Forum Relationsproblem - Känsliga rummet
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Jag tror min man skäms över mig

    Tor 16 nov 2017 20:05 Läst 14032 gånger Totalt 61 svar
    Visar endast inlägg av Anonym (Jag) - Visa alla inlägg
    Anonym (Jag)
    Återställ
    Tor 16 nov 2017 20:05

    Vi har varit tillsammans i tolv år och det var saker redan från start, men jag köpte hans förklaringar och intalade mig att det bara satt i huvudet på mig..

    Bröllop, barnkalas, allt möjligt som hans vänner haft som vi varit bjudna till båda två har han tackat nej till.. Åter igen med bortförklaringar..

    Jag har ännu inte träffat en enda av hans vänner.

    Nu är han bjuden på julfest med jobbet och de får ta med ?sin andra hälft?.. Tror ni jag får följa med? Nepp. Men han ska gå, ?för det var ju så kul sist?..

    Den här gånger brast allt. Jag har efter min explosion låst in mig på badrummet och bara gråter. Jag känner mig så meningslös.

    Jag var bara 16 när vi träffades och han tio år äldre, så i början accepterade jag att han tyckte det var ?jobbigt?.. Jag var ju så kär.. Men nu är jag för helvete 28 år och har fött honom tre barn! Jag är nästan beredd att bara skita i allt och börja leta eget boende. Jag orkar inte mer nu.

  • Anonym (Jag) Trådstartaren
    Återställ
    Tor 16 nov 2017 20:10 #3
    Anonym (Hmmm) skrev 2017-11-16 20:07:51 följande:

    Han kanske utger sig för att vara singel och håller dig hemlig för du är så mycket yngre.

    Det hade jag tänkt.


    Nej de känner till mig i allra högsta grad, men de vet nog inte min ålder. Första gången jag träffade hans bror förbjöd han mig att säga att jag gick i gymnasiet, jag skulle utan att ljuga rakt ut få det att låta som högskola.
  • Anonym (Jag) Trådstartaren
    Återställ
    Tor 16 nov 2017 20:34 #7
    Meriall skrev 2017-11-16 20:08:49 följande:

    Låter jättekonstigt, stackars dig! :/

    Vad säger han om du säger att du gärna följer på julfesten på jobbet?


    Jag sa det, men då sa han att ?ingen annan kommer ta med sig sin partner?..
  • Anonym (Jag) Trådstartaren
    Återställ
    Tor 16 nov 2017 20:37 #8
    Anonym (Maria) skrev 2017-11-16 20:10:49 följande:

    Och varför är du fortfarande med honom?

    Lever han kanske dubbelliv?

    Men hur kan du ha accepterat detta i 12 år? Var är självrespekten?


    För att jag trots allt älskar honom.

    Nej han har verkligen inget dubbelliv.

    Jag har alltid bortförklarat det för mig själv.. Sen kom barnen ganska tidigt och så har det bara rullat på.. Han är ingen som hänger med vänner på fritiden heller..
  • Anonym (Jag) Trådstartaren
    Återställ
    Tor 16 nov 2017 20:38 #9
    Anonym (Hmmm...) skrev 2017-11-16 20:29:30 följande:

    Förstår att han skämdes när ni träffades. Det är inte friskt av en vuxen man att ragga på en liten tonåring. Kanske sitter de känslorna kvar?


    Han trodde jag var äldre när vi träffades och sen var han kär och ville ge det en chans ändå.
  • Anonym (Jag) Trådstartaren
    Återställ
    Tor 16 nov 2017 20:40 #10
    Meriall skrev 2017-11-16 20:16:23 följande:

    Men vet de på jobbet hur länge ni varit ihop? Är han rädd att du säger din ålder och så räknar de bakåt? Ni kan väl komma överens att du inte säger den ifall det är sån grej för honom men alla kan iofs kolla upp den ändå på typ birthday.se...


    Jag vet inte hur mycket de vet om mig.. Han var den första av dem att få barn, så nu när de andra börjat få så händer det ofta att de frågar mig om råd genom honom osv.. Så de verkar ju iaf uppskatta mig så sett..
  • Anonym (Jag) Trådstartaren
    Återställ
    Tor 16 nov 2017 20:48 #12
    Anonym (Hy) skrev 2017-11-16 20:44:53 följande:

    Jag vet inte, men när jag var 16 år så hade jag absolut inte ens tänkt tanken på att bli ihop med en som var 10 år äldre. Då Max 5 år äldre resten var för gamla.

    Sen ville man gärna visa upp sin kille ute och hitta på saker med andra. Hade jag haft en kille då som gång på gång inte ville gå på nåt med mig, inte ville visa att jag fanns så hade jag tackat för mig.


    Jag tyckte inte han var gammal.

    Vi gjorde och gör massor.. Bara inte med hans vänner..
  • Anonym (Jag) Trådstartaren
    Återställ
    Tor 16 nov 2017 20:59 #16
    Aniiee skrev 2017-11-16 20:54:38 följande:

    Förmodligen vill han inte ha med dig för att om det kommer fram hur gammal du var när ni blev ihop kommer alla han känner döma honom hårt. Förmodligen kommer hans bror med flera vända honom ryggen helt. Han verkar fullständigt medveten om vad hans umgängeskrets tycker om såna som honom och han försöker så klart undvika konsekvenserna.


