Ja han tjänar inte dåligt . Och inte heller överflödigt. Jag tycker att systemet är rätt sjukt om jag ska behöva tvingas att leva på sambon för att vi vill skaffa ett barn .
Absolut. Men ska jag sätta barnet på dagis vid typ 7 månader då ? = helt omöjligt . Eftersom dagarna inte räcker till att vara hemma till 1 år om han inte plockar dagar ?
Men hur kan det vara så illa ?
Nu blir jag faktiskt rätt less den största normen av er som nu läst tråden. Verkar uppenbarligen inte läst överhuvudtaget !
Jag ville ha råd från dom som sitter i SAMMA sist inte alla andra som ska predika om olika saker !
Min sambo har ett eget företag är ensam anställd ( förutom 1 helg arbetare som jobbar 1 helg av 4)
Ska han behöva lägga ner sitt företag för att vi skaffar barn ?! Han tjänar inte överflödigt med pengar heller han får ut kring 35 i månaden . Vi klarar oss inte på det om han ska vara ensam försörjare för oss alla !
Det finns inte pengar att anställa någon mer för att han ska vara hemma och vara pappaledig. Om han nu ska försörja oss som familj själv krävs det ännu mer arbetstimmar = ännu mindre tid med familjen ! ! Jag har inte alls hög fp heller då jag jobbar 75 inom vården ! Så nej jag kan inte ta ut 3-4 dagar i veckan och leva ekonomiskt på det !
Nu vill jag otroligt gärna BARA ha svar från människor i SAMMA sits . Ni andra kan lägga ner ett engagemang i en Annnan tråd :)
Du kan få konkreta råd också, TS:
Blir vi skaffade vårt första barn förändrades VÅRA (bådas, dvs) prioriteringar. Den där lilla människan blev viktigast, om än inte det enda. Vi blev ett team som samarbetar, bland annat med ekonomin. När han kom gjorde vi om vår ekonomi så vi slår ihop alla inkomster, betalar gemensamma räkningar (och sparande), sen delar vi lika på det som är kvar. Vi har våra egna pengar att styra över, vi tar inkomstförlusten gemensamt och det låter oss ta ut färre dagar vilket ger mer tid hemma med barnet. Ingen behöver be den andra om pengar.
Livet förändras när man får barn. För många innebär det också ändring i arbetstider etc, det är inte så konstigt. Nu säger jag inte att egenföretagare inte ska skaffa barn, men det är fruktansvärt många (främst kvinnor) som lyckas. Jobba deltid, ta på sig färre uppdrag, anställa (med fp till företagaren blir det ju mindre utgifter för företaget) osv...
Har du gjort något för att trygga din egen försörjning? Du ska ta hela inkomstförlusten, ansvaret för barnen osv. Medan han höjer värdet på sitt företag och har sin egen inkomst snålar du och försämrar din pension. Vad händer om ni separerar?
Så se er som ett team. Båda (bör) påverkas av att få barn, det är ett val ni gjort. Prata om ekonomin och se till att din karl tar ansvar för både barn och pengar.
Och såklart- man behöver inte ta 7 dagar i veckan och sen inga alls. Fördela inkomstförlusten i tid också.
Fast jag vet inte vad du sitter själv i för sits och vad du valt att göra med dina pengar osv ! Vi har t.ex valt att vi betalar av 17.000 imånaden på huslånet och har alltid gjort sen vi köpte huset vilket innebär att vi faktiskt har betalt av huset om 2 år ! Vi lever absolut inte fattigt och både jag och sambon och barn nr 1 har ett stort motorsport intresse där läggs det med en hel del pengar . Vi har valt det . Vi har valt att skaffa ett till barn och är fullt medvetna om hur ekonomin blir osv när det är dags att vara föräldraledig ! Hela poängen är det att att dom som kommit på påfundett att låsa 90 dagar ställer till det en hel del och jag undrade fortfarande hur andra som suttit i SAMMA sits gjort!
Vi har ju redan 1 barn så är inte helt efterbliven och vårat barn är BÅDAS största prioritering ! Vi splittrar allt som har med hus,bilar och mat ! Sen har vi vårat eget, han har sina lån på sina motorcyklar och jag har mina . Han har sin egna telefonräkning o ja mig osv osv ! Det är absolut inte så att jag inte har några pengar över varje månad och jag kan även spåra undan en slant och om jag någon gång behöver pengar så är det bara att jag ber sambon så är det inga som heller problem!
Sambon kan flexa sina tider som han vill vissa dagar vilket innebär att han kanske hämtar sonen 4 Tim tidigare från dagis ena dagen eller att dom tar sov morgon osv osv ! MEN det går inte men hans företag och det han jobbar som att bara stänga ner !!! Och jag skulle aldrig någonsin ens komma på tanken att be han om det !
