Darimna skrev 2018-01-03 10:43:33 följande:
Jag har gjort en abort. Det var en av de värsta upplevelserna i mitt liv.
Förblödde nästan. Man blöder grymt mycket i typ en månad och får enormt mycket hormoniella svägningar som gör att man mår skit på alla möjliga sätt.
Det är INTE ett alternativ till preventivmedel.
Och då ville jag inte ha barnet. Så det var inte så stor känslomässig sorg för det.
Att begära att en tjej som faktiskt vill behålla barnet ska göra något sådant mot sig själv och sitt barn bara för att han själv inte är redo är helt absurt.
En abort är definitivt inte ett preventivmedel -- jättebra skrivet.
En abort är ett medicinskt ingrepp på kvinnokroppen, ett som en del kvinnor uppfattar som ett övergrepp. Det är en brutal procedur, vare sig man väljer att göra abort med tabletter eller via operation. Tänk själv så mycket som gjorts genom tiderna för att bli av med en oönskad graviditet, men naturen håller fast vid fostret och släpper det inte -- så det krävs avsevärt medicinskt våld för att avbryta en graviditet. Man tar starka tabletter som ger en svåra smärtor, eller man skrapar bokstavligen fostret ur livmodern med ett redskap, till exempel. Ibland lyckas man bara till hälften, och så får man göra ännu mer för att avlägsna fostret. Rester av fostret kan finnas kvar i kvinnans livmoder, och hon kan bli sjuk av det, det kan vara dödligt utan behandling.
Alla medicinska ingrepp är en risk. Vid abort finns risken att kvinnan inte tål medicinen eller sederingen, och det finns en liten pytterisk att hon blir steril. Hon kan få infektion i livmodern, igen inte stor risk alls, men den finns. Etc, etc, etc.
Till dig som inte tycker mannen ska betala underhåll om han varit med om att skapa ett barn och kvinnan säger nej till abort:
Tycker du då också att om det händer kvinnan något under en abort, att han ska betala henne skadestånd då? För det är ju inte rättvist annars, hon har ju då gjort allt hon kunnat, och HON ville ju behålla barnet?
Och... hur mycket ska han då betala, om hon blir steril? Vilken summa ska det översättas till, i reda pengar?
Om hon får svår sorg i hjärtat, och har upplevt den egentligen ofrivilliga aborten som ett trauma hennes psyke visade sig inte klara av, hon kanske i något superovanligt fall hade dolt anlag för psykos, och den psykosen utlöses av detta trauma då -- igen, hur mycket pengar pratar vi om att mannen ska ge, som plåster på såren?
Som sagt, abort kan INTE likställas med manlig eller kvinnlig preventivmetod. (Sedan kan man ju nämna "orättvisan" då, i de avsevärt större risker en kvinna utsätter sig för när hon använder kvinnliga preventivmetoder. Med kondom, vad är risken förutom att det kan visa sig att man är allergisk mot materialet? För en man alltså... för en kvinna kan det ju bli lokala konsekvenser utöver detta av kondomen, beroende på hur känsligt hennes underliv är...)
Våra respektive kroppar är olika, och för mig har hela diskussionen spårat ur på ett orimligt vis:
Det är väl inte mer "orättvist" än livet ÄR, från början till slut. Kanske en bebis ska stämma sina föräldrar för att personen inte ville bli född. Kanske någon ska stämma universum för att den dog mitt under sin viktigaste tennismatch, före den vann...
Min poäng; livet har aldrig lovat att vara rättvist, utan vi lever under de premisser vi gör. Tycker man att mannen drar det korta strået vad gäller våra kroppar, så kan man ju tänka en runda till -- vad gäller bröstcancer har han dragit det långa strået, och vad gäller att kunna flytta på tunga saker är det ganska ofta så att han har bättre utgångsläge, eftersom muskelmassan i hans kropp har ett annat utgångsläge än i kvinnans kropp. Vad gäller prostatacancer har kvinnan det långa strået, etc.
Trots att livet är uppbyggt på flöden och balanser, istället för på mätskalor och att person X ska få alla situationer och händelser alltid rättvist serverade för just den, så kanske det ändå är så att i "the Grand total" så har ALLA mynt sina fram-och baksidor.
Och ska man ändå prata om livets "orättvisor" -- ja då tycker iallafall jag att det är helt andra sammanhang vi ska prata om då. Det handlar då om personer som fått så j-a dålig hand att spela i livet, kanske ända från början. Det handlar inte om normalbra vuxna vita män som delat en mysig herdestund med en normalbra vuxen vit kvinna och nu sade hon Nej till abort.
Kvinnan som behåller barnet får också sedan ha ett barn och uppfostra det. Hon vet om "orättvisan" i att mannen kan gå, och i att det inte är hans kropp som blir förändrad under och efter graviditet, och det är inte han som går igenom den härliga förlossningen när ett stort barn ska komma ut ur ett litet hål. Inte heller han som behöver bli ihopsydd efteråt. Han behöver inte anstränga sig, medan hon behöver ge allt sitt bästa i resten av deras barns liv. Kvinnan känner till denna "orättvisa" -- och att denna biologiska "orättvisa" att mannen bara kan gå iväg INTE regleras i samhället med ett "tvång" att han ska stanna och vara en aktiv förälder till deras barn. Så en ansvarsfull kvinna som vet med sig att abort inte är ett alternativ för henne, får skydda sig bäst hon kan eller så kan det bli att hon blir ensamstående mamma.
Ja, alltså orättvisor det är ett ämne för sig.
Fy på universum, naturen och livet. Att de inte bara vill dansa efter vår pipa.
Igen -- som så klokt sagt i citatet ovan -- en abort är INGET preventivmedel. Det är något helt annat, och när det nu finns är det viktigt att kvinnan får välja nej till abort helt fritt. På samma sätt tycker jag att det är ok att mannen får välja nej till att vara en aktiv förälder --- och sedan får det vara bra med det. Underhåll får han ju betala eftersom deras barn ska ha det ekonomiskt ställt utifrån sina föräldrars förutsättningar. Han ÄR förälder, om än att han har det mycket tvivelaktiga privilegiet att vara en passiv sådan.
Att en kvinna säger Nej till en abort är inte omoraliskt, och hon ska inte anklagas för något som helst.
