ångrar att de fått medicin, däremot många som ångrar att de inte har fått.

Jag vet inte om du i sista stycket pratar allmänt eller om du menar att min dotters ätstörning och depression kanske inte berodde på ADHD:n. Man kan ju aldrig utesluta att det finns fler faktorer. Men läkaren verkade ju mycket bestämd att det var det som var orsaken - att hon inte hade fått behandling för sin ADHD - vilket ledde till att hon var överbelastad. Och den läkaren hade tidigare jobbat med att diagnosticera ADHD, innan hon jobbade med ätstörningar.

Jo, min son hade förresten också en stor kris under tonåren, och han hade ju medicin sedan han var 8. Han hade visserligen behövt det tidigare för att han redan inte ville leva längre pga alla misslyckanden, men då var man restriktiv med medicinen. Oavsett - han har mycket svår ADHD och även om medicinen hjälpte honom, så hjälpte den inte tillräckligt för att han skulle bli vuxen utan större kriser. Så kan det också vara.
AndreaBD

Äldre 11 Nov 11:50

#50

Citera Återställ Anmäl

Anonym (suck) skrev 2017-11-11 11:45:12 följande:
Jag tycker snarare att sådana som du ska få medicin, om det finns medicin för att bli förstående för andras olikheter. Det är omgivningen som ska anpassa sig så alla barn har rätt att finnas. Det är sinnessjukt att ens fundera på att ge en 5 åring medicin. Låt det stackars barnet vara.
Det är dock förödande om man blundar för barns lidande. Du verkar inte precis vara inne på att LYSSNA till det enskilda barnet och se om de verkligen trivs med det eller om de är jätte-olyckliga. De har ALLA en egen åsikt om det. Mina barn har förstås också själva vara delaktiga, och varit med och bestämt om medicinering. Har träffat tillräckligt många vuxna med ganska lika berättelser av stort lidande, mycket snack och lite verkstad.
AndreaBD

Äldre 11 Nov 12:21

#54

Citera Återställ Anmäl

Anonym (suck) skrev 2017-11-11 11:58:53 följande:
Ts barn är 5 år och kan knappast ta beslut om huruvida hen ska ta piller eller inte.
Jag har ju inte heller föreslagit att hon ska ta medicin NU, utan att hon kanske ska börja med det i samband med skolstarten, och då skulle hon vara 7 år. Och en 7-åring kan definitivt uttrycka om han lider av det och om han skulle ville prova en medicin. Naturligtvis kan det hända att yngre barn inte är på rätt humör ibland för att avgöra en viktig fråga, så man kan ju behöva ta upp det flera gånger.
AndreaBD

Äldre 11 Nov 12:36

#55

Citera Återställ Anmäl

Anonym (suck) skrev 2017-11-11 12:00:15 följande:
Det finns något som heter anpassning. Steg ett är knappast att stoppa i barn piller för att passa in i normen.

Jag vet, jag jobbar med det dagligen. Diskuterade just den frågan med kollegor igår. En kollega sa nämligen att allt mer föräldrar kräver numera att vi ska anpassa ALLT. Problemet är: Samhället är inte så anpassat och en viss utveckling är ändå önskvärt. Så det finns för-och nackdelar.

Man kan diskutera om det då inte är fel slags insats att anpassa barnet genom att ge medicin. Men man har alltid en hel del anpassning också, och om barnet ändå ska utvecklas, komma upp i en lite högre nivå av fungerande i samhället - då är medicinen inte bara "fusk" som bara tillfälligt ger högre funktionsnivå, utan många dåliga vanor utvecklar barnen aldrig med medicin. Och nu pratar vi inte ens om kriminalitet och drogmissbruk (att den risken MINSKAR om barnen medicinerar är ju väldokumenterat!) utan jag tänker mer på att man pratar med folk på ett respektfullt sätt, att man inte hamnar i en massa konflikter med folk. Just såna konflikter kan leda till mycket värre problem när man väl är vuxen. Då kan det ha mer allvarliga konsekvenser. Och konsekvenser förstår de ju knappt, ännu mindre utan medicin.

