Varför har folk så svårt att skapa sig ett liv som de orkar med?

Jag för min del tror att folk har för höga förväntningar på livet och sig själva. De accepterar inte sin begränsade förmåga att orka och klara av saker.

T ex en i min närhet som på riktigt trodde att hon kunde hobba heltid som läkare, ha familj, renovera hus och samtidigt göra nån slags forskningskarriär. Hennes förväntningar på sig själv var ju helt uppåt väggarna och höll inte.

Den intressanta frågan är varifrån dessa orimliga självbilder kommer ifrån?

Tror mer på att sociala medier sätter standarden. Alla skönmålar sin verklighet och försöker samtidigt leva upp till någon annans illusion av det perfekta livet.

Det är inte så enkelt. Vi är mer deprimerade än nånsin och det kan lätt spåras till när smartphones slog igenom.

Det är inga fel på mig självkänsla och jag hade en riktigt lycklig och idyllisk barndom, ändå påverkas jag enormt av sociala medier.

Svar till TS: Vi lever i en stressad värld och kvinnor i den åldern drabbas hårt av den p.g.a. sociala förväntningar om att både vara perfekta mödrar och karriärister. Lägg då till ålderskriser, att kvinnor har större krav på sitt utseende och att de föralltid ska vara unga och alltid ha tid med kompisar och så ska de dessutom vara duktiga i allt de gör... Det är enormt påfrestande! Därför har kvinnor i den åldern svårt att få ett liv de orkar med.

Även för oss karlar i 30 årsåldern är det jobbigt att få ett liv att gå ihop. Jag gjorde dock såhär: slutade leva som en förvuxen tonåring och tog tag i träningen, började äta rätt, började studera, flyttade bort från den ort jag växt upp i och började umgås med folk jag tyckte om. Ich framförallt tog jag bort mig själv från sociala medier så slapp jag känna mig som en loser i jämförelse med kompisar som studerat färdigt och nu har ett jobb och en karriär.

Det här är ett stort problem idag och ingenting man ska tro att det beror på lathet! Vi blir väldigt pressade idag och många lider faktiskt av det.

Det är så tröttsamt med alla människor som är sjukskrivna för stress, ångest osv. Varför har så många så svårt att skapa sig ett liv som de orkar med? Har människor inga spärrar idag, ingen självinsikt?

Det är ju kvinnor i 30-40-årsåldern som är mest sjukskrivna pga psykiatriska diagnoser och det är ju mycket för att livspusslet inte går ihop. Och varför går det inte ihop? Varför jobbar man heltid om man har små barn och livet bara blir stress? Eller har en miljon aktiviteter osv.

Jag funderar ständigt på hur jag ska göra för att må bra, orka med, återhämta mig osv. Det leder till att jag är noga med sömnen, försöker hinna träna minst en gång varje vecka, vi jobbar deltid för att minska vardagsstressen, vi tackar nej till en del saker på helgerna för att ha hemmatid osv.

Du vet säkert lika bra som jag hur beroende människor är av vara ständigt uppkopplade och ?hänga med?.

Men det är mer komplicerat än så. Det kan bli så att man som förälder inte pressar barnet, utan att barnet ser något negativt exempel - kanske blir en av föräldrarna utbränt, eller liknande. Självklart är det ändå bäst att göra så gott man kan som föräldrar, men man bör ändå ha lite i bakhuvudet att man inte kan styra allt som händer omkring en.

Min man brukar påstå att det är all elektronik - datorer, mobiltelefoner. Ändå jobbar han själv med IT.

Men jag tror han har en poäng där: Man har ju märkt att det verkar vara en stressfaktor - att man ska svara på email, logga in på intranät och olika såna ställen. Hela tiden ska man se till att man inte missar något. Man har inte så mycket val nuförtiden. Knappt någon får sitta och jobba i lugn och ro, alla håller på att kolla tjugo olika saker omväxlande. Och det är en stor skillnad.

Och har du en mer konkret lösnkng på HUR vi ska lösa beroendet?