Ledsen och arg över svärmors beteende
[quote=78363194][quote-nick]babydreams skrev 2018-01-12 23:00:34 följande:[/quote-nick]TASKIGA/ELAKA KOMMENTARER ANMÄLS då detta är ett känsligt ämne.
Min sambo och pappan till min son har i hela sitt liv stått nära sin mamma. När vi blev tillsammans var jag så glad att jag fick just henne som svärmor, hon var ju helt perfekt! Så gullig, glad, generös och rolig. Jämt. Men ja, då hade jag ju inte vetat hur hon skulle bli som farmor.
I somras fick vi vårt första barn, svärmors första barnbarn. Och sen han föddes har hon blivit HELT annorlunda. Och min sambo håller med till 100%, det var faktiskt han som märkte av det först då jag bara känt henne i två år och han hela livet.
När jag var gravid så träffades vi kanske en gång varannan vecka. Vi fikade, åt middag och hade myskvällar och allt var bara så bra mellan oss tre. Jag hade bestämt mig för att HON ska få vara barnvakt åt vår son den dagen vi ville ha barnvakt. Men nu känns allt annorlunda..
När sonen föddes var hon den allra första som konstant tjatade på att få komma och träffa honom. Redan på BB! TROTS att vi hade sagt till henne och alla andra att vi vill vänta med besök minst en vecka så vi kommer in i allt osv. Men nej, hon fortsatte tjata och sa till och med ?Men jag har ju köpt bebiskläder idag! Han kommer ju växa ur dom! Jag måste träffa honom snart annars säger jag upp mig som farmor? då blev jag paff. What? Hon fick iaf träffa honom då, två dagar efter förlossningen. Jag mådde jättedåligt efter förlossningen, sonen hade tappat mer än 10% av födelsevikten och amningen krånglade massor. Jag hade ont, brösten spände och jag hade till och med tredagarsbiuesen då - men pga det hon sa lät vi henne komma ändå. Och när hon var här skulle hon konstant hålla sonen. Till och med när han ville amma, och skrek. HON skulle trösta. Jag fick tillslut säga ?Han måste äta nu? och då, efter typ 10 sekunder fick jag tillbaka honom. Sen satt hon och stirrade på mig tills jag var klar så hon kunde ta honom igen.
Efter det tjatade hon i stort sett varje dag efter att få träffas. Och att få vara barnvakt. Vet att hon förmodligen bara var upprymd eftersom att det var hennes första barnbarn så jag reagerade inte så mycket på det då. Men efter två månader var det nästan värre. OCH, hon började strunta i mig och hennes EGEN son. När vi är på besök hos henne (hon bor knappt 5 min från oss) så är det knappt ens som att hon ser oss, bara sonen. Han ska konstant vara i hennes famn. Om jag lägger ner honom så plockar hon upp honom. När han ska äta frågar hon jämt om hon får mata (han flaskmatas sen ca 2 månader tillbaka) fast vi sagt att det är känsligt för mig då jag slutat amma mot min vilja (mjölken slutade produceras) så därför vill enbart jag flaskmata eller sambon får ju i vissa fall. Hon är extremt närgången och ska pussa och krama och ta kort på honom hela tiden. Det är så stelt mellan oss nu för när vi försöker prata med henne bryr hon sig inte om oss utan riktar hela hennes uppmärksamhet mot sonen. Hon lagar mat, ber mig och sambon att sätta oss ner och äta också går hon iväg med sonen. Min sambo är jätteledsen och nu också arg. Vi har pratat med henne om detta men det ger ingen effekt. Hon säger också att hon vill ?jobba? som dagmamma åt sonen sen också när föräldraledigheten är slut. Och när vi lagt sonen för natten hemma hos oss går hon alltid hem trots att hon nästan precis dykt upp. Hon har även sagt till mig att jag ska höra av mig om jag behöver vila eller göra något så kan hon ta hand om Noah under tiden. ALDRIG typ om vi kan träffas bara ändå och umgås allihopa?
Det är väldigt tydligt nu att sen vi fick sonen så betyder jag och sambon inte ett skvatt för henne längre. Bara sonen. Och som det känns nu vill jag absolut inte att den kvinnan ska vara barnvakt. Det känns bara creepy. Ingen i min familj är sådär ?besatt? av honom, ingen tjatar om att få vara ensam med honom, ingen annan ignorerar oss sen sonen kom. Bara hon. Sambon har till och med funderat på att radera henne ur sitt liv. Ta bort hennes nummer för han säger att, med hans egna ord, att hon är så ?jävla svinig.?
Det gör mig så ledsen. VARFÖR måste folk förändras så?! Tycker så synd om min sambo. Och min son som knappt aldrig får luft när vi träffar henne. Han är väldigt självständig som bebis och vill sitta/ligga ensam ibland och bara utforska/leka, men det får han aldrig för svärmor. Allt ska även ske på hennes vis, och enligt henne låter det nästan till och med som om att han inte behöver mamma och pappa - han har ju sin farmor.
Orkar inte med detta. Vill inte att sonen ska få växa upp utan sin farmor men vi tycker att hennes beteende börjar gå för långt och att det nästan känns skrämmande. Hur gör vi?!
Usch detta låter ju hemskt! Nä ni måste sätta benhårda regler mot henne direkt! Skulle inte lämna mina barn ensamma med henne i det tillståndet hon verkar vara i