Vilket slags liv man hamnar i som vuxen - om man har ett ordnat liv med jobb och lägenhet och kanske partner, eller om man är hemlös, misslyckad, m.m. - det hänger faktiskt väldigt mycket på att barndom och skoltid fungerar någorlunda för barnet. Och där tycker jag att det kan vara dumt, att ta risken att ens barns liv går helt snett, bara för att man vill undvika medicin.
AndreaBD

Äldre 11 Nov 12:43

#56

Citera Återställ Anmäl

Anonym (Förälder) skrev 2017-11-11 12:05:36 följande:
Misslyckanden? Hur kan ett litet barn anses misslyckas? Jag blir så upprörd när jag hör sådant. Det gäller att Anpassa omgivningen så Att barnet mår bra. Min sons förskolefröken talade i sådana termer, att min son ?misslyckades? med olika saker. Han hade svårt för övergångar mellan aktiviteter tex! Jag tog ledigt och var med i förskolan en hel dag, lärde känna pedagogerna, förslog försiktigt hur man kunde anpassa för min son, berättade om hur han är och hur han fungerar. Han har ingen diagnos men drag av Adhd, hans morbror har Adhd. Jag blir så ledsen när man vill stämpla små barn. Det gäller att anpassa hemma, i skolan och på förskola. Viktigt är att se till att hålla stressen ifrån barnet! Se till att barnet får bra mat, utevistelse flera timmar per dag , struktur i tillvaron , lugn och ro och lugna och trygga och kärleksfulla föräldrar. Att vara förälder kräver väldigt mycket, särskilt när barnet har så kallade adhd-drag.
Det var INTE lärare eller vi föräldrar som har sagt att han misslyckas eller ens gett honom intrycket. Det var han själv! Förstår du inte att även en 7-åring ser om alla andra verkar lyckas med uppgifter som inte han lyckas med? Min son hade en toppen-lärare och lärarens dotter som assistent, så jag vet att de gjorde ett bra jobb.

Jaa... du kan ju hålla stressen borta, det gjorde de för min son också. Dvs. de lät inte honom komma in i klassrummet med dem andra barnen överhuvudtaget till slut - för då gick han upp i varv totalt. Så det är ju stress så klart. Men, det enda alternativet var ju att han satt med sin assistent i en-rum. Hur kul är det för ett barn mellan 6 och 8 år? Han satt med assistent i en-rum i tre år! Och det funkade uppenbarligen inte på rasterna heller, för han ville mest vara i lärarrummet med dem vuxna. Hur kul är det? Sen bytte han till specialskola till 4:an och det var något bättre. Men inget jämfört med när han kunde gå tillbaka till vanlig skola i 6:an.
AndreaBD

Äldre 11 Nov 12:57

#58

Citera Återställ Anmäl

Anonym (Tveksam) skrev 2017-11-11 12:54:43 följande:
Man påverkas inte så att man blir speedad. Att man får en liten höjning av blodsockret är helt ofarligt och inget som märks i hur man uppför sig.
Och? Vad är din poäng? Att det just inte är samma sak som ADHD? I så fall håller jag med.
AndreaBD

Äldre 11 Nov 13:33

#60

Citera Återställ Anmäl

Anonym (Förälder) skrev 2017-11-11 13:17:19 följande:
Om man försökt med allt annat och inget fungerar är sannolikt medicinering det bästa alternativet. Känns dock konstigt om man testat och utdömt alla andra alternativ redan när ett barn är fem år.
Det var ju precis det de gjorde med vår son - testade allt annat. Egentligen var det det som halvt knäckte honom. Det skulle provas en massa saker, och eftersom de inte fungerade så mådde han sämre och sämre. På den tiden var det regeln, att man MÅSTE ha provat allt annat först. Allt som vi föräldrar kunde göra hade vi ju redan gjort, men skolan gjorde inte tillräckligt sa läkaren. Och då kunde hon inte sätta honom på medicin. Ska barnen lida för att skolan inte gör tillräckligt?

