Kär i en annan man/otrohet!!!

Jag har varit i en lite liknande situation. Jag klippte kontakten med den andra mannen, träffade homom inte, pratade inte med honom. Ingenting. Hade jag inte haft barn med min sambo hade jag kanske testat med den andre men med barn ville jag hellre satsa på familjen. För barnets skull och för att jag inte skulle vilja träffa henne bara varannan vecka, och ha en massa krångel med delad vårdnad etc.

Jag tänker på den andre ibland, jag har väl någon kärlek för honom men är ändå nöjd med mitt beslut. Dessutom tänker jag att det kanske inte skulle vara så kul jämnt med honom heller men det vet man ju inte utan att ha testat.

Det var ungefär ett halvår sen. Vi är kollegor (men jobbar inte i närheten av varandra som tur är). Jag var väl kär i honom i ungefär tre år, och jag har fortfarande känslor. Det händer ju att jag ser honom och då blir det jobbigt och allt flammar upp igen.

Vi hade aldrig någon kärleksrelation, vi var vänner och uppenbart kära i varandra. Men det funkade ju inte. Så jag bestämde mig för att det var bättre om vi inte umgicks alls, och berättade detta för honom. Han fattade, nu hälsar vi bara kort när vi springer på varandra.

Jag vet verkligen inte vad som är bäst att göra. Men jag vet att jag och min man har ett bra liv tillsammans och jag vill inte kasta bort det. Jag tror också att jag tenderar att tänka mer på den andre när vardagen är lite väl tråkig. Lite som en flykt. Men visst, jag känner en sorg över att inte få vara med honom på det viset. Usch, det är svårt...

Jag förstår dig precis, jag kände och känner likadant. Men livet är ju jobbigt, jag tror att man får bestämma sig hur man vill ha det och jobba på att det ska bli bra. Du verkar ju ändå älska din sambo och tycka att han är en bra person, är det inte värt att satsa på er då? Det är så klart bara du som vet vad du innerst inne vill, men så tänkte jag. Men ja, det ÄR jobbigt. Hur du än väljer kommer det att vara det. Du får göra så gott du kan :)