Pappas fru tror att hon är inbjuden!

1. Hade du velat åka med personer du tycker illa om då?

Barn som inte gjort dig något ont, vad menar du med det?

För det handlar inte om BARN i tråden, utan om vuxna människor.

När upphör en vuxen människa vara ett barn?

Ska man behandla en vuxen människa man inte tycker om som en liten gullig, söt lintott?

2. Igen, när upphör de vara barn och man kan bedöma dem som personer?

Kan faktiskt håla med om det här.

TS och tvillingsyrran framstår som två bittra dramaqueens som bara sitter och konspirerar och ältar det förflutna. Vad är problemet? Sitta och kombinera ihop ett långt mail hade inte behövts, du borde sagt där och då att resan inte innefattade honom och frugan. Kanske dra en vit lögn och säga att det är för polare?!

Oavsett vad så är det dags att växa upp och sluta älta gamla oförätter, givetvis kan och möjligtvis bör du skita i satmaran men det förgångna går liksom inte att få ogjort. Föregå med gott exempel och bli inte bitter, då blir du lika patetisk och mörk som henne.

Hur har det gått,TS? Har ni pratat med dem?

När pappan och hans nuvarande fru blev ett par var ts och hennes syster 15 år gamla, och brodern var ännu yngre. Frun har varit otrevlig mot barnen redan från början. Med tanke på hur rädda ts och hennes syster fortfarande är för frun har jag svårt att tro att de varit förjävliga som barn. De är dessutom artiga och går hem till pappan och hans fru och håller god min under hela middagen.

Nej, självklart åker jag inte på semester med människor som jag inte tycker om, men å andra sidan gifter jag inte mig med någon om inte relationen till bonusbarnen fungerar.

Väljer jag en partner med barn kommer göra mitt yttersta för att se till att jag får en god relation med bonusarna.

Jag måste fråga, vad är det som gör att du avskyr dina bonusbarn så mycket? Har de behandlat dig illa?

Men, bara för att dina barn beter sig illa mot din man pga att de är avundsjuka (har de själva berättat det för dig?) så behöver det ju inte gälla alla vars förälder träffat en ny. Likaväl som att det finns barn som dina som är avundsjuka och elaka så finns det vuxna som beter sig illa. TS och hennes syskon år vuxna och du tycker att de beter sig dåligt, varför tycker du då att det är så omöjligt att tänka sig att pappan och hans kvinna kan ha betett sig felaktigt? Det är ju inte helt ovanligt att personer som inleder förhållanden med någon som har barn sedan förr försöker skuffa gökungarna ur boet.

Och hur förklarar du då att ts och hennes syskon har en så god relation till mammans man? De borde ju ha varit mer avundsjuka på honom då han inledde ett förhållande med den förälder de bodde hos och som lagt ner mest engagemang för dem.

Har du också flyttat från dina barn för att bli vh-förälder eftersom de behandlar din man så illa? Och är du helt säker på att han inte gjort något alls som kunnat väcka deras aversion? Kanske är det du som är blåögd för att du prioriterar din man framför barnen och därför inte vill se hans fel och brister.

Det är ju du själv som skriver att bonusbarn är avundsjuka och elaka. Det måste ju även gälla din mans bonusbarn om det nu är så med TS och hennes syskon för någonstans har du väl fått den kunskap du förmedlar ifrån. Du är ju själv det gyllene undantaget som inte skyller din barndom på "sånt fjant".

Du beskriver dina barn som elaka/respektlösa mot din man så varför ser du inte till att uppfostra dem så att de sköter sig bättre? Självklart ska du inte skall skilja dig från din man, det är ju dina barn som skall lära sig att veta hut, eller hur? Din man har ju inte gjort något fel (även om det ju finns två sidor av pannkakan och vi ju inte får höra dina barns version utan bara den sida du väljer att framställa) så då vore det väl bättre att du gjorde som TS pappa och valde bort dem!

Toppen! Det var på tiden att ni sade ifrån och rensade luften. Herregud!

För din pappas skull är det ju försent att ? göra om, göra rätt.? Ni är vuxna för länge sedan. Ni borde ha tagit konflikten för länge sedan. Men ändå! Kanske kunde han bli bättre morfar till alla era barn?

