Är gravid i v 6+1 Har många missfall bakom mig. Igår var jag på tidigt ultraljud pgr av bruna flytningar. Man såg ett foster och ett tickande hjärta. Dock är jag fortfarande livrädd för missfall. Jag är jätterädd att de ska blöda, att jag sitter på toa och bokstavligt blöder ut ett litet foster. Hur ska jag gå tillväga för att inte vara rädd hela tiden?
Jag hade mitt återbesök inbokat nästa vecka, men jag klarade inte av att vänta så länge på besked. Så jag var på gynakuten idag där de konstaterade att jag fått missfall... Trots att jag var inställd på det kom beskedet ändå som en chock. Så jag vet inte riktigt vad jag känner just nu, det skiftar mellan att vara en zombie och ett totalt vrak. Jag är så ofantligt ledsen. Men jag håller tummarna för att det går vägen för dig! Jag hoppas verkligen det! Varje ny dag är ju ett positivt tecken. :)
Jag är ledsen att det tagit slut med din pojkvän. Men kanske löser det sig för er, om det är vad du vill? Jag är också i en lite svajig relation och min pojkvän ville att jag skulle göra abort när vi fick reda på resultatet. Sedan gjorde vi typ slut. Och sedan blev vi tillsammans igen och såg verkligen fram emot att bli föräldrar. När vi berättade för våra föräldrar under julen var det med stolthet över det kommande äventyret.
Det är lätt att bli chockad över en oplanerad graviditet, så jag kan bara föreställa mig hur otroligt påfrestande det är för båda föräldrarna att gå igenom flera missfall. Det är såklart hemskt att inte ha stöd av sin partner när man går igenom ett missfall, men kanske kommer den här lyckade graviditeten läka era gamla sår? Och om ni kommit fram till att ni inte är lyckliga tillsammans och att ni istället vill uppfostra ett part som separerade föräldrar så kommer ni att klara det också. Det viktiga är att ni älskar barnet. Det runt omkring löser sig. Jag lovar. En dag i taget.
Spermierna kan överleva i 7dgr menar jag
Vilken vidrig läkare! :( Fn va arg jag blir! Dom borde va utbildade i bemötande också! Har tyvärr hört om andra som blivit bemötta på liknande sätt! Som du säger ligger ju så mkt i varje litet liv som blir till dessutom kommer aldrig exakt samma bebis komma tillbaka! Och det är ju MITT barn oavsett om något var fel på det tex så dom ska bemöta en med respekt inför den sorg o chock man går igenom! :(
Jag har oxå hört att vissa läkare säger man ska vänta en mens medan andra säger att d bara e o försöka direkt. Gör som du känner är rätt när du som sagt är redo för det. Sorgen tar ju olika lång tid för olika människor o på olika sätt o kan även variera från missfall o missfall för mig iaf. Sist jag fick missfall tog det mig mycket hårdare än vad det gjort tidigare. Kände en sån stark känsla kring det lilla livet trots det va tidigt..som våra personligheter samexistera i min kropp o jag kände en sån kärlek..samt att jag hade starka o tidiga symptom. Sen hade jag fått medicin att behålla det så jag trodde verkligen på det den gången. Efteråt mådde jag inte bra alls..blev typ deprimerad. Jag bestämde mig för att ge upp o hade inte sörjt klart. Så kom surprisen! Gravid igen! :O Efter endast ett oskyddat dessutom! Nu känner jag mig som jag nyss klivit ur en torktumlare känslomässigt och mitt ex har flyttat ut o jag e ensam! Yippee! ;D Får se om det lilla livet stannar kvar eller inte..tror att jag varit gravid längre än jag brukar vara iaf när jag får missfall...
Styrkekram
Hur går det för ts?
Har inte blödigt något ännu, var i v 6 å då fanns hjärtslag. Dock går ja nästan å väntar på missfall, eller att fostret dött i magen lr nåt sånt :(
Har inte blödigt något ännu, var i v 6 å då fanns hjärtslag. Dock går ja nästan å väntar på missfall, eller att fostret dött i magen lr nåt sånt :(
När jag gjorde ultraljudet med hjärtslag var jag i vecka 6+1 så är väll runt 7 nånstans nu, haft mina missfall mellan v 4-7
Hej!
