Andra barn säger till mitt barn att han är en tjej

Jag funderar över hur jag ska hantera det här. Jag har en femårig son som ofta blir kallad tjej av andra barn, på lekplatsen och liknande. Han har axellångt hår som han absolut inte vill klippa och föredrar mycket färg på kläderna, alltså han klär sig inte i "tjejkläder" direkt, men ofta glada färger så som rosa, lila, rött, gult, grönt osv. Han vägrar ha svart, mörkblått osv som de flesta pojkar har. Antar att det är därför han blir misstagen för tjej, men problemet är att en del barn fortsätter att kalls honom tjej trots att han säger ifrån. De tror honom helt enkelt inte. Så nu har han slutet säga ifrån och låter dem tro att han är det. Det känns inget vidare i mammahjärtat och jag undrar hur jag ska hjälpa honom att stå upp för sig själv? Han är väldigt känslig av sig och lite för ofta händer det att andra barn kör med honom i lekar osv. Det hände idag igen när vi var på leklandet att två andra ungar hade sagt att han var tjej och han sa nej men de fortsatte, samt att de hade lekt tagen men de bestämde att det bara var min son som skulle jaga hela tiden, och när han påtalade att det var hans tur så struntade de i honom. Jag vill gärna hjälpa honom i hur han ska säga ifrån och stärka hans självkänsla, men hur?

Jag funderar över hur jag ska hantera det här. Jag har en femårig son som ofta blir kallad tjej av andra barn, på lekplatsen och liknande. Han har axellångt hår som han absolut inte vill klippa och föredrar mycket färg på kläderna, alltså han klär sig inte i "tjejkläder" direkt, men ofta glada färger så som rosa, lila, rött, gult, grönt osv. Han vägrar ha svart, mörkblått osv som de flesta pojkar har. Antar att det är därför han blir misstagen för tjej, men problemet är att en del barn fortsätter att kalls honom tjej trots att han säger ifrån. De tror honom helt enkelt inte. Så nu har han slutet säga ifrån och låter dem tro att han är det. Det känns inget vidare i mammahjärtat och jag undrar hur jag ska hjälpa honom att stå upp för sig själv? Han är väldigt känslig av sig och lite för ofta händer det att andra barn kör med honom i lekar osv. Det hände idag igen när vi var på leklandet att två andra ungar hade sagt att han var tjej och han sa nej men de fortsatte, samt att de hade lekt tagen men de bestämde att det bara var min son som skulle jaga hela tiden, och när han påtalade att det var hans tur så struntade de i honom. Jag vill gärna hjälpa honom i hur han ska säga ifrån och stärka hans självkänsla, men hur?

Hur menar du nu? Jag har aldrig varit någon "genusförespråkare" utan min son har helt enkelt dragits till glada färger och väljer själv det. När han var mindre klädde jag honom i klassiska pojkfärger så jag har verkligen inte tutat i honom något. Däremot stöttar jag honom såklart när han visar själv vad han tycker om och givetvis ska ingen retas för det.

Nu slutade han säga emot men snart kanske han börjar gilla tanken? KLIPP HANS HÅR OCH BESTÄM LITE SJÄLV HUR HAN SKA SE UT!

Förr eller senare måste han ut i verkligheten. Uppvaknandet blir bara bättre ju senare det sker eftersom femåringar ärsnällare än tonåringar.

Därmed kan man säga att TS borde vara tacksam att sonens omgivning reagerar redan nu.

Om du skämtar eller om du bara är etr stort skämt är något oklart. Varför skulle rosa inte passar pojkar? På 1800-talet ansågs det just vara en pojkfärg medan det mer milda blå ansågs passa flickor. Tack och lov inser många föräldrar det goda i att låta barn vara just barn och inte något påhittad stereotypt som du förespråkar

Tack och lov bryts ständigt normer. Annars hade just 1800-talet varit relevant för oss. I alla avseenden. Min son mår alldeles utmärkt och trivs i att få klä sig i kläder han tycker o

När man läser i tråden förstår man att det är föräldrarna som påverkar dessa barn att reta andra. Så tråkigt.

Vår 8 åring har långt hår och glada färger men inte "tjejiga" kläder det gillar han inte. Tack och lov finns det barn som inte måste gå efter vad alla andra tycker. Han gillar sitt långa hår. Tyvärr finns det barn även på hans skola som inte har fattar att håret inte har med könet att göra. Mest synd om dem tycker jag.

Din utgångspunkt verkar vara att målet med fostran är att få barnet att passa in och samtidigt vara lycklig? Helt ok med mig men jag gissar att TS, liksom jag, strävar efter att barnet ska få utveckla sin egen person och samtidigt vara lycklig.

Men vilken mossig uppfattning. Samhällets normer och värderingar ändras tackochlov oftast med tiden tack vare människor som vågar bryta mot dem. Om alla resonerade lika mossigt som du så skulle aldrig någon förändring ske. När jag var liten så hade mina föräldrar vänner som hade en tonårig son som det tisslades och tasslades om då och då. Jag begrep inte vad det var för fel på honom för ingen vuxen sa något rent ut men varje gång han kom på tal så ändrades deras tonfall till något mittemellan beklagande och hånfullt. Han dog ung av förmodligen eget val och då blev det totalt tyst om honom efter det. Han nämndes aldrig mer. Som vuxen så har jag fått veta att han var gay och det passade verkligen inte in i samhällets dåvarande normer. Stackars kille. Och om det inte varit för att människor började våga kräva att bli accepterade precis som de var som t.ex. Ewa och Efva , Jonas Gardell, präster, idrottare mm mm så hade vi fortfarande varit där.

Min son hade långt hår under hela sin uppväxt och älskade att klä sig i färger och många misstog honom för tjej vilket han fullständigt struntade i. Nu är han vuxen och långtradar chaufför och har även fler kvinnliga kollegor. Så vad gäller uppdatera sig så kan du få det i retur. Är ju du som inte följer med i tiden.