Är han en undergiven mespropp, mähä? och trivs han verkligen med sin fru? Det finns ju män som blir utnyttjade och misshandlade av sina fruar också. Eller sitter de ihop av nån annan anledning? Din pappa kanske tror att han inte klarar dig utan den där frun?

Ja, förmodligen kommer han sörja och sura ett tag. Ni får se om han hör av sig något mer.

Men hoppas ändå, att han tar sitt sunda förnuft i fånga och förbättrar relationen till er. Utan sin fru!

Bra.

Ni har inget som helst ansvar för att er relation eller icke-relation ser ut såhär, ni var barn och de var vuxna.

Hoppas att er pappa tänker till ordentligt samt informerar kärringen om vad ni sagt.

Jag lever i samma familjeförhållande. Jag skulle låta pappan och hans fru komma.

Om jag ser ur min familj och häxa till pappas fru,

Pappas fru skulle inte respekteras av alla andra, hon skulle må dåligt på resan och även för att hon skulle se hur glada jag och mina syskon var och attt vi var omringade av en familj som älskar oss. Det skulle göra henne ont. Det skulle jag ta som en payback!!

Man vill ju ha sin pappa närvarande, så låt han ta med sitt bihang. Jag tror att hon inte följer med för att hon egentligen vill. Men låt henne då så hon får se hur bra ni har det.

Fast, återigen, bara för att dina barn är otacksamma primadonnor som behandlar din man illa så kan du inte döma alla andra efter dem. Att du (och ev. ex) misslyckats med att uppfostra era barn måste du hantera själv istället för att ta ut din besvikelse över ditt misslyckande på okända människor på nätet vars situation inte alls stämmer överens med dina dysfunktionella familjeförhållanden.

Och oavsett om jag skulle vara en bortskämd primadonna så tror jag inte att jag har någon skyldighet att bjuda någon på varken resa eller födelsedagsfirande. 

Nä vissa människor har man bara inte så mycket gemensamt med. Vi kan ju umgås, bara det inte blir för länge. En kväll kan va trevligt, men en sådan resa ni ska på hade inte funkat så bra här heller.

Nej inte förlorat kontakten, men har ingen nära relation alls. Men det får deras mamma ta äran av, för hon saboterade umgänget och alla försök till samarbete många år innan jag kom in i bilden.

Självklart blev det förändringar när jag kom in i bilden, för han hade bott ensam i många år och bara levt för vh när de kom. Först kom jag in och ställde mig bredvid dem på scenen, sedan kom de gemensamma barnen. De var vana att va ensamma och bli uppassade, så omställningen blev rätt stor. De var tonåringar men kunde inte klara av de mest basala saker som att ta något att äta eller dricka själva.

Det är egentligen inte så konstigt att din pappa umgås med hennes barn och barnbarn, det är oftast kvinnan som tar tag i att bjuda in folk och sen ror det i land och då blir det ju människor hon valt.

Hoppas ni får en trevlig resa nu!

Nä vissa människor har man bara inte så mycket gemensamt med. Vi kan ju umgås, bara det inte blir för länge. En kväll kan va trevligt, men en sådan resa ni ska på hade inte funkat så bra här heller.

Nej inte förlorat kontakten, men har ingen nära relation alls. Men det får deras mamma ta äran av, för hon saboterade umgänget och alla försök till samarbete många år innan jag kom in i bilden.

Självklart blev det förändringar när jag kom in i bilden, för han hade bott ensam i många år och bara levt för vh när de kom. Först kom jag in och ställde mig bredvid dem på scenen, sedan kom de gemensamma barnen. De var vana att va ensamma och bli uppassade, så omställningen blev rätt stor. De var tonåringar men kunde inte klara av de mest basala saker som att ta något att äta eller dricka själva.

Det är egentligen inte så konstigt att din pappa umgås med hennes barn och barnbarn, det är oftast kvinnan som tar tag i att bjuda in folk och sen ror det i land och då blir det ju människor hon valt.

Hoppas ni får en trevlig resa nu!

Men pappa kommer inte på nån lunch med oss. Han kommer inte för att hälsa på barnbarnen. Och om vi föreslår en träff så har de aldrig tid.