Jag är också livrädd för MF... Är gravid nu igen, tredje gången på ett år. Båda missfallen var i V6. Efter senaste blev jag gravid direkt efteråt utan någon mens mellan och är nu i V 4+2. Nu sitter jag i princip bara och väntar på att börja blöda, gråter ibland, har fullskalig ångest ibland och några sekunder emellan så tillåter jag tankarna att sväva ut och tänka på bebis-saker, hur jag hoppas på att få vara gravid samtidigt som min vän och på namnförslag. Slutsatsen är att de två missfallen har totalt förstört det roliga i att vara gravid. Jag känner mig nästan galen emellanåt.. Och när man tänker efter så har jag ju knappt varit mig själv i och med alla hormoner på nästan ett halvt år. Har någon något bra kbt verktyg för att tygla tankarna? Jag försöker tänka att det väldigt ovanligt med tre missfall, att jag har statistiken på min sida, men jag har aldrig haft särskilt mycket tur i spel.
Någon vettig sansad person som kan ge mig råd?
Hej!
Jag är också livrädd för MF... Är gravid nu igen, tredje gången på ett år. Båda missfallen var i V6. Efter senaste blev jag gravid direkt efteråt utan någon mens mellan och är nu i V 4+2. Nu sitter jag i princip bara och väntar på att börja blöda, gråter ibland, har fullskalig ångest ibland och några sekunder emellan så tillåter jag tankarna att sväva ut och tänka på bebis-saker, hur jag hoppas på att få vara gravid samtidigt som min vän och på namnförslag. Slutsatsen är att de två missfallen har totalt förstört det roliga i att vara gravid. Jag känner mig nästan galen emellanåt.. Och när man tänker efter så har jag ju knappt varit mig själv i och med alla hormoner på nästan ett halvt år. Har någon något bra kbt verktyg för att tygla tankarna? Jag försöker tänka att det väldigt ovanligt med tre missfall, att jag har statistiken på min sida, men jag har aldrig haft särskilt mycket tur i spel.
Någon vettig sansad person som kan ge mig råd?
Fan nu gråter jag för första gången! Skit oxå! :( Nyårsafton idag och fick just en tanke..kanske löjlig..men efter som jag nog kommer få missfall..om några dagar..så när bebbin dör kommer den ha levt under två år..2017 o 2018..! :(
Jag tycker verkligen synd om er båda. Det är helt normalt att vara nervös och orolig och få ångest över allting som kan gå fel. Men tyvärr är det ju inte så mycket man kan göra för att undvika missfall... Så det bästa man kan göra är att ge det lilla embryot all kärlek man kan och ta hand om sig själv.
Får jag vara nyfiken och fråga hur det har gått för er båda?
Beklagar er som fått missfall. Efter 3 missfall kan man få göra en missfallsutredning genom att man kontaktar Kvinnokliniken på sitt närmaste sjukhus.
Det man kan pröva själv för att ev förhindra missfall är att köpa och smörja sig med progesteronkräm. (Brist på progesteron kan vara orsaken till missfall). Progestersonkrämen Progesterall finns att köpa på graviditetskollen.se Bruksanvisning följer med.
Man kan också köpa Albyl Minor 250mg receptfritt på Apoteket, och dela varje tablett i 3 delar och ta en tredjedels tablett per dag.
Fungerar blodförtunnande och kan förhindra proppar när embryot försöker fästa och även sen för att förhindra proppar i moderkakan. Proppar kan vara orsaken till missfall.
Bara några tips på vägen.
Idag har jag fått nå konstiga hugg under höger revben? Kommer plötsligt och försvinner plötsligt
Idag har jag fått nå konstiga hugg under höger revben? Kommer plötsligt och försvinner plötsligt
Kan jag be att få tätare ultraljud på grund av mina missfall?
Kan jag be att få tätare ultraljud på grund av mina missfall?
Asså under 1 -2 veckor har jag inte känt så mycket. Men nu helt plötsligt har jag spytt som en gris i 1 timme. Trodde först magsjuka men sambon kräks inte. Vet att man kan kräkas av graviditeten men så här mycket?
Asså under 1 -2 veckor har jag inte känt så mycket. Men nu helt plötsligt har jag spytt som en gris i 1 timme. Trodde först magsjuka men sambon kräks inte. Vet att man kan kräkas av graviditeten men så här mycket?