Jag tror det bästa är att inte bjuda varken er far eller hans fru. Tror det blir värre att bara bjuda med er far, han kommer säkert tjata ihjäl er om att ni ska bjuda frun också. Bättre att markera från början att ingen av dem är välkomna.
Ta det i sms, och förklara att det inte var meningen att de skulle höra samtalet om Frankrike, och att det bara är de närmaste (där kan de få sig en känga) som ska följa med.
Skjut inte upp det, då blir det bara större än vad det egentligen är. Skriv bara ihop något, där budskapet går fram tydligt. Det behöver inte vara mer än "ni har missförstått det hela, du och din fru är inte medbjudna på resan. Det är bara (namn på alla) som ska åka."
Sedan stänger du av ljudet på din mobil, om du har hemtelefon har du förhoppningsvis nummerpresentatör, annars drar du bara ut kontakten. Logga ut från dina mail på telefonen så deras mail inte poppar upp på skärmen och sen väntar du ut det hela bara.
Jag fattar inte riktigt din rubrik. Anledningen till att hon tror att hon är bjuden är ju att din pappa högg kroken direkt och sa det åt henne. Vad svarade hon honom när han berättade för henne?
Hade samma sak hänt här, så hade jag bara sagt jaha när maken berättat. Sen när vi var själv så hade vi diskuterat saken närmre.
Jag säger samma som ts, fast omvänt. Aldrig i helvetet jag skulle satt mig i två veckor och i samma hus som hans barn. Det hade tagit speciellt lång tid innan vi blivit ovänner. Att umgås ett par timmar funkar för då håller man käften stängd och ler, efter EN heldag däremot så går det en på nerverna rejält.
Tja, eftersom det tydligen inte framgår så tror jag inte hon vill följa med. Att hon inte protesterade där och då betyder bara att hon var artig nog att inte ställa till en scen.
Varför skulle hon vilja följa med till någon hon inte tycker om?
Skulle ni själva vilja tillbringa ett par veckor ihop med några ni ser som spymedel?
Sen ifrågasatte jag varför ts älter hans fru när det är pappan som är problemet, och pappan som tror han är bjuden....................
1. Hade du velat åka med personer du tycker illa om då?
Barn som inte gjort dig något ont, vad menar du med det?
För det handlar inte om BARN i tråden, utan om vuxna människor.
När upphör en vuxen människa vara ett barn?
Ska man behandla en vuxen människa man inte tycker om som en liten gullig, söt lintott?
2. Igen, när upphör de vara barn och man kan bedöma dem som personer?
Om hon svarar ja på din fråga, kommer du tro henne då? För här på fl kan man ju inte tänka sig tanken att bonusar beter sig illa. Exempelvis, mina barn kan bete sig illa mot min man, det är jag inte blind för. Men gör dom inte det då för att de är någon annans bonusbarn? Har de frikort då?
Kallar du det artigt? Vilket skämt. Såklart de har kunnat betett sig illa åt, varför nedvärdera två högutbildade personer? De var fullt kapabla vid 15 att veta vad de gjorde. Rädda knappast, avundsjuka är mer huvudet på spiken. Det har tärt dom samman och de väljer att stanna kvar i det istället för att skapa sig nya relationer med vuxna människor, de beter sig fruktansvärt åt tycker jag. Att vara artig är att säga hej till någon, att de åkte hem till dem var nåt annat.
Relationen till bonusbarn kan fungera till en början, sen gå snett. Mycket möjligt scenario.
Den som vet, kan det, den som inte vet, lär ut.
1: Ja om det är släkt/familj, såklart. Kan lika gärna bli förstörd av andra anledningar, finns aldrig garantier på resor.
2: För att det är pappans fru. Sägs sig väl själv?
3: Jo absolut, men har du läst att jag skrivit "en pannkaka har två sidor"? Så motfråga till dig; varför tror du bara på en sida?
Så sa fru Fy och sa fy