Husdjursvägrares rätt att bestämma?

Nakenkatter hårar inte och är skitmysiga.

Säger det igen, kolla in devon Rex eller cornish Rex. Dom har päls men fäller inte :)

Om kvinnan och barnen vill ha ett barn/syskon till, men mannen inte vill det, borde de då skaffa ett syskon till?

Kan ni inte ha något djur som bor i bur som tex råttor? De lever dessutom mycket kortare

Nej olika djur är olika saker men en råtta/hamster/marsvin kanske kan vara en rimlig kompromiss

Det blir annorlunda. Men jag skulle vilja påstå att om det blir mindre hemtrevligt är det fel på hemmet från början snarare än att det är frånvaro av husdjur som gör hemmet till vad det är.

När mina katter dog blev det tomt för att jag sörjde dem som individer inte för att jag sörjde förlusten av husdjur som företeelse.

Jag kan sakna djuret katt idag, det där när de försöker ställa sig in och gnugga sig mot benen i utbyte mot en smarrig mumsbit. Och det där när de kommer och lägger sig tätt och spinner. När de svarar ljudligt när man pratar med dem och man inser att de förstår precis allt vad man säger.

Men ska jag vara ärlig så saknar jag ganska mycket mindre att tömma kattlåder, sätta fötterna i kallt kattkräks, illvrål i ottan för att de tror att de håller på att svälta ihäl eller kläder som har varit helt omöjliga att avpälsa.

Var sak har sin tid och jag tror att det är lätt att romantisera och idealisera när man är enkelspårigt inriktad på att saker och ting bara kan vara på ett enda sätt. Jag tror att du TS behöver fundera på alla nackdelar som faktiskt finns med att ha husdjur.

Du är inte så mycket för kompromisser va?

Samma princip.

Du har ju fått tips om nakenkatt också, men avfärdat det liksom allt annat då det bara är en bondkatt som funkar för dig.

De anledningar du givit till varför ni skulle skaffa katt har att göra med att det är mysigt med ett gosigt husdjur, att det är bra för barnen (och er vuxna) att vårda och bry sig om en annan levande varelse osv. Och du har angett "djurvän" som nick. Inget av det är begränsat till enbart katter.

Men det är som sagt BARA en katt, och BARA en hårande bondkatt dessutom, som gäller för dig. Alla förslag du fått här som går din man till några små steg mötes i hans invändningar avfärdar du rakt av.

Visst, barnen vill säkert ha katt, speciellt om du frågar dem, men de vill nog hellre ha föräldrar som respekterar och bryr sig om varandra. Kan också tycka att barnens röster inte riktigt räknas när det kommer till husdjur. De kommer att flytta hemifrån förr eller senare och det är inte de som blir bundna av att skaffa kattvakt osv inför semestrar så länge som katten lever. Det är (som du vet) en livsstilsanpassning att ha husdjur, oavsett om man är den som häller upp maten i skålen varje dag eller inte.

Om du skulle försöka inta en utomståendes position: hur skulle du se på saken då? Om du försöker hitta ett sätt att tillmötesgå båda parter lite - vad blir resultatet?

För det låter som att du bara är på krigsstigen och att du använder barnen för att få "rätt" emot din man, som du framställer som en dålig människa bara för att han inte vill skaffa en ny katt i nuläget. Det är nästan så att man undrar om det inte ligger någon djupare konflikt bakom.

Ojojoj, som sagt - på krigsstigen? När folk har föreslagit andra husdjur än just bondkatt i tråden tidigare så har du sagt nej eftersom DU inte vill ha dem. Du tycker inte att nakenkatter är mysiga, du vill inte ha djur i bur, du tycker inte att en hamster eller råtta är likvärdig med en katt osv osv. Du har aldrig sagt att du och din man diskuterat alternativ men att han är helt emot alla former av husdjur, även de som inte hårar ner hela huset eller lever i ca 20 år.

Men då får du väl helt enkelt finna dig i att ni inte har husdjur på ett tag nu. Eventuellt kan du ju lyfta frågan igen om ca 19 år och se om ni kan komma överens om att det är "din tur" att få som du vill igen då. Alternativt flytta ut, köp en katt på heltid, ha dina barn på halvtid och din man... ja, inget alls. Om det nu känns bättre. Men då har jag som jag skrev förut svårt att se att det inte skulle ligga något mer allvarligt i botten.

