• Anonym (FYI)

    Kär i en annan man/otrohet!!!

    Klart det skulle vara helt annorlunda om du inte från början, fortsatt träffa den andre mannen.
    Du hade ju förmodligen inte varit otrogen för det första.
    Förstår inte folk som återupptar kontakten med gamla ex. Det är ju som bäddat för problem, speciellt i fall som detta när det börjar snackas känslor i ett tidigt stadium.
    Nä, tala om för din man att du har varit otrogen och har känslor för en annan man
    så kan han få ta ett beslut om han vill ha dig kvar.

  • Anonym (FYI)
    Men jag hade ju det bra med min sambo och han visste förstås om att jag och mitt ex är vänner och jag berättade även att vi sågs över en kaffe, inga problem.

    Tiden har gått och jag har fortsatt kontakten med honom mer och mer, mina känslor är uppe på ytan igen och jag är fullständigt kär i honom vilket gör mig förkrossad. Berättade allt för honom och han känner likadant och tyvärr så har jag nu varit otrogen med honom två gånger. Riktigt fult gjort, jag vet det. Jag vill inte såra min sambo då han är helt perfekt, en underbar pojkvän och pappa, men mina känslor för honom är inte alls desamma vilket gör mig så arg, varför slutar man vara kär i en så fin person? Jag har ingen alls sexlust med honom längre sedan flera månader tillbaka vilket jag aldrig haft problem med innan och har undrat vad det handlar om. 

    Läs detta igen. Klart att känslorna för denna mannen ökar. En gammal bekant/ex
    som du känner och är bekväm med, men ändå inte känt att du fått ett avslut ifrån.
    Mannen hemma är gammal och van. Känner honom utan och innan. Pirret har lagt sig i takt med barn och ansvar. Inte lätt för mannen att tävla mot det nyväckta och spännande som ni har funnit.

    Samtidigt märker säkert mannen hemma att något har förändrats i ditt sätt. Han registrerar kanske också att du träffar den "nya kompisen" mer och mer och börjar misstänka att det ligger något annat bakom.

    Och kan det vara så här.
    Det ska tilläggas att min sambo inte alls visar mig att han är kär i mig längre och vi skrattar inte ihopa längre osv. så jag har ett par gånger ifrågasatt hans känslor för mig. Men enligt honom så finns de kvar.

    Samtidigt märker säkert mannen hemma att något har förändrats i ditt sätt. Han registrerar kanske också att du träffar den "nya kompisen" mer och mer och börjar misstänka att det ligger något annat bakom.

    Kan av egen erfarenhet säga att det är inte lätt att upprätthålla känslorna och
    visa dom då. Men det kan han ju inte säga till dig, utan han sväljer tills det står han upp i halsen, men då blir det förmodligen ett jävla drama. 
  • Anonym (FYI)

    Ja, du är ett skolexempel på hur man inte skall hantera gamla ex när man har familj och barn.

    Jag är pessimistisk till ett lyckligt slut på denna historien, det är för sent, eller rättare sagt, tror det kommer att ta lång tid innan det kan blir lyckligt.
    Du måste bryta med någon av dom, eller helst båda, vilket kanske är det bästa, och starta om ensam. Efter detta sveket tror jag inte någon blir lycklig i det långa loppet, varken din man, du eller ditt ex.

    Tänk dig in i situationen att ni skiljer er och du blir tillsammans med exet.
    Din man kommer då alltid att misstänka att du varit otrogen, och det kommer att förgifta ert förhållande, och då blir även barnen lidande.

    Vad din man beträffar vill han säkert jobba på ert förhållande. men han vet ju inte vad som hänt.
    Enda möjligheten jag kan se är att du berättar ALLT, och tar det därifrån. Kanske kan din man förlåta, kanske inte, men då är i alla fall korten på bordet. Bäst att ta den smällen nu.

    Du tycker säkert jag är hård, och du ville ju inte ha sådana svar. Men så stora svek kan man inte bemöta på annat sätt, tycker jag. Din man har ju litat på dig i ditt "kompisförhållande" med ditt ex. 

  • Anonym (FYI)
    Anonym (Förkrossad) skrev 2018-01-26 12:28:02 följande:
    Ja du är hård men jag tar det. Däremot vägrar jag att tro att det inte kan sluta lyckligt, men såklart kommer det att vara kämpigt och ta tid.

    Jag vet om att det mest schyssta hade varit att berätta allting, men det hade krossat honom och jag vill bespara honom från det. Och om vi skiljs åt vill jag verkligen att vi ska fortsätta ha en bra relation till varandra för våran dotters skull, jag vill inte att han ska hata mig.

    Jag tror att jag ska försöka glömma den andre och kämpa för vårat förhållande och för dottern, och funkar det inte så får vi agera därefter.
    Njae, Skadan är ju redan skedd. Du har förmodligen redan sått ett tvivel och misstänksamhet hos honom. Och hur ska du hantera ditt eget samvete?
    Förmodligen kan du inte ens skylla otroheten på fylla, (det hade du gjort för länge sedan i.s.f) så det har förmodligen varit genomtänkt och planerat.