Jag sitter inte i skiten på nått vis om vi skulle separera absolut visst hans företag gynnas på att han inte behöver va hemma ! Men det är hans företag och jag vet hur mycket han kämpat med det och jag skulle aldrig ta det ifrån han !
Men jag vill inte leva på honom heller för att någon bestämt att han måste ta ut 90 dagar ! Om vi båda hade haft normala jobb så hade han inte tvekat en sekund på att ta ut sina föräldradagar han hade förmodligen tagit en större del än mig tillomed !
Jag är osäker på att det ens skulle gå.
Om föräldrarna är gifta får de automatiskt gemensam vårdnad om barnen som föds. Då skulle man alltså behöva starta en vårdnadstvist i domstol för att ge enskild vårdnad till den ena föräldern. Tveksamt om en domstol skulle godkänna det på indikation att man vill kringgå föräldraförsäkringen av ekonomiska skäl samtidigt som man amorterar 17000 i månaden och lägger pengar på motorsport.
Om föräldrarna inte är gifta är ju vårdnaden enskild för mamman tills pappan skrivit på faderskapet och man anmäler gemensam vårdnad. Men socialtjänsten är ju måna om att alla barn ska ha godkänt faderskap och då kommer fråga om vårdnad upp. Tveksamt även där om det går att välja att avstå gemensam vårdnad av ovanstående skäl, men det kanske går.
Och om det händer mamman något och hon har ensam vårdnad så kan det bli krångligt, Vårdnaden brukar då tilldömas den andra föräldern om denne inte är olämplig av något skäl. I det här fallet vore det ju olyckligt hursomhelst eftersom pappan inte har någon möjlighet alls att ta hand om barnet på grund av sitt arbete.
Problemet är att det i många kommuner är som så att man egentligen inte behöver skriva på några papper för barn 2, ens som sambos. Utan det är mer "Ni är gravida igen, det är samma föräldrar, då förutsätter vi att det är samma sak som förra gången med gemensam vårdnad". Vet flertalet som inte behövt skriva något andra gången när det varit med samma pappa. I flera olika kommuner.
Håller med dig TS
Tycker det är märkligt att det är viktigare att man delar på dagarna än att det fungerar för familjen...
Är man egenföretagare kan man inte bara lägga ner i 90 dagar. Man tappar kunder och jobb på det. Självklart kan man stanna hemma men med risk att man sen går i konkurs.
Är det inte för barnets bästa som vore det naturliga?
Borde heta barndagar inte föräldradagar.
Bäst för barnet i detta fall är ju helt klart att få vara hemma i dryga året med mamma och att pappa utnyttjar helgerna till sitt barn vilket med hans inkomst kan bli lite extra krydda.
Hur bra är det för barnet om pappa går i konkurs och dom får sälja hus och hem pga av att pappa blev arbetslös för STATEN tvingade honom vara ledig annars straffas hans barn med att inte få vara hemma lika länge som andra barn utan måste inskolas på dagis vid 7 månaders ålder.
En del människor fixar inte att vara hemma längre tid, får ångest o blir rastlösa. Om ett barn har en sådan förälder är det då inte bättre att den andre föräldern är hemma då?
Blir tokig på att STATEN ska bestämma vad som är bäst för mitt barn.
Man får väl vara företagare samtidigt som man är föräldraledig? Vad händer om han är föräldraledig men ändå jobbar samtidigt som du är hemma utan att ta ut dagar?
Men jösses...det skrev jag ju inte...bara att familjen själv ska få bestämma över sina dagar...inte tvingas till saker.
Det är väl hur bra som helst om pappan kan vara hemma lika mycket, men i de flesta fall tjänar män mer än kvinnor...ja, då är det tyvärr så att familjen över lag vill ha den bästa ekonomin...
Får vi friheten att själva bestämma innebär det ju inte att alla dagar är vigda till en förälder...det innebär att msn är fri att dela som man vill, ej bli tvingad...
Det innebär att barnet får möjligheten att bli lite äldre innan de börjar i förskolan...är det dåligt???
Problemet är att hon menar att dagarna minus mannens 90 dagar inte räcker för henne att kunna vara föräldraledig till rimlig förskolestart, då hennes fp blir för låg för att kunna täcka det samt att hon anser att inkomstminskningen under föräldraledigheten enbart bör drabba henne. Därför anser hon att hennes ekonomi ej kommer att gå ihop och barnet måste börja förskola för tidigt.
Det har inte så mycket med att göra att dagarna brinner inne i sig utan att hon inte har tillgång till dem då hon anser att hon skulle behöva dem under barnets första år för att få sin ekonomi att gå ihop.