Gör ett försök till att vara riktigt, riktigt tydlig: Ogillar djur och kan tänka sig att låta resten av familjemedlemmarna ha ett djur som inte inkräktar på ens eget liv så mycket är två olika saker. Därför har många försökt att föreslå en medelväg som skulle kunna tillfredsställa din och barnens längtan efter ett mysigt djur att rå om utan att mannen ska märka av det så mycket. Dina svar när folk försökt komma med konstruktiva idéer har dock varit spydiga och aggressiva.

Det får mig att undra vad du egentligen vill ha ut av tråden. Var tanken att okända människor på nätet skulle säga att du har rätt att köra över din man i den här frågan? Hur tycker du att det gick?

Först var jag inne på spåret att stackars TS, med en man som hatar djur. Men ju mer hon skriver desto mer kan jag se att hennes man nog inte har det så lätt... Och ärligt talat, jag är katt- och hundägare själv, men kommentarerna om hur andra sällskapsdjur inte är på samma "nivå" m.m. får mig inte direkt att känna respekt för denna kvinna.

TS verkar totalt ovillig att kompromissa och är inte ute efter att hitta lösningar utan är helt insnöad på nästa katt, villig att gå emot sin kärleks (hur mycket kärlek det nu är?) vilja och vad han är bekväm med. Och som nån sa, använder barnen som ammunition i det hela.

Tycker TS låter lite... skum, ärligt talat. 

Är det inte rätt enkelt, vad betyder din man för dig?

Är svaret inte så mycket, så skaffa katt och se vad som händer.

Men sen ingen större idé och säga nått om han drar eller är sur som faan.

Nått ansvar får man ta för sina handlingar när en person säger nej jag vill inte.

Kompromissen hade kunnat vara att skaffa en katt av ras som inte fäller.

Du hade också kunnat försöka mötas halvvägs och tänkt att det är roligt för barnen att få ha ett husdjur, även om det inte blir en katt. Djurvän heter du ju, men du kanske bara är kattvän?

Jag vet att din man inte vill ha något djur alls, men t.ex. en hamster eller liknande hade han ju knappt ens märkt av, så du hade kanske kunnat övertala om du faktiskt hade velat (nu vill du ju inte det). Även om du bara köpt hem utan att prata med din man så hade det kanske inte gjort så mycket, en katt är ju en helt annan sak att "släpa hem" utan att vara överens. De flesta barn i den åldern blir ju superlyckliga om de får t.ex. ett mindre husdjur, inte hade de utan din inblandning haft så starka åsikter om vilket djur de får.

Men det är så mycket jag reagerat på i dina inlägg att jag inte orkar engagera mig mer. Jag förstår dig inte, du är skum, det är allt jag känner just nu.

Skaffa helst inte en kattunge, det finns så många vuxna katter som behöver ett hem och tar ni en vuxen katt slipper ni klös på väggar och möbler (de brukar vara så pass uppfostrade att de inte gör så) ni får också en färdig individ så ni vet om katten passar i familjen.

Om du ska skaffa en katt eller inte handlar om du vill köra över din partner, dvs vad är viktigast katten eller att du gör något din partner absolut inte vill. Kör man över sin partner ofta kan relationen ta skada, tror du att han kommer gilla katten i alla fall då den väl kommer hem så kan det vara värt det.

Finns det ett katthem i närheten av där ni bor? De har öppet hus ibland, locka med honom dit, de brukar ha fika och fiskdamm för barnen, då kan han få titta på alla fina katter, höra mer om dem mm då kanske han mjuknar lite, eller prata med dina kompisar som har katt och gå hem till dem, "av en händelse" börjar de prata väl om sina katter, ni kan också besöka utställningar eller andra platser där det finns många katter. Få honom att ändra sig helt enkelt.

Varför ska han behöva propagera för detta och bli en elaking?
Och vem är man som ställer barnen mot sin pappa?
Låter lite lätt sjukt faktiskt.

Men kör över din man, då du verkar inte bry dig ändå.
Så får du se vad som händer.

De ställer barnets pappa emot barnen för att du ska få som du vill.

Du vet vad som gäller, han ska inte behöva förklara ett skit.

Så då ska du forcera ditt sätt.
Men vad hindrar dig?
Kör på så hårt du kan.

Enade inför barnen är ett okänt koncept när du vill få som du vill.