• LillaLuna

    Vi som försökt med första barnet ca 1 år

    LLW skrev 2019-01-09 12:58:22 följande:

    Jag är så trött på denna väntan! Det enda jag gör är att gå och vänta på att få börja med ivf, jag håller på att bli galen. Tror inte jag vågat erkänna hur jävla dåligt jag mår egentligen. Hela livet känns så grått och meningslöst och långsamt och onödigt! Jag hatar det här! Hur kan det vara meningen att man ska spendera så många år med att vänta och längta efter något man kanske aldrig får uppleva?

    Jag har helt tappat livslusten. Dagarna går ut på att vänta tills det är dags att lägga sig så det snart blir en ny dag och jag kommer lite närmare ivf starten. Hur jävla sorgligt är inte det? Har ingenting att fylla dagarna med då jag just nu pluggar på distans och endast jobbar enstaka pass då och då. Tiden står typ still. Önskar att jag kunde hoppa typ en månad framåt så jag bara kunde veta om vi misslyckas ännu en gång.

    Behövde skriva av mig lite. Sånt som man inte kan säga till mannen för då vill han väl få mig inlagd. Om han ens visste hälften av min längtan och sorg. Fan vad jag hatar detta.


    Detta kom nästan för nära hur jag själv känner. Känner igen mig i allt. Känner 0 glädje inför mitt jobb, mina dagar är bara en enda lång nedräkning till nästa ÄL, till nästa bim, till nästa mens, och så börjar det om. Usch och fy fan för denna jävla cirkus!
  • LillaLuna

    Insåg vi mkt snart firar 1 år i den här tråden... Fy fan att många av oss fortfarande är kvar :(

  • LillaLuna
    Hedblomster skrev 2019-01-12 20:49:24 följande:

    Det har varit oerhört smidigt med privat klinik! Ingen väntetid och man är så välkommen när man hör av sig. Bara att börja på en gång. Gynekologen jag går till på hemmaplan är också så smidig att boka tid eller ställa frågor till. Är bara positivt inställt förutom kostnaden då. Är ju skönt att min sambo är med på tåget just nu men om vi inte lyckas på första försöket vet jag inte vad planen är...

    Vad jobbigt att du kan bli gravid och plussa men att det inte går vägen! Då undrar man ju vad problemet är. Har nån tittat efter tex polyper eller myomer i livmodern? Har en känsla av att offentlig vård vill skjuta upp ivf föralltid om se kan...


    Åh, blir bara mer sugen när du säger så...! Men, har lovat min sambo att vi ska försöka ytterligare 2 cykler med Letrozole innan jag kräver IVF på ett eller annat sätt. Så mars blir det tidigast för mig då... förmodligen privat...

    Jag har haft så många som har kollat mitt underliv det senaste året, så verkar omöjligt att något skulle missats... Jag själv är ju övertygad om att det är livmodern på något sätt, men tydligen så undersöker man inte den mer än med ultraljud?

    När har du äggplock? För visst är det det som står näst på tur för din del?
  • LillaLuna
    Hedblomster skrev 2019-01-14 10:04:42 följande:

    Varför är män så sega! Man vill ju bara börja nuuuu... Pratade med min sambo igår och han vill inte fortsätta privat pga kostnaden men vi står inte ens i kö till landstinget så lyckas vi inte nu får vi börja om och vänta många månader igen.

    Ok ja då har de såklart tittat på det mesta kanske :(

    Jag måste antagligen göra ett till ultraljud så vet inte... Kanske fredag, kanske början av nästa vecka...


    Vet verkligen inte varför det ska vara så segt och ryck-på-axlarna?! Är så less på min sambos ?nähä, jaja, nästa gång funkar det säkert!? NEJ DET GÖR DET JU UPPENBARLIGEN INTE?! Sluta vara så jävla blasé!

    Sorry.... bara så less på allt och hela den här situationen speciellt. Denna månad har det varit tyngre än på riktigt länge. Mina tankar kretsar jämt kring hela bebis-grejen. Får aldrig någon paus känns det som.

    Hur många återföringar har ni kvar på detta första försök? Förstår att det känns jobbigt och stressigt om han inte vill bekosta ett till...

    Har du fått en tid för ultraljud tills imorgon?
  • LillaLuna
    Hedblomster skrev 2019-01-17 18:28:20 följande:

    Förstår dig verkligen! Det där med paus har jag känt många ggr... Man kan aldrig slappna av och sluta tänka på det...

    Är också trött på det men samtidigt glad att vi gör ivf men lyckas det inte så har ju sambon bestämt att vi ska återgå till landstinget och stå i kö så känna så pressat...

