Hur ska jag gå vidare från honom om han inte vill ha tillbaka mig?
Hej.
Jag har ett väldigt stort problem, och jag uppskattar seriösa svar och inga kommentarer som "du är dum i huvudet" osv. Jag kommer kalla mitt ex för K.
Jag och mitt ex som jag nu får kalla det var tillsammans i lite över 2 år. Vi hade distansförhållande på cirka 25 mil hela tiden som vi var tillsammans. För cirka 1 månad sedan började jag plugga i samma stad som honom, och jag fick bo hos han och hans föräldrar. Han bor fortfarande hemma på grund av olika anledningar.
Det höll att bo där i ungefär 1 månad för jag och hans föräldrar inte funkade ihop. Dom tyckte att jag inte skötte mig och jag tyckte att dom betedde sig riktigt dåligt.
Jag fick flytta hem och försöka hitta ett annat boende som jag hade min utbildning i. Jag och K tyckte att det var väldigt spänt mellan oss efter det som hänt och vi kände att det gick väldigt fort att flytta ihop bara sådär. Vi bestämde oss för att inte vara tillsammans på en obegränsad tid, kanske aldrig igen. Jag sa till honom att jag inte längre visste om jag ville ha ett förhållande eller om jag ville det. Jag kunde sakna att vara singel men ändå inte. Vi sa att vi fick göra vad vi ville utan några regler.
Jag började sakna honom, men jag visste att han inte ville. Jag hade frågat innan men då sa han att han inte visste eller nånting.
Jag var dum, jag åkte till en killkompis som jag har haft sen över 3 år tillbaka, och jag låg med honom. Det var absolut inga känslor med.
Jag berättade detta för K och han blev såklart ledsen. Jag berättade varför jag gjorde det.Och anledningen till varför jag gjorde det var för att jag ville ha bekräftelse, jag ville känna närhet och eftersom jag inte kunde få det av K kunde jag få det av min killkompis. Jag var ledsen och tänkte inte på vad jag gjorde. Vi var som sagt INTE tillsammans när detta hände, vi kom tydligt överens om att vi fick göra vad vi ville. Men jag förstår självklart att han är ledsen, han trodde inte jag skulle göra detta.
Jag har sjukt mycket ångest och är rent ut sagt förstörd, av mig själv. Jag har fått flytta hem och alla saker jag hade hos honom luktar honom.. Jag kan inte hålla mig från att gråta när jag skriver detta.
Jag försöker prata med honom, han säger att han älskar mig jätte mycket och att han innerst inne vill gå tillbaka till mig. Men han måste ha tid för att tänka, och det accepterar jag. Jag tycker bara att jag har gett han så mycket chanser, chanser som ingen annan skulle ge honom. Alla är väl värda en andra chans? Eller?
Han har sagt till min syster att det säkert kommer bli bra mellan oss igen, men an måste få tid
Han ignorerar mig mycket och jag klarar bara inte av att vara utan honom. Jag accepterar att han vill ha tid, men jag är så sjukt orolig för att han verkligen lämnar mig. Jag är ung och han är den enda jag verkligen kan lita på, prata med och må bra med. Jag vet att jag gjort så himla fel, jag borde ha tänkt men just då gjorde jag inte det.. Och jag vet att detta är pågrund av mig och att jag får skylla mig själv.
Jag vet bara inte hur jag ska hantera detta, hur jag ska kunna se lite positivt och kunna må lite bra? Vad ska jag göra? Ni behöver inte skriva att allt är mitt fel och blablabla för det vet jag mycket väl. Finns det nånting bra jag kan säga som får han att tänka om? Hur ska jag göra, snälla snälla hjälp mig..
Jag tycker bara att jag gett han så mycket chanser, fast jag hade all rätt att lämna honom, gång på gång. Men jag älskar honom och vill inte vara utan honom. Kan inte jag vara värd en chans?