• Hormonkarusellen

    IVF våren 2018

    Ellencassandra skrev 2018-03-15 09:08:08 följande:

    Åh alltså ruvningstiden är hemsk :( det är det absolut värsta med ivf. Tänkte att jag skulle försöka va lugn och leva som vanligt. Funkade två dagar. Idag e jag ett vrak. Irriterad på allt å alla och så otålig. Känner ingenting å vet att jag bara är på ruvardag 3 men önskar att man kunde känna nån skillnad.. känns så hopplöst allt.. :( Depp inlägg.


    Förstår att det måste kännas så. Kan du tänka som med bf? Jag tänker att nu du får ställa in dig på att ruvningen börjar på testdag - du kan inget göra fram tills dess. Om allt går vägen och du ska ha bf att se fram emot - då ställer du mentalt in ett datum två veckor efter - bara slippa de där nedriga veckorna då alla tappat orken

    Så har jag försökt tänka i allt och det har hjälpt mig ganska mycket, jag siktar in mig på en enda sak och släpper allt annat.

    Vilken dag ska du testa?
  • Hormonkarusellen
    Ellencassandra skrev 2018-03-15 09:30:01 följande:

    Tack för tips. Man behöver lite nya sätt att tänka på!

    Jag har fått testdag 26e mars. En måndag. Så kommer testa under helgen istället. Vägrar testa på morgonen innan jobbet.. får sån ångest över att ens ta test :p


    Det är bra, 25e blir det test då. Försök fokusera på annars fram tills dess, till 25e kan du inte påverka något. Det är precise som tiden mellan mens och äl, bara att vänta, inget som går att skynda på. Tiden går fort, plötsligt är du där.

    Kram!
  • Hormonkarusellen
    MatildaMaxx skrev 2018-03-16 03:35:35 följande:

    Jag känner likadant... vill bara komma igång nu! Känner mig både ?rädd? och lättad att de vill börja med IVF direkt även fast vi inte testat annat innan, känns liksom som ?sista utvägen? och funkar inte detta?... ja då känns de tungt. Är inställd på att kanske inte hinna igång innan sommaren vi är bortresta hela juni och sen brukar de flesta tydligen ha sommarstängt i juli, men vill precis som du in i rullorna. Är de läkaren som utrett som vill börja med bara sprutor? Vi ska ta infektionsprover på måndag så remissen ska gå iväg nästa veckan sa läkaren, läskigt! Men hoppas på snabb handläggning på Huddinge.


    Våran ska ha skickats igår... men jag känner mig så korkad - hur funkar remissen?! Ska man få ett hederligt gammalt brev hem, eller kan man se någon annanstans när den är ok och börja ringa runt?

    Det är väl bra att man inte behövt lära sig sånt tidigare, men nu önskar jag att jag förstod mer. Hur vet jag att remissen är ok, och när kan jag ringa och boka tid? Och vad fasen får jag tid till? En ny utredning igen, eller ivf direkt?

    Min läkare tycker jag kan testa bara sprutor, eftersom kroppen tillslut svarade på det. Jag är kluven. Å ena sidan skulle det vara skönt att slippa resten av ivf, men jag är rädd att det tar ännu längre tid och jag måste få en chans att bli gravid snart. En enda jävla ägglossning - det känns så lite begärt!! Ivf känns säkrare, men också som att man ?bränner? sina chanser om det inte går bra.. bättre att börja med sprutor igen om kliniken tycker det? Så kluven..
  • Hormonkarusellen
    Ellencassandra skrev 2018-03-16 08:50:03 följande:

    Du får remiss på brev. Tror du måste vänta med att få hem den innan du kan ringa. Det är där de olika alternativen står. Du bokar tid med en ivf klinik som står på papperet å första besöket är en genomgång av vad som kommer hända. De gör ett ultraljud å sen får du ett schema med vilken sort spruta mängd osv. Sen hör du av dig när du fått mens för start :)


    Okej, då ska man stalka brevbäraren nu alltså. Vad gammaldags det känns med brev, och post som oftast inte ens kommer fram!