    Det ingår en färsk återföring förutsatt att man får något befruktat då :) så om vi får till frysen kostar det 15000 att återföra.

    Var på ultraljud igår och det såg bättre ut nu! Kanske 10 blåsor om alla hinner växa till sig! Äggplock bokat på måndag!!! Så nervös!


    Nej, kan verkligen inte sluta tänka på det hela tiden jämt.... Särskilt dagar som denna: en kollega råkade försäga sig om att hon väntar barn. Min sambos kompis berättar ovetandes om att hans kk råkade blir gravid och de gjorde abort. Och som pricken över i så ringde min sambos bästa vän och berättar att han måste avsäga sig som toastmaster pga BF två dagar efter vårt bröllop. Han och hans tjej har alltså varit tillsammans kortare tid än vi har försökt att bli gravida. Började störtgråta hysteriskt och min sambo fick panikljuga om att jag var i duschen om inte kunde prata, men hälsade. Är inte ens lite glad så känner mig som en genomrutten person.

    Åh, hoppas hoppas på att alla 10 växer till sig!! Så får ni massor med syskon till frysen!

    Förstår det känns läskigt, och spännande! Avundsjuk men inte missunnsam!
  • LillaLuna
    Hedblomster skrev 2019-01-17 18:31:03 följande:

    Vi betalade btw fakturan på 32000 nyss haha. Kul.


    Omg och jag gnölade över patientavgiften på 330 nu när frikortet gått ut hehe
  • LillaLuna
    LLW skrev 2019-01-18 21:39:38 följande:

    Usch jag känner igen mig så väl :( har en nära vän som inte ens varit tillsammans med sin kille hälften av tiden jag och min man försökt. Ändå hade hon mage att klaga när de inte blev gravida på 2 månader. Fy fan vad jag inte klarar av sånt. Nu har de fått sitt första barn. Ca ett år efter att de blev tillsammans. Hoppade över hennes babyshower och har inte träffat barnet än. Fixar det inte.

    En annan vän tog det hela 7 månader för.. hon säger ibland att hon förstår hur jag känner eftersom dom också fick ?kämpa? för att bli gravida. Vet att hon inte menar något illa men det blir så fel. Har faktiskt sagt till henne att jag inte klarar av att ses nu medan hon är gravid. Tänker inte utsätta mig för onödig smärta, det gör jag bara inte. Hon tog det jättebra iallafall och sa att det är helt okej.

    Du är INTE en genomrutten person! Inte ens i närheten! Det vi går igenom är så hjärtekrossande och förjävligt tungt att vi får hantera det på vilka sätt vi än kan <3 sätt inte mer press på dig själv att låtsas vara glad för andra, vi har tillräckligt mycket ändå! Riktiga vänner accepterar och framförallt respekterar ens känslor, speciellt i en situation som denna.


    Tack för dina fina ord <3 det hjälper faktiskt att veta att man inte är ensam. Även om jag såklart inte hade önskat detta till någon annan...! Jag tror att vi ska vara helt öppna och ärliga med min sambos bästa vän om vår situation. Han vet ingenting och kan ju därför inte heller veta att det kändes som en kniv i hjärtat när han frågade om det inte är dags snart i och med att vi gifter oss i sommar och hur kul hade det inte varit om barnen hade varit jämngamla?!

    Suck. Hoppas det är allas vår tur snart <3 det förtjänar vi!
  • LillaLuna

    Åh, vad härligt att höra att det går framåt för er!! Jag hoppas nu att ni alla får känna lyckan!! Håller verkligen tummar och tår!

  • LillaLuna
    LLW skrev 2019-01-27 19:24:20 följande:

    Tack! Så fint att ni som lyckats fortfarande tittar till oss här inne <3


    Aa, tror du blandar ihop mig med LillaAw...! I?m still infertile as hell tyvärr D: men! Fått Letrozole som en sista innan IVF, så snart....! Hoppas jag
  • LillaLuna

    Hej hörni, även om det för de flesta av oss verkar vara lite pest och pina just nu med bebisverkstäderna så är jag väldigt glad att få uppdateringarna! Jag vet ju att jag själv skriver sporadiskt som bäst - är mest en läsare egentligen. I alla fall så har jag med fått joina IVF-skaran nu. Väntar bara på mens (torsdag/fredag)! Vet knappt hur jag känner? Glad att få starta, uppgiven då jag inte har något egentligt hopp, rädd för att göra fel, rädd att misslyckas, ledsen att det måste gå så här långt, nervös hur det kommer fortsätta tära på relationen... blöh.

    Förstår att man kan få avsmak och att relationer slits i den här situationen. Jag hejar på oss alla

Svar på tråden Vi som försökt med första barnet ca 1 år