Feminister bromsar sig själva

många kräver ju att alla muslimer ska gå ut och ta avstånd från de muslimer som gör fel så samma sak borde väl gälla för män då?

Jag kallade mig feminist en gång i tiden. Var tom aktiv och höll diskussioner och gick på möten.

Sedan träffade jag min underbara pojkvän som jag älskar att diskutera med och fick mig att öppna ögonen för så mycket saker som jag märkte att jag aktivt förnekade eller gick i försvarsposition så fort jag hörde. Han fick mig att ifrågasätta varför jag blev så defensiv.

Han fick mig att öppna mina ögon och se saker ifrån båda håll. Det tog tid att släppa den instinktiva känslan av att bli kränkt när män pratade om sina problem eller synpunkter. Oj oj oj vad saker det dyker upp som skulle se som så fel istället för roligt om man skulle vände rollerna. Kvinnor är alltid offer och män är alltid förövare. (nästan)

När jag sedan fortsatte att diskutera på mina medsystrar och jag blev mer och mer ifrågasatt och mer och mer utesluten från gruppen. De slutade att bjuda in mig eftersom jag inte höll med om allt de sa. Jag slutade kalla mig feminist eftersom det inte är vägen till jämställdhet.

Grupper som kretsar kring en inbördes beundran är sällan stimulerande för folk som vill diskutera och gärna utvecklas. Sådant är för människor som anser att de har tänkt och utvecklats klart.

Du resonerar dock som om du hade upplevt feminism för att du har varit aktiv på möten. Det vore som att påstå att man har upplevt religion för att man gick på Hare Krishna möten ett tag eller att du har upplevt området ekonomi för att du har förkovrat dig i socialism.

Feminism innehåller över 10 ideologier, ett flertal filosofiska skolningar samt hundratals grupper och organisationer med individuella kulörer därtill. Vad du har upplevt är ett av kornen på en sandstrand.

Träffat på särartsfeminister som anser att män och kvinnor av naturen är olika och att samhället ska formas med hänsyn till de traditionella könsrollerna, varav jämställdhet enligt dessa är en likvärdig social- och samhällsstatus mellan könen istället för mål som exempelvis 50/50-uppdelningar?

Träffat anarkafeminister som inte lägger någon större vikt på frågan om "manligt" och "kvinnligt" överhuvudtaget utan fokuserar på skadliga beteenden och som anser att jämställdhet, hur den än visualiseras, bara kan springa ur attitydförändringar?

Träffat liberalfeminister som anser att att individens fria val är någonting primärt att ta vara på och som anser att metoder som exempelvis kvotering, öronmärkt föräldraförsäkring och så vidare (läs: toppstyrda reglerings- och tvångsmetoder) är helt fel väg att gå?

Överhuvudtaget träffat feminister som inte har djupa spår av radikalfeminism och som inte anser att gruppen "män" (och främst att "vita män") är upprätthållare av ett "Patriarkat" som systematiskt förtrycker gruppen "kvinnor" (vilket är världsbilden som just placerar gruppen "kvinnor" som offer per automatik)?

Feminism är ett politiskt område som inte ska någonstans. Att göra avkall på det är att ge bort sin politiska makt till någon annan och oftast till sina ideologiska motståndare.

Glömde påpeka att likhetstsfeminister inte är vänster- eller för den delen högerorienterade utan du tänker nog på ideologin radikalfeminism i det sammanhanget, som genomsyrar vänsterpolitiken i störst utsträckning.