    Tack för svar - brevbäraren i mitt område är inte lika glad
  • Hormonkarusellen
    Ellencassandra skrev 2018-03-16 17:05:20 följande:

    Haha ja! Jag vet! Har ju ingen aning om det ändrats sen i somras. Kollade iof inte Mina Vårdkontakter. Där kanske det kan komma? Håll koll :)

    Lycka till!


    Nej det är säkert så det är...

    knäpp man är som går från läkaren ?då skickar jag remissen? yes, jag traskar hem... och inser att jag har inte ett jäkla aning om vad det egentligen betyder och vad som händer nu... sånt man kommer på efteråt. Man har varit så inställd på remissen, och glömt vad som händer med den sen

    Man får en pling i vårdkontakterna om något händer där, men tror väl inte riktigt att man hottat upp systemet så sedan i somras
  • Hormonkarusellen
    Ellencassandra skrev 2018-03-16 21:01:54 följande:

    Jo jag vet!! Känner igen det där. Kommer alltid på mina frågor EFTER läkarbesöket xD ba ja okej jättebra tack hej. Å sen efter men varför fråga jag inte det där? Haha:

    Nä kanske inte.. men vore ju bra om de införde det.


    Nu vet jag i alla fall vad fokus är - hålla koll i brevlådan!

    Vad är ditt fokus?

    En sak i taget är mitt sätt att överleva - aldrig tänka på nästa steg eller målet, bara fokus på det som kommer näst.

    Innan jul grät jag hela tiden, nu har jag hamnat i något sort känslokallt mellanläge. Jag orkade inte vara ledsen mer tror jag. Men nu känner jag ibland att jag låter allt passera utan att känns efter och kanske kommer det en kalldusch av känslor rätt vad det är - men jag mår så mycket bättre till vardags så det får vara värt det tror jag.. hur mår ni andra?
  • Hormonkarusellen
    Ellencassandra skrev 2018-03-17 14:51:32 följande:

    Hoppas det går undan å att du snart får brevet i lådan!

    Ja man får hitta sitt sätt att överleva i det här.. ibland känns allt så mörkt att man inte vet hur man ska ta sig ur det.. Förstår vad du menar.. man har typ gråtit så mycket att det knappt finns tårar kvar. Fast det gör det ju, men man stänger inne känslorna lite för att skydda sig själv.

    Det kan ju explodera tillslut men ja.

    Idag har jag mått bra. Kan bero på solen som skiner haha. Men kan tyvärr inte låta bli att känna efter i kroppen efter nåt som ska kännas annorlunda.. men har inga symptom överhuvudtaget :(


    Ja nu skyndar jag hem varje dag och kollar posten! Hoppas nu inte detta krockar med sambons konferens, då kanske vi måste vänta en månad av den anledningen!

    Bara man oftast mår bra kan man få må dåligt tänker jag. Blev så ledsen i helgen för min kusin ska ha barn. Men jag bestämde mig för att inte låta det tynga mig, lika lite som de vet vad jag går igenom vet ju jag hur deras resa dit varit - vi kanske går igenom samma sak.

    Hoppas det snart känns lite annorlunda - håll ut!
    Anonym (Lime) skrev 2018-03-17 14:54:30 följande:

    Låter som en bra strategi!

    Jag mår rätt dåligt till och från. Inte nog med att i princip alla i min närhet både nära vänner irl och mer avlägsna fb-vänner är gravida eller har småbarn så är dessutom alla bloggare jag följer nyförlösta eller gravida. Kul för dem men jobbigt att ständigt behöva se det på exempelvis fb och Instagram. Kanske borde sluta gå in och kolla.. Vill inte vara den där missunnsamma barnlösa bitchen som jag är ibland men kan inte hjälpa det. Har märkt att jag ofta kan hålla ihop mig under vardagarna med jobb och träning men på helgerna är det som att det inte går längre. Är ofta ledsnare på helgen och kan undvika sociala sammanhang då jag bara inte orkar och dessutom är livrädd för att någon ska outa en graviditet då jag antagligen inte skulle kunna hantera det på ett bra sätt. Funderar över hur länge detta ska pågå och hur länge man orkar innan man blir deprimerad på riktigt?


