Hur visste ni att ni var redo?

Att tänka sig att man måste kunna ge barnet bästa tänkbara barndom innan man börjar försöka tycker jag låter utopiskt. Det är inte direkt som att alla någonsin har möjlighet att skaffa sin drömgård och ett gäng hästar liksom. Och ingen av oss kommer leva i en bullerbyidyll även om vi väntar tills vi är 100 år. En barndom i en hyresrätt kan också vara fantastisk.

Jag tycker det viktigaste är att man får barn med någon man vill vara förälder med (eller ensam för den delen) och att barnet inte föds in i misär. Missbruk, social otrygghet, fattigdom, våld och sånt.