Där förstördes precis HELA mitt liv!!

Du verkar ha det väldigt jobbigt med relationer, och det låter som en god ide att leta upp en bra psykolog som kan hjälpa dig lyckas bättre. Utan att veta mer än det du skriver tror jag en nyckel kan vara att du faktiskt duger som egen person även utan de där andra personerna. Försök göra saker som du trivs med och som gör dig glad. Till sist kommer du kanske märka att du börjar umgås med folk som du delar aktiviteter och intressen med, och ur det kanske vänskap kommer. Men häng inte upp ditt liv på huruvida enstaka individer vill umgås eller inte.

Testa att ring jourhavande medmänniska eller jourhavande präst och prata av dig nu ikväll. Jag tror det är bra om du får ventilera med någon

Hej. Vill bara säga att jag förstår en del av vad du går och ffa gått igenom. Jag sitter hemma sjukskriven, 29 år, nydumpad av vad jag verkligen trodde var en fantastisk människa men som visade sig vara ett kräk. Innan dess var jag singel i flera år. Går inte heller ut, träffar typ ingen. Fick adhd-diagnos när jag var 25 men har trots det inte fått någon hjälp. Började förra veckan hos en terapeut dock som verkar fantastisk. Men ja, det är väldigt väldigt svårt att vara vid liv i såna här tider... Man vet ingenting och känner sig så fruktansvärd maktlös, gräver ner sig ändlöst i tankar om varför och vad man gjort för fel. Önskar så mkt att man hade levt sitt liv annorlunda, kanske... Eller att någon sett en på vägen och erbjudit hjälp. Jag bor ensam kvar i staden jag växte upp i trots mina många försök att ta mig härifrån har jag inte lyckats pga depressioner och ångest och adhd. Mer än en tredjedels liv av misslyckanden och stora sorger och förluster. Har också en hund hon är 3,5 år och är min ögonsten så jag förstår mkt väl att du är väldigt ledsen över din älskade hund.

Måter verkligen som att du har det tufft just nu!

Skulle också rekommendera jourhavande medmänniska/präst om du behöver prata.

Ang. jobb, har du fått hjälp att skriva CV/personligt brev? Det kan ju vara nåt sånt det faller på, att du inte får en intervju?

Ta hand om dig! Du förtjänar att må bra!

Ge inte upp! Är väll steg 1. Det största motgångarna i livet ges till dem som är starka nog att klara av dem! Så redan där vet vi att du är stark nog att komma ur detta.

För att komma i gång. Gör en lista för saker du ska göra imorgon lätta saker vi bara börjar:) Typ 1 gå ut med hunden 2 tvätta 3 sortera ur strumplådan
4 snygga till CVt  osv 
kanske 10 punker. Gör en lite rutan bakom och KRYSSA av de är superkul jag lovar!!:P Imorgon kväll gör du en ny lista.

Att flytta är ingen dum ide många människor blir kvar på en platts just för de har familj som knyter dem dit. Du har en frihet att se mer så passa på!

Tror alltid jobb är nyttigt för alla vi människor mår bra av kännslan av att vi har varit duktiga och uträttat något. Och de ger också mer socialt umgänge.
Har du aldrig jobbat tycker jag du kan hoppa på vad som helst förutsatt att du inte har några fysiska begränsningar. Man behöver inte ett fint jobb för att känna sig duktigt. Timanställning på Ica,mcdonalds vad som helst trivs du inte kan du sluta men ge den en chans. du träffar nya människor och får möjlighetet att bekräfta att du kan!

Du säger att du sökt mycket jobb men aldrig får gå på intervju? Har du fått hjälp med att skriva ett ordentligt CV? 
Söker du via ArbF gör inte de ;) Vill man ha in en fot gå dit presentera dig och ta med ett CV skit i om de söker folk. Detta har funkat för mig och många jag känner:)

Har du möjlighet att börja träna ? mortion är bra på så många sätt. kan rekomender crossfit mer familjär och kärleksfull träningsform får man leta efter. Eller någon annan form av gruppträning där du blir stöttad och peppad av andra människor går bra de med.

Kanske finns de någon hundklubb? dålig kolla på hundar men där du kanske kan träffa andra hund människor och träna tillsamans?

Hur ser du ut? Är du attraktiv som kvinna?

I så fall kan du dejta, skaffa familj, det ger ett sammanhang och är egentligen ändå det enda viktiga sammanhanget i livet ändå.

Om du har barn så får du dessutom automatiskt kontakt med andra mammor och vuxna genom alla sociala funktioner som förälder.

Jag vet inte vilket som är värst. 

MItt eller ditt liv. 

Jag har ekonomiska problem och skulder över öronen. Har dock familj och vänner i min stad. Men har också nyligen blivit dumpad efter ett långt förhållande och blev utan bostad. Har hittat en liten 1.a nu och ska ta tag i mina skulder nu. Men jag är i stort sett helt låst här i flera år utan nöjen/flytt pga jag inte kan chansa med min ekonomin och riskera mitt jobb. 

Men jag tycker du ska ge upp din stad och dina möjligheter att få jobb. Jag tycker du ska söka flera jobb i hela sverige. Vad har du att förlora? Du har inte direkt någon umgänge med vänner eller familj där du bor nu. Du har bara dåliga minnen som en gång i tiden var bättre. Du har inga skulder? Du kan börja om på 0 igen och bygga upp ett bra liv. Och du är bara 30 år!

Tack ni orkade läsa!

Till "ta de lugnt"- jag har aldrig ens utövat aktivitet och har inte råd som sjukskriven. Hade gillat allt från att resa till att spela ex paintball, eller gå med i nån sport men har inte ork. Vill bara gråta hela tiden. Hur ska man ens hitta en vänskap som BESTÅR genom åren? Få berätta om allt igen för en ny, sen ska man va rädd personen ska säga upp kontakten eller att man inte duger. Eller att dom slutar höra av sig. Blir rädd om de gått såklart över en bra tid innan man hörts av, är ingen sån som behöver ha uppmärksamhet varje timme!

Till "ring" - vetinte hur många jag haft genom åren som jag ringt, bris och psykologer. Känns som man får berätta om allt igen, vilket gör att man gråter igen. Men får göra de isåfall.

Till "lussekatt" - tack då vet du hur jag har de! Känns som du förstår min situation, ledsen du med har mycket ångest och svårt komma ut :( vilket län bor du nånstanns? Hade behövt en vän precis som dig :)

Jag tror också på jourhavande präst/ medmänniska ikväll! Ring 112!

psykolog kontakt imorgon för att få hållbart liv.

Tänker att du behöver hjälp att flytta in din trygghet i dig själv i stället för att ha den i någon annan.

Du behöver också troligen hjälp med hur man beter sig i sociala sammanhang . Det kan man lära sig om man får rätt hjälp.

Kanske utredning av ev diagnos?

Massor av kramar och livet blir bättre!!!!