    Jag känner precis igen mig. Några har blivit sura för att jag inte vill umgås, men jag orkar inte. Och vill inte chansa. Så jag umgås med min sambo, familjen och en vän. Hon som vet vad vi går igenom. Andra har jag mer sms-kontakt med, det är enklare. Hoppas de andra kommer tillbaka sen när man orkar igen!

    Jobbet är svårt tycker jag, det är så många gravida och med småbarn så diskussionerna kommer ofta in på det. Och annars är det tant-ligan som ska klaga över att de inte får några barnbarn för deras barn ska göra karriäääär.. hoppas inte min mamma pratar så på sitt jobb - undrar om de vet vad deras barn går igenom.. säkert någon där som kämpar.

    Så länge man mår övervägande bra är det okej tycket jag. Före jul höll jag på att bryta ihop helt, då var det nära att jag försökte få en sjukskrivning. Men jag hittade tillbaks och mår bättre nu.

    Hoppas du också bara har en svacka och hittar lite gnista igen! Det är tufft nog som det är, man ska inte behöva ha en depression också
  • Hormonkarusellen
    Anonym (Lime) skrev 2018-03-19 18:32:13 följande:

    Tack för pepp! Precis som många andra beskriver så går det upp och ned. Antar att det är en försvarsmekanism att man ibland ?stänger av? då man inte orkar vara ledsen hela tiden. När det kommer tillbaka sen kommer det dock tillbaka rejält och liksom knockar en.

    Skönt med detta forum där man kan dela liknande upplevelser och lära av andra som kommit längre i processen.


    Verkligen, det är så mycket värt! Att slippa hålla allt för sig själv framför allt... det pratas om tabu och allt... jag har inga problem att berätta egentligen, skäms inte eller så - men jag orkar inte alla blickar och frågor , så jag kommer att berätta efter... mest är jag rädd för hur mamma ska ta det, att hon inget fick veta under tiden. Hon kommer ta det personligt. Men det får vara fokus på mig nu, så det får vara så

    Imorgon ska vi alla ha en bra dag, njuta av vårsolen och att det kommer att bli vår tur sen, så småningom!
  • Hormonkarusellen
    Anonym (Lime) skrev 2018-03-20 08:34:50 följande:

    Jag skäms inte ett dugg heller. Vissa behöver glasögon andra hörapparat och jag har pco. Vi har berättat för min familj och några vänner. Tycker det är skönt att de vet då slipper vi dumma frågor + får förståelse att det är jobbigt just nu. Har dock inte velat berätta det för hur många som helst då jag tänker att det blir jobbigare och jobbigare ju längre tiden går om det inte tar sig och att alla runt omkring vet att man försöker.

    Verkligen en underbar vårdag idag trots lite snö på backen :)


    Det är sån fin gräns tycker jag, förståelsen vill man ha men inte de frågande blickarna eller raka frågorna. Jag vill inte att mina kollegor ska undra hela tiden... känner sån press ändå. Familjen bestämde jag samma sak med. Mamma skulle antingen fråga varje vecka, eller fråga konstiga saker som indirekt är samma sak, men kamouflerat. Hon skulle inte heller kunna hålls tyst, utan hela världen skulle få veta innan jag ens hunnit nysa. Så nej, hon får inte veta.

    Nu hoppas vi att nästa gravidbesked vi får Är vårt eget
  • Hormonkarusellen

    Är det någon av er som inte haft någon ägglossning innan, men där det gått bra med ivf sen? Så orolig att kroppen sks fortsätta strula för mig..../

Svar på tråden IVF våren 2018