Alla vi syskon har i perioder försökt få till nåt slags relation med pappa i vuxen ålder. Särskilt när vi fick barn, jag och syrran, trodde vi ju att pappa skulle vilja träffa dem och finnas i deras liv. Men nej, all deras tid ägnas åt hennes barn och barnbarn och allt annat som hon bestämmer att de ska göra.

Men sen förväntas vi alltid komma på den där trettondagsgrejen, för då ska fina familjen visas upp så att de ser lyckade och framgångsrika ut med sin storfamilj. Och när vi väl ses, de där få gångerna per år, så är pappas fru både snorkig och otrevlig. Det var inte bara då, när vi var tonåringar Det är nu, pågående, alltid när vi ses. Lite subtilt, så det inte går att ta riktigt på, men likaväl omöjligt att missa för den som varit med ett tag. 

Subtilt är det. När vi växte upp ville hon ju få det till att vi var så misslyckade att det inte skulle bli nåt av nån av oss. Nu kom ju det på skam eftersom vi har bra utbildningar och jobb. Hon vill gärna glida med lite på våra framgångar, prata om fina jobbet som ffa syrrans man har, låta som att hon har förtjänst i våra liv.

Men samtidigt små eller stora elaka stick här och där, kommentarer om barnen, kommentarer om ens utseende, val i livet. Hon gillar syrrans och min man väldigt mycket, och iaf min man tyckte i början att min pappa och hans fru var så trevliga, men nu ser även han hur det egentligen är. 

Hon fjäskar oftast inför andra och hugger sen när man är i enrum. Men så har det alltid varit, både då och nu. 

Hahaha! Det är så sjukt kul att se hur du opponerar dig mot att jag väljer att läsa in (vad du anser) mer i det du skriver och tolka allt du säger om din man och dina barn lika negativt som du gör med TS och alla andra skilsmässobarn som berättat hur de farit illa i nyfamiljer.

Självklart förstår vi att allt du säger bara är lögner! Du har ju beskrivit för oss hur kapitalt du misslyckats som förälder och har uppenbara behov av att kasta skuld på TS och andra för att du inte orkar ta in den skuld som bara är din. Du kan försöka skylla ifrån dig hur mycket du vill, men så länge du inte kan medge att det TS skriver faktiskt KAN vara sant så väljer jag att tolka allt du säger till försvar för din familj som ett sätt för dig att försöka rättfärdiga och slippa se det stora misslyckande du gjort.

Tipset om kyrkan, är det av egen erfarenhet? Jättebra i så fall om en duktig präst eller diakon kan hjälpa dig att få en rätsida på livet, inte bara för din egen skull men också för dina stackars barn som lever i misären.

Du verkar vara en väldigt lättretlig människa som letar efter något att slå emot, hur orkar du?

Det är rörande hur du försöker att täcka upp så att andra inte skall förstå hur trasig er familj är! Men tro mig, det skiner igenom varje gång du försöker kasta skuld på andra att det egentligen är dina egna misslyckanden som gör för ont för dig att ta till dig.

Åh, så du är aktivt troende? Kristen då, eftersom du tipsar om kyrkan? Då kanske du skulle ta till dig frågan ?Varför ser du flisan i din broders öga men märker inte bjälken i ditt eget öga?? Eller ?döm inte så blir ni inte själva dömda?.

Men jag antar att din andliga vägledare redan jobbar på att få dig att våga möta din egen skuld och känsla av misslyckande. Hoppas din Gud kan ge dig ro i själen tillslut så kanske kan dina barn trots allt kan få lite stabilitet i sin uppväxt. Styrkekram!

Jag börjar nästan tro att du bara är ute efter att provocera.

Om inte så kanske du kan svara på de frågor du har fått.

1: Skulle du själv bjuda med en person du ogillar på en fest eller resa,med risk att den blir förstörd? (Som du själv försöker råda TS att göra)

2: Varför ska man bjuda med en person som själv aldrig har varit särskilt inbjudande vad gäller resor,fester eller in till familjen?

3: Kan föräldrar/styvföräldrar aldrig göra fel.enligt dig?