Andra barn säger till mitt barn att han är en tjej

Du är så hemskt i Allt du skriver att jag egentligen just därför inte borde svara på något.

Men du är ju den anledning till varför det går så jävla segt fram med förändring och varför föedomstänkandet fortfarande härskar.

Tacka gud för alla unikum som bryter normen, som kämpar för individualism genom sin konst, musik, politik, klädstil osv osv och för barn med föräldrar som fattar bättre än att försöka piska in sina barn in i sill strömmen.

Alla makter från alla håll och kanter bubblar kraftigare i dag för att det är mer tillåtet, detta är revolutionens tid vi lever i på så många plan. Folk höjer inte lika mycket på ögonbrynen när människor vill ändra kön, gifta sig med samma kön, har föräldrar från olika världsdelar osv osv och det är för att trycket ökar och håller jämt.

. Det finns personer och kulturer som är mycket mer förtryckande såväl som det finns personer och kulturer som är mer tillåtande. Vi går i de flesta avseenden framåt i de här frågorna, det är bara domedags-profeter och SDpack som vill lura i folk att undergången är nära och att lösningen är bitterhet och hat. Man måste själv välja vilken inriktning man vill stödja.

Det händer när vi är på offentliga på platser så som lekparker, lekland osv. Att de råkar missta han för en tjej gör ju inget och det har jag sagt att han inte ska bry sig om, problemet uppstår ju när de inleder en lek och fortsätter att hävda att han är en tjej trots att han sa att han inte var det. Jag brukar oftast inte höra när det händer, utan det brukar smyga fram senare från min son. men kommer från och med nu att se till att stå nära så jag kan säga ifrån.

Nja, vanligt vet jag inte... Träffar sällan eller aldrig på andra pojkar som har långt hår och färgglatt oavsett var vi befinner oss. Dock är min son omtyckt på förskolan även om inget annat barn där bryter mot könsnormerna i hår och stil.

Man kan inte samtidigt följa och leda. Jag är den där rabiata feministen du talar om, som klär mina barn könsstereotypt för att de vill det - eller rättare sagt, de klär sig själva. Ja, jag är ytterst genusmedveten men har ändå lyckats fostra en flickflicka och en pojkpojke, helt mot min egen vilja. Det är bara att inse att mot kulturen och barnets egen vilja är vi föräldrar helt chanslösa. Köpte jag en rosa jacka till min son skulle han aldrig ta den på sig, så det är bortkastade pengar. Det handlar inte om att inse barnens bästa, utan att inse sitt eget och plånbokens bästa. Har din och dina barns vilja aldrig kolliderat har du ingen aning om hur svåra barn kan vara att styra, och du är förstås att gratulera till en enklare vardag.

Han är inte alls ensam om att ha långt hår och färgglada kläder. Vilket borde vara allas rättighet oavsett biologiskt kön!

Det har funnits många perioder i historien då män haft långt hår och pråliga kläder tex 1700-tal och så sent som 80-tal om du vill ha mer närtid. Och det kommer att komma perioder framåt också där mode och trender ser annorlunda ut än just nu.

Att låta barn få uttrycka sin identitet som den vill, det är att vara en bra förälder. Inte tvinga in i någon mall oavsett hur den mallen ser ut. Könsstereotypt går åt båda hållen, vet du.

Ensam i just hans sammanhang ja, men hans lilla förskola och hemmakvarter är inte hela världen.

Desto viktigare att stå upp för den man är och visa att det finns många sätt att vara, klä sig, ha sitt hår, ha för intressen, 

Barn har en egen identitet och den utvecklas mycket tidigt! Föräldrar formar till en viss men liten del, åtminstone föräldrar som låter sina barn tänka själva och utvecklas till individer.

Samhällets normer och värderingar är och ska vara föränderliga och skapas av oss alla som lever i samhället.

Ingen skadas av att pojkar har långt hår, flickor kort hår, eller att pojkar har rosa kläder, att flickor har byxor. Det skulle kunna vara jobbigt för individen, men är viljan tillräckligt stark så klarar man att gå emot normen.

Och, att normer förändras, är inte alls ett uselt argument. Nån måste ju bryta normen för att den ska kunna förändras.  .

Du måste ha en väldigt märklig världsbild om du på allvar tror att en pojke/man som har långt hår och klär sig normöverskridande inte får jobb, vänner, relationer. 

.

Har dock inte haft någon udda uppfostran och inte haft något driv att få honom att bli "flickaktig" överhuvudtaget. Som jag skrev, jag klädde honom i marinblått, svart, vitt, grått, vinrött, senapsgult osv fram till att han var kring 2 år och visade tydligt att han föredrog klara, starka färger och blev rent överförtjust av att han fick en regnbågsfärgad tröja av sin mormor. JAG har alltid dragits mer till dovare färger och inte haft någon drivkraft att göra om honom överhuvudtaget. Han har varit så anti de kläder jag klätt honom i att han gråtit för att han inte ha velat ha dem på sig. Samma med håret. Vi slutade klippa honom för att han bönade och bad om att slippa vid 3 års ålder. Han har alltid haft en kreativ ådra och känsla för färg och form, så jag antar att det är därifrån det kommer. Han är helt enkelt såhär i sin personlighet. Han målar/ritar mycket, även där med mycket färg. Och som sagt så har han inte FLICKkläder, utan bara det att han har mer unisex, t.ex en vanlig randig tröja med blåa, gula, rosa, röda och gröna ränder. Inte mer "extremt" än så.

När han så tydligt visar vem han är och vad han gillar, tycker du verkligen att jag ska tvinga honom då? Jag tror att det skulle skada honom mer faktiskt. Jag kan inte tvinga undan hela hans personlighet. Och det vill jag ju inte heller. Jag tycker ju om honom som han är.

Jag är en annan förälder och hör därför till gruppen ?alla?. Jag tvingar inte min sin att ha bara ?pojkfärger? så alltså har du fel. Det har aldrig varit så lätt att vinna en argumentation just i denna stund :) Gå och borsta svansen nu.

Jag blir ledsen över att läsa vissas inlägg. Att uppmuntra sina barn att helt enkelt ställa sig i de normativa leden är ju helt befängt. Låt barnen vara precis som de är. Och TS, är det så farligt om din son misstas för att vara en flicka? Jag läser till lärare nu och i min utbildning är det stor fokus på att vara normkritisk. Jag gillar att utmana de satta normerna och kommer uppmuntra mina framtida elever att göra detsamma.

ni skriver att man ska bestämma över sina barn så dom inte utsätts för mobbning??? Man vill aldrig att ens barn ska mobbas men det är väl för helvete inte det mobbade barnets fel? Det är ju andras barn det är fel på! Barnen som mobbar någon för att den inte är som den själv är! TS och andra ska inte behöva sätta gränser på sina barn för att dom inte ska mobbas, andra föräldrar ska lära sina barn att inte mobbas eller vara elaka mot barn som kanske är lite annorlunda och så jävla enkelt är det. 

Anonym (Man), jag är förälder till två härliga barn och vi diskuterar ofta det här med pojkar och flickor och att man får se ut precis hur man vill. Vi pratade senast om att det är helt okej om en kille vill vara Lucia eller en tjej vill vara en stjärngosse (yngsta barnet ska gå Lucia med sin klass). Mina barn reagerar inte negativt om någon bryter normerna och det är precis så jag vill att andra ska tänka, det är okej att vara "annorlunda" (enligt samhället)!