Behöver åsikter vad är rätt och fel

Oj, vet du, jag hade inte accepterat upplägget som ni har ens nu innan bebisen kommit. Jag är verkligen en förespråkare av att man i en familj med bonusföräldrar och barn delar på ansvaret men jag hade ju aldrig accepterat att ta närmare 100 % ansvar för någon annans barn mer än absolut tillfälligt.

Ni måste sätta er ner och prata om det här. Det är ju orimligt att ni har varannan vecka om han ändå inte träffar barnen mer än någon timme på kvällen. Är det hans arbetstider som varit skälet till att han inte haft dem varannan vecka tidigare? 

Ofta är det ju så att föräldrar som inte är vana att ha stort ansvar inte förstår vilket jobb det är. Det är lätt att fem barn om man kommer hem när markservicen redan är gjort så att säga.

Jag undrar också, finns det inte möjlighet för skolbarnen att åka buss eller få skolskjuts? 

Hur tänker du när du skaffar barn med en sådan dålig far?

Han har redan visat vad han går för...

Men nu är det för sent...

Han får såklart jobba mindre eller anställa en barnflicka.

Det är inte rimligt att du ska ha 100 % ansvar för hans och ert gemmensamma barn och han ska ha 0 % procent.

Han tänker bara på sig själv. Inte " på sig själv och sina barn" som du skriver.

Jag vill inte vara elak men sånt här bara måste man prata igenom innan man drar iväg och vill skaffa det där kärleksbarnet.  Nu måste ni istället prata om det nu! 

Han har gladeligen tackat ja till att du drar det mesta av markservicen. Hur klarade han sig innan ni möttes? Eller bodde barnen hos sina mammor då? Du skriver att ni ganska nyligen börjat med varannan vecka.

Om mönstret innan var att han inte hade barn varannan vecka och inte var så aktiv som pappa när han levde med barnens mammor, så kommer det bli så nu också. 

Nej, du ska absolut inte ha dåligt samvete. Han har gjort de här barnen och de har två föräldrar som har ansvar över dem. Som jag sa tidigare, jag förespråkar absolut att man delar ansvaret i familjer med bonusar men det förutsätter att fördelningen med någorlunda jämn.

Sen tänker jag en annan sak och det är att barnen är ju där för att ha umgänge med sin pappa. Och hur fantastisk en bonusförälder än är så kan inte det ersätta föräldern. Jag har lite så med mina barn att hos sin andra förälder så träffar de nästan bara partnern och hon är jättebra på alla sätt och vis, jag tycker om henne och barnen tycker om henne, men de vill knappt åka dit för de tycker inte att det känns som någon mening när "pappa ändå inte bryr sig". (Deras ord, inte mina)

 

Ett par nyfikna frågor. När ni bestämde att ha barnen varannan vecka, vems idé var det? Tänkte ni på riktigt byta boendeform bara ett kortare tag? Hur ser dialogen med barnens mammor ut?

Det här verkar så ogenomtänkt att jag vill ta fram skämskudden å era vägnar.

Ett par nyfikna frågor. När ni bestämde att ha barnen varannan vecka, vems idé var det? Tänkte ni på riktigt byta boendeform bara ett kortare tag? Hur ser dialogen med barnens mammor ut?

Det här verkar så ogenomtänkt att jag vill ta fram skämskudden å era vägnar.

Fast det är klart ni gör fel båda två när ni tar flera beslut kring hans barn utan tänka långsiktigt. Om ni inte kommunicerat det just så, så att alla vet vad som gäller. Men så är uppenbarligen inte fallet eftersom ni inte ens själva vet.

Du skriver ju själv att du och mannen inte har pratat om några de väsentliga delar av att skaffa barn ihop. Det är ytterst ansvarslöst att inte diskutera saker som tid, ekonomi, uppfostran, ork, fördelning av föräldraledighet osv innan man skaffar barn.

Har ni testat/funderat på att ha hans barn olika veckor? Två av dem på jämna veckor och två av dem på udda veckor? Då minskar er belastning. Skicka även bort din egen unge varannan vecka så får ni ännu bättre utgångsläge. Dessutom får din egen unge också glädjen av att känna hur det känns att bli bortprioriterad av sin förälder för att det inskaffas en yngre, bättre modell...

Nej min son bor hos oss på heltid. Jag har inte valt bort hans barn utan snarare tvärtom, sett till att han får träffa barnen oftare genom att hjälpa till. Vi planerade att skaffa barn men vi pratade inte om hans barn för att från min sida var det ok med att hjälpa han med hans 4 barn sålänge det funkade från mitt håll och alla parter var medvetna om detta. Varför ska jag välja bort min unge? Jag har inga skyldigheter alls me att ta hand om hans barn helt ensam men däremot har jag de ansvaret för min son.

Jo jag tycker nog att det finns fog för att skämmas här ts. Ni skaffar ett barn till utan minsta tanke på hur det ska bli för de barn som redan finns. Du skriver själv att hans barn ville bo mer hos sin pappa. Men samtidigt är du helt villig att dra in på deras tid hos er så fort det kommer ett nytt barn? Hur tror du barnen känner i allt det här? Förvisade och bortstötta? Uselt planerat.

Du gjorde antaganden, ni hade ingen faktisk diskussion, enligt din tidigare utsago. 

Själva tanken på att porta fyra familjemedlemmar för att du inte "inte orkar" bevisar bara hur oredo du och maken är för att vara en familj.

Men det är så fruktansvärt många andra egotrippade styvmorsor också håller på; deras bio-avkomma ska ha alla fördelar och de äckliga styv-kräken ska gå att hålla på avstånd så de inte fördärvar den nya familjeidyllen. Så du är i "gott" sällskap.

Du gjorde antaganden, ni hade ingen faktisk diskussion, enligt din tidigare utsago. 

Själva tanken på att porta fyra familjemedlemmar för att du inte "inte orkar" bevisar bara hur oredo du och maken är för att vara en familj.

Men det är så fruktansvärt många andra egotrippade styvmorsor också håller på; deras bio-avkomma ska ha alla fördelar och de äckliga styv-kräken ska gå att hålla på avstånd så de inte fördärvar den nya familjeidyllen. Så du är i "gott" sällskap.

Kan pappan börja & sluta tidigare på jobbet?

Då kan barnen åka skolskjuts på morgonen till skolan och sen stanna på fritids tills pappan hämtar dem. Då kan TS spendera dagen med nyfödingen och hinna laga middag tills övriga kommer hem. Och pappan får en timme extra eller så med sina barn.

Exakt. Inte hennes barn=pappans ansvar=pappan klarar inte av ansvaret=pappan och ts ger barnen förhoppningar om att få bo vv= barnen åker ut när bebisen kommer. Vilket troligen leder till att barnen inte kommer må speciellt bra. Spelar då ingen roll vem det i grunden är som har ansvaret. Så fruktansvärt dåligt planerat.

Eller hur att han kommer försöka byta jobb... Varför går han inte bara ner i tid?

Kanske inte ska skaffa fler barn än båda kan och vill ta hand om..?