    Kan inte heller förstå hur du skall göra för att kämpa tillbaka till ett bra förhållande med din man. Du är ju kär i den andra.... Hur skall det gå till??

    Vet att det är jobbiga frågor, men för mig som varit på andra sidan, så vet jag att den som får/har det jobbigast är din man, och det blir ännu jobbigare om det kommer fram bakvägen. Eller hur?

    Fördelen med att berätta är att, dels tar det fokus från exet, (så ni får en liiiten chans, utan han som spökar i bakgrunden). Det ger en möjlighet till att gå vidare. Antingen som par eller åt var sitt håll.
    Men framför allt får din man en möjlighet att bestämma vad han vill.
    Själv skulle jag hellre bli "krossad" än att fortfarande leva i en lögn.
  • Anonym (FYI)

    Fattar inte hur folk är funtade idag!!
    Varför har man kontakt med gamla ex????? Vari sitter intresset? Finns ju inget nytt och spännande att upptäcka, känner den andres kropp och hur denne reagerar.
    Gammal skåpmat m.a.o. Man vet till och med hur människan funkar i huvudet,
    vad för intressen den har o.s.v...o.s.v. En ny kärlek skall ju vara, just ny. Annars kan man ju lika gärna stanna där man är.

    För egen del är ett ex ett ex. har inget som helst intresse av människan efter det tagit slut. Inte ens om jag fortfarande skulle vara kär. Det känns ju bara som ett big no-no.

    Kan det vara så att sociala medier har ställt till det så in i helsike. Att följa gamla ex på Insta, och FB, ha 1743 vänner, som man inte känner??? Och folk är så bekräftelsekåta att t.o.m gamla ex duger i brist på krogragg eller hur man nu träffas. Fattar inte !!!

    Men ok ts. eftersom mannen oxå har kontakter med gamla ex är det väl ett lysande tillfälle att lyfta på locket och tala om hur det ligger till?????

    Eller oxå kan det vara så att han misstänker vad du gjort och öppnar för egna äventyr?OskyldigNä, ni behöver verkligen snacka med varandra !!

  • Anonym (FYI)

    Men snälla....ni gjorde slut. Anledningen spelar ingen roll. Du träffar en ny, skaffar barn, bildar familj. Då fortsätter man inte kontakten eller återtar den. Får man problem försöker man lösa dom inom familjen. man löser inte dom genom att sexa med exet och om man känner att det inte blev ett riktigt avslut, är det en ännu större anledning att inte ha någon kontakt.

    Nu kanske jag sticker ut hakan men,
    Tror detta fulspel till stor del är ett kvinnligt fenomen, men som vi säger här i Götet, "riktit rötet é de" har aldrig hört män snacka om "ej riktigt avslutade relationer med gamla ex".

    Skulle gärna önska lycka till, men tror inte på det, sorry.

  • Anonym (FYI)
    flisjossse skrev 2018-01-27 01:43:36 följande:
    Jag tror/vet att man kan sakna/längta efter något specifikt ett ex gav en, jag personligen tycker att alla mina förhållanden har varit olika, och ibland har jag känt att jag saknar en sak som mitt ex kunde ge mig/erbjuda och har det exet kommit tillbaka så har jag välkomnat det, (Det är verkligen inget jag är stolt över) Jag förstår hur man kan få abstinens/minnen som gör att man faller tillbaka i gamla mönster om det här exet var ett ex som man hade en lång/bra historia med. 

    När det kommer till sociala medier så har du säkert rätt. Jag är vän med en massa gamla ex på facebook bara för att jag kan typ...
    Eller
    Anonym (Förkrossad) skrev 2018-01-27 09:34:35 följande:
    Tack för att du delar med dig.

    Jag och den andre var aldrig i ett förhållande, vi dejtade bara och sen blev det inte mer. Jag är så rädd att jag ska gå hela mitt liv och ångra att jag aldrig tog chansen med honom, att jag aldrig ska lyckas komma över honom.

    Jag och min sambo har pratat, väldigt mycket, om detta. Ingenting om mina känslor för den andre mannen. Men om just vårat förhållande. Han håller med om att det inte är så bra just nu, vi var väldigt nära att göra slut för en vecka sedan men avvaktade för att se hur vårt förhållande kommer att fortsätta, det kan ju bli bättre. Hade han själv inte så gärna velat kämpa så hade jag säkert släppt taget, och hade det inte varit för våran dotter så hade jag lämnat för länge sen, tyvärr.