Sedan fick han prova en antidepressiv medicin. Man ska inte ge antidepressiva till 8-åringar, den medicinen var inte officiellt godkänt för barn. Men vi fick göra det ändå, bara så att man kunde säga att man har provat allt. Det blev bara värre av medicinen.

En bra läkare som vi hade senare sa att det var så vansinnigt att man tvingar föräldrar och skola att sätta in en massa åtgärder som man VET inte hjälper. Istället för att ge honom medicin som man vet hjälper. Varför inte tvärtom? Sätt in andra åtgärder också, så kan man ju försöka i vissa fall om man kan ta bort medicinen igen.
AndreaBD

Äldre 11 Nov 19:03

#67

Citera Återställ Anmäl

Anonym (Tveksam) skrev 2017-11-11 14:39:52 följande:
Min poäng är fortfarande att du inte ska komma med falska påståenden om att barn blir speedade av socker. Det stämmer inte.

Du skrev: "Det du pratar om är inte barn med ADHD, utan det är barn som är lite uppe i varv för att de har dåliga matvanor. Ja, man kan gå upp i varv av socker/kolhydrater. Men det är äpplen och päron - det ena är för mycket socker och det andra är ADHD."
Det är väl skitsamma! Jag är inte insatt i hur socker påverkar folk som INTE har ADHD, utan jag är insatt i ADHD, och det är det ämnet vi pratar om. Poängen är att det inte hjälper mot ADHD att undvika socker. Om det sedan är meningsfullt för barn som inte har ADHD, det har jag ingen kunskap om och det är inte heller det vi pratar om. Jag sa det mest för att vara tydligt att det är något ANNAT i så fall, OM barn skulle bli speedade.
AndreaBD

Äldre 11 Nov 19:14

#70

Citera Återställ Anmäl

Anonym (Barnsjuksköterska) skrev 2017-11-11 19:07:12 följande:
Ts, lyssna inte på råd här på familjeliv sv människor som troligtvis saknar kunskap om barns utveckling, npf-diagnoser och behandling utan lita istället på läkaren som sätter diagnos och ev förskrivet recept (ovh följer noga effekten).
Desto tidigare barn börjar med medicinering desto mer synapser bildas det i hjärnan: synapser som barn med adhd och add saknar vilket därför det gör att det kan bli tråkigt och man tappar konc vilket innebär att när barnet är tonåring/vuxen så slipper hen medicinera. Det är en av tusen fördelar med att medicinera. Ca 5% fungerar inte medicinering på. Ni vet ej om den funkar på er son eller ej om ni inte har privat. Dick kommer läkaren att stegvis höja dosen medicin i början tills dess att din son får biverkningar och då kommer läkaren sänka ett snäpp. Så det går inte att undvika biverkningar under insöttningsperioden. Det finns massor av olika mediciner: vissa långtidsverkande och vissa som bara hjälper över dagen. Läkaren bestämmer vad som passar er bäst. Ni kanske får prova flera. Medicinering är inte farligt. Vanligaste biverkningarna är nedsatt aptit och ont i magen samt stt de kan bli lite lågs o tysta. Blir de låga, tysta o får ont i magen så sänker läkaren medicinen. Sen är det viktigt att ni föräldrar går på alla träffar och grupper som anordnas av ert landsting. Att psykolog gör en formell överlämning till skolans personal. Kanske assistent behövs i skolan? Soec ped bör sätta in åtgärder. Finns massor av hjälp att få flr er sons skull.

Till den som skrev ang att man inte utreder femåringar: man kan utreda från fem år. I vissa fall kan man utreda ännu tidigare. Dock kan man då behöva utreda igen efter ett par år.

Tack för ett vettigt inlägg.

«
‹
Sida 2 av 6
1
2
3
4
5
6
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden 5-åring med ADHD. Medicinering?

5-åring med ADHD. Medicinering?

INNEHÅLL