Väljer sin pojkvän över bästa vän

Hej!

Sen 1 1/2 år tillbaka så har min vän flyttat långt för att plugga. Efter ett halvår ungefär så träffade hon sin pojkvän som också kommer från vår hemstad och kommer hem en gång i halvåret. Det är hennes första pojkvän och till en början var han allt hon pratade om. Rätt förståeligt till en början. Men nu har det gått ett helt år och hon är fortfarande med honom hela tiden både när de väl är hemma och när de inte är det. Umgås de tillsammans med mig och min sambo så viskas det till varandra och kladdas på varandra. Vi firade nyår tillsammans i år och det kändes som att hon helst bara ville fira med honom. Hon blev lite nedstämd strax efter tolvslaget, viskade med honom och så sa han ?vi tänkte nog gå nu? hon bara nickar åt honom och reste sig. Vi har bråkat tidigare om just att hon är med pojkvännen hela tiden även när hon är hemma och att det inte finns mycket tid över till mig. Vi kommer överens, hon säger att hon ska bli bättre och förstår mig, men sen är det samma visa i alla fall. Nu bor de till och med tillsammans, hur svårt kan det då vara att inte vara med varandra exakt hela tiden? Jag blir så ledsen för vi har hållt ihop genom så mycket och så förstörs vår vänskap av att hon har en pojkvän. Vad ska jag göra?

Hur ofta umgås ni? Hörs av? Ensamma eller med era sambos? Hur mycket brukade ni höras av och träffas innan?

Förut brukade vi umgås flera gånger i veckan. Nu är hon bara hemma till jul och sommar och träffas kanske som max en gång i veckan ibland.

Det du skriver i din rubrik, att välja sin pojkvän (eller sambo då) före sin bästa vän, ja, känns helt självklart för mig. Förutom att jag nog egentligen anser att min sambo är min allra bästa vän, så är det ju honom jag delar med mitt liv med. Det är han jag planerar en framtid med, han som är min partner i alla avseenden. Det är inte riktigt realistiskt att hålla kvar i tonårens typ av vänskaper när man blir äldre och väljer att skaffa sig en partner. Dels pga hur ens livssituation förändras när man blir äldre, man har inte samma tid längre och dessutom ska man få allas scheman att gå ihop. Men en partner förändrar mycket också, och så bör det vara tycker jag. Har flera vänner som inte gör så, utan håller kvar i sina tidigare vänskapsrelationer på precis samma sätt. Det fungerar inte särskilt bra faktiskt. Det fungerar intr att springa till bästa tjejkompisen (oftast tjejer jag ser detta med) och beklaga sig över när det blir tjafs med pojkvännen. Man måste respektera sin partner och sin relation, inte skulle jag vilja att han satt och pratade om när jag visar fram min sämsta sidor med hans vänner. Man måste sätta varandra i första rummet.

Med sagt säger jag inte att vänner inte är viktiga längre bara för att man skaffat en partner. Inte alls, tvärtom. Vänner är fortfarande viktigt på så många vis. Men vad det gäller att välja sin pojkvän  (eller flickvän) före sin bästa vän, ja, det är helt rimligt.

Sen är det en annan sak att sluta höra av sig helt och hållet eller knappt. Där har jag också varit, men det hade egentligen inte med min sambo att göra, utan jag mådde väldigt dåligt och orkade inte med att höra av mig till andra. Umgicks mest med min sambo, visserligen flr att vi bodde ihop, men också för att han var den enda jag kände mig helt avslappnad med. Behövde inte spela upp en fasad, utan kunde vara ärlig och bara vara. Checka in med din vän och hör hur hon mår, verkar det vara så att hon inte mår så bra så får det kanske vara såhär just nu. Visa att du finns där bara för henne om hon behöver hjälp.

Har det inte med något sådant att göra, prata med henne om det. Säg att du saknar att umgås med henne. Att du skulle vilja att ni hördes av/träffades oftare. Är hon oförstående eller situationen inte förändras ändå, då får det kanske vara så. Det är tråkigt, men det händer ibland. Ni verkar vara unga (baserat på ditt användarnamn), det är inte helt ovanligt att man växer ifrån varandra lite. Hon har dessutom flyttat långt bort för att plugga, det spelar säkerligen in. Jag gjorde detsamma, är inte många vänner från min hemstad och högstadie/gymnasietid som jag fortfarande har kontakt med. Två egentligen, varav en har jag känt sedan 5-års ålder. Och det kan gå långt mellan att vi hörs, för vi lever våra liv, bor på olika platser. Men vår vänskap består och när vi väl hörs/träffas så känns det som att knappt någon tid har gått vad det gäller vår relation.

Jag förstår att vänskapen förändras över tiden och att ens partner blir ens bästa vän. Så är det för mig också och jag förväntar mig inte av henne att det skulle vara annorlunda för henne. Det handlar mer om att hon är hemma 3 månader om året och träffas vi själva så handlar det mesta vi pratar om om honom, umgås vi tillsammans med våra respektive så viskas det och klängs på varandra. Jag och min sambo är inte på det viset, jag tycker att man ska kunna umgås med andra par utan att sitta med benen ihoptrasslade med varandra. Jag förstår att alla är olika, men det kan väl ändå inte vara så sunt att vara helt beroende av sin partner?

Sunt och sunt. Jag tycker att det låter väldigt trevligt för dem om de fortfarande är så nykära. Däremot är det väldigt oförskämt att inte kunna uppföra sig när man är i sällskap med andra. Du har redan pratat med henne om det här, och hon verkar inte vilja ändra på sig.

Om du fortfarande vill umgås med henne så är det kanske bäst att ni fortsätter att ses utan att era pojkvänner är med. Men fortsätter hon som hon gör så är det väl inte så märkligt om du tröttnar på henne, oavsett hur kul ni har haft tidigare.