    Fast hans bror vet nu och vi har jättebra kontakt.. Står hela hans släkt väldigt nära..

    Vad menar du med ?såna som honom??
  • Anonym (Jag) Trådstartaren
    Återställ
    Tor 16 nov 2017 21:00 #18
    Anonym (Hy) skrev 2017-11-16 20:58:49 följande:

    Visst, men iaf för en annan så är det en viktig del att kunna umgås ihop med vänner också och inte bara på tu man hand.


    Vi bodde inte i samma stad första året, så när vi väl träffades hade jag inget intresse av att umgås med andra samtidigt. Det var inget jag öht funderade på förens vi flyttat ihop.
  • Anonym (Jag) Trådstartaren
    Återställ
    Tor 16 nov 2017 21:03 #19
    Anonym (;)) skrev 2017-11-16 21:00:24 följande:

    Men klart du får gå på julfesten. Du behöver inte hans tillåtelse. Du är inget barn (längre). Gå ut och köp en snygg klänning och hälsa din man att den ska du ha på julfesten. 

    Jag tror rent ut sagt att det blivit någon konstig maktbalans i och med att du bara var ett barn och han en vuxen man när ni träffades. Han säger åt dig vad du får och inte får göra och du går inte emot honom. 

    Och jag kan säga att om jag fick reda på att min vän (man eller kvinna spelar ingen roll) blivit tillsammans med ett sextonårigt barn när han/hon själv var närmare trettio år så hade jag avslutat den vänskapen. Det kan vara det han är rädd för, att hans vänner ska avsluta bekantskapen med honom.


    26 är väl inte direkt 30 dock..

    Jag säger visst emot, ständigt, men säger han nej så kan jag inte direkt tvinga mig på, hur skulle det leda till något bra?
  • Anonym (Jag) Trådstartaren
    Återställ
    Fre 17 nov 2017 05:50 #29 -1

    Det finns ingen skev maktbalans och jag var definitivt inget barn.

    I vardagen är det ingen av oss som bestämmer mer än den andra.

  • Anonym (Jag) Trådstartaren
    Återställ
    Fre 17 nov 2017 06:06 #31
    Anonym (Hmmm) skrev 2017-11-17 06:03:52 följande:

    Du var 16 år vare sig du erkänner eller inte så var du ett barn, under 18 år. Jag känner de som blivit sambos i din ålder och de säger samma sak "varför fick jag flytta hemifrån jag var bara ett barn jag gick fortfarande gymnasiet"

    Så inget våld fysiskt eller verbalt är inblandat?


    Jag kan ifrågasätta att mina föräldrar lät mig flytta, men inte för att ?jag var ett barn?, för det var jag inte. Jag hade på många sätt mer livserfarenhet än vad min man hade.

    Nej.
  • Anonym (Jag) Trådstartaren
    Återställ
    Fre 17 nov 2017 12:58 #42
    Anonym (x) skrev 2017-11-17 12:53:05 följande:

    Helt sant. Men här handlar det om en partner som aldrig, i något sammanhang, träffar mannens vänner, arbetskamrater eller släkt.


    Fast släkten har jag träffat. Det har jag också sagt i tråden. Det var bara i början han inte ville att brodern skulle veta av nån konstig anledning.. Resten av familjen visste redan innan jag träffade dem.
  • Anonym (Jag) Trådstartaren
    Återställ
    Fre 17 nov 2017 13:18 #45
    Anonym (x) skrev 2017-11-17 13:14:37 följande:

    Förstår. Jag tyckte jag såg något inlägg om att du inte deltog vid bröllop och födelsedagar men har väl sett fel.


    Hos hans vänner, men släktens är jag med på.
  • Anonym (Jag) Trådstartaren
    Återställ
    Fre 17 nov 2017 13:20 #46
    nernu skrev 2017-11-17 13:15:40 följande:

    Vuxna män som raggar på tonåringar.


    Raggar är så fult ord och det var inte tal om något raggande. Om något så var det jag som var den som var på.
  • Anonym (Jag) Trådstartaren
    Återställ
    Fre 17 nov 2017 13:25 #48
    Stårschan skrev 2017-11-17 13:20:56 följande:

    Men återigen TS - berätta mer om hur han motiverar att du inte ska få följa med, och varför du inte fått följa med på vänners bröllop, istället för att sitta och försvara honom och bara prata om det som verkar funka.

    Och hur tröstade han dig när du blev så innerligt ledsen på grund av hans agerande. Det är i det här läget helt irrelevant om du kompar med hans brorsa eller inte.


    Jag försvarar honom verkligen inte, jag är ännu både arg och ledsen, men jag blir trött på alla påhopp.

    Han har inte gått på de flesta firandena själv heller, skyllt på att han inte vill/orkar, men vet att det är för att jag inte ska kunna vara på om det..

    Han gjorde inget alls för att trösta mig. Gick och borstade tänderna.

SE VÅRA MEST POPULÄRA KLIPP JUST NU

Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll