Inlägg från: Anonym (åååå) |Visa alla inlägg
  • Anonym (åååå)

    Så orolig för min tonårsdotters framtid och annat

    jag har två söner som rätt sent fick diagnoser inom autismspektrat + att de är särbegåvade. Det är ju toppen, de är på mensanivå men det har ingen förstått eftersom deras autism har satt kämpar i hjulen. Nu, efter att grundskolan är slut och ingen av dem har klarat att gå på gymnasiet har vi två hemmasittare (de har varit hemma större delen av högstadiet också) som vi kämpar med att få ut i samhället på något sätt. 
    Tyvärr för mina barn kom diagnoserna v id 15 och 16 år ålder. Hade man förstått detta tidigare tror jag man hade kunnat träna dem mer i det de har svårt med och skolan kunde ha hjälpt på ett annat sätt. fFämst detta med särbegåvningen jobbar vi med nu eftersom det kan lyfta dem och att man inte bara pratar om hindren pga diagnosen. Har lärt mig mkt om detta bara sista året. 

    Jättebra att ni fått hjälp och jag tycker verkligen ni ska sammankalla BUP + skola till vad som kallas ett SIP-möte när utredningen är färdig. Då kan BUP tala om för skolan lite mer i detalj vad just din dotter har svårigheter med. (kanske har hon hunnit lämna grundskolan då)

    Vi jobbar på att sonen som fyller 18 i år, ska söka till folkhögskola.  Det finns massor med folkhögskoleutbildningar som anpassas efter olika diagnoser. Även om man söker en utbildning som inte har en anpassning blir det ända annorlunda än gymnasiet då alla är minst 18 år som går där + att de flesta som går där inte har klarat av det vanliga gymnasiet och det blir ett annat upplägg. Sonen som fyller 17  i år har precis gett upp skolan och ska försöka ev. med någon praktikplats men det är så svårt. Vi jobbar just nu stenhårt på att få dem att se det här året som en nytändning, en vändpunkt. Vi har viss hjälp från ungdomshabiliteringen, vilket ni kommer få erbjudande om efter utredningen är klar. 

    Särskola ska din dotter INTE gå på om hon inte uppenbart hamnar inom den iQ-nivån man anser är rätt för den skolformen! 
    Jag tänker om din dotter att hon får söka till IV eftersom hon inte kommer ha fullgjort åk 9-betygen (Jag har en son som fick i hop 8 betyg, den andra inga! Båda testade IV men det funkade dock inte för dem av olika anledningar)
    Om det inte fungerar för din dotter där, kan det bli aktuellt med folkhögskola. Om ni googlar lite kan ni hitta flera som har just estetiska utbildningar och när man är färdig, är de flesta likvärdiga med gymnasiebetyg, men de använder en annan betygsskala, vilket jag tror är mkt bra för eleverna. Det stressar inte så mycket. 

    Jag vet att vår kommun sagt att de kan betala för min sons folkhögskoleutbildning, om han söker, eftersom han egentligen skulle ha gått i gymnasiet i den här åldern. Det finns en hel del stöttning att få som man troligen inte känner till när man är i er sits. 

    Prata med SYV på dotterns skola om hur man söker till IV i första hand. De ska väl söka till gymnasiet nu?
    Sedan kollar du upp folkhögskolor med estetisk inriktning (men man måste vara 18 år) 

  • Anonym (åååå)
    Ormalin skrev 2018-01-20 19:55:52 följande:
    Tack för svaret! Det här med folkhögskola hade jag inte reflekterat över. Det finns en i närheten som har olika konst/forminriktningar som jag tror att dottern skulle stortrivas i när det begynner sig. Fram till det blir aktuellt är det ett IV-program som gäller, det finns ett med inriktning mot estetiska forumet inom pendlingsavstånd. Nu fick jag lite hopp, tack! Och tack för att du delade med dig av vad du och dina söner genomgått.
    Ja man ska inte ge upp, finns alltid vägar fram, tänker jag. Jag skrev fel, det heter ju IM numera Glad

    Jag tror absolut mina barn kommer hitta en väg men det är jobbigt just nu, i den här mellanåldern när "alla" går gymnasiet och så gör de inte det. Samhället är ju uppbyggt på att man ska det. 
    Hoppas verkligen ni hittar en väg och det är jag säker på att ni gör 
Svar på tråden Så orolig för min tonårsdotters framtid och annat