    Det som många tror är ju att det just handlar om att man inte kan ha kontakt med gamla kärlekar för då faller man tillbaka, så är inte fallet här. En kille som jag dejtade för ca 5 år sen som jag var dödskär i hörde av sig för några veckor sedan och sa att han fortfarande hoppas att det ska bli vi igen och jag är den bästa han nånsin träffat och när han ser bilder på mig så stannar hans hjärta... jag gjorde absolut ingen handling i detta eftersom stt jag inte har några känslor för honom alls. Min poäng är att jag har inga känslor för andra gamla killar även om vi hörs av ibland och frågar hur livet är. Detta är nånting annat, jag är så kär i honom att det gör ont. Jag hade beslutat mig för att lämna min sambo, men nu ser det annorlunda ut och jag känner mig fortfarande förvirrad. Det är mycket svårare att lämna någon än att bli lämnad själv.

    Jag har tänkt att jag ska berätta för honom att jag har känslor för en annan, så får vi se hur han vill ta det därifrån. Som sagt, jag hade själv velat att han berättade det om situationen var åt andra hållet.
    Jävlar inlägget försvann !!!! Ok får börja om.
    ----------------
    Men det är ju precis detta jag menar!
    När man skaffar familj, partner, barn, hus,Volvo whatever. Var kommer gamla ex in i bilden? Är det inte framtid man tänker på? Det andra är ju historia.
    Jag kan förstå att det finns en lockelse i detta, men det är en grymt självisk känsla. Enbart till för att boosta sitt eget bekräftelsebehov.
    Vari detta finns er partner? I ett förhållande skall det ju vara Vi, inte vi och mina ex.
    Sen är ju ni två, Förkrossad och Flisjossse levande bevis på hur jäkla galet det kan gå.

    Sen har vi era partners... I ett förhållande måste det ju finnas tillit och ärlighet.
    Kan era partners känna det för er???

    Under en livstid stöter man på en massa människor som kommer att attrahera en,
    Kollegor, folk man träffar på krogen/fest o.s.v. Varför skall man då krångla till det ytterligare med gamla ex?
    --------------
    Sen flisjossse, har du berättat om sexandet? Förstår inte att man inte kryper ur skinnet av självförakt när man tittar sin partner i ögonen.
    "Skulle aldrig kunna tänka mig" jo..jo
  • Anonym (FYI)

    Nej, jag förstår precis.
    Det jag inte förstår är hur man kan svika någon som man påstår sig ha känslor för, bildat familj, skaffat barn med..att utmana dom känslorna genom att umgås mer och mer med exet.
    I och med att ömma känslor fanns med från början till denna man, tycker man att du borde backat, men istället fortsätter du till du till sist är sexuellt otrogen. 
    Där och då finns ingen återvändo. Innan det "kanske" det fanns en väg tillbaka men förmodligen inte nu. Och tid för eftertanke har ju funnits.

    I detta läget när man ser vad du skriver tycker jag inte det är så svårt. 
    Känns inte som du och din man har någon framtid.
    Men jag tycker du skall vara ärlig och tala om ALLT, även att ni sexat...
    Det kommer att hjälpa din man att gå vidare även om det blir jobbigt direkt.

  • Anonym (FYI)
    Anonym (Förkrossad) skrev 2018-01-28 23:24:06 följande:
    Anledningen till att jag inte ber om att diskutera misstaget i sig är för att jag redan vet om det och har nära vänner jag kan prata med det om. Jag behöver inte höra från okända människor hur dum jag har varit och vilket misstag jag gjort. Jag är väl medveten om det och har kommit till insikt med det. Otrohet är inte det bästa valet, det vet väl alla? Hade jag inte insett det så hade jag väl inte brytt mig över huvud taget.

    Jag ser ingen mening med att ni ska kommentera att jag kunde ha gjort detta annorlunda och jag skulle inte ha haft kontakt med honom över huvud taget och vad korkad jag är osv osv. Detta hade inte behövt hända nej men nu är det ju redan gjort, så var ligger poängen med att försöka läxa upp mig?

    Jag startade tråden pga att jag trodde att folk, vare sig de varit i samma situation eller inte, kunde komma med lite förnuftiga råd och lite stöd. Jag tar absolut på mig att jag själv har valt att göra detta valet, att jag har svikit min sambo och allt där till. Jag är en normalt funtad människa och vet om att det inte alls är bra gjort.

    Du lyckades ju iallafall att få med vad du tycker låter som det bästa att göra i situationen så det uppskattas.
    Du skriver att anledningen till att du inte är intresserad av att diskutera "misstaget" i sig, beror på att du har nära vänner du kan prata med detta om??

    Men vad säger dina nära vänner då? Får du inte dom svaren du vill ha av dom? Är det därför du istället startade tråden på ett anonymt forum, i hopp om att få svar som bättre skulle passa dina egna syften och tankar?
    Typ...Go for it girl...Du har bara ett liv...Följ ditt hjärta.
    Sorry, men dom svaren och "stödet" kommer du bara att få av folk som gjort som du, och kommit undan med det.

    Till och med de som hamnat i din situation, men blivit avslöjade, kan nog med handen på hjärtat säga att..."det var inte värt det".
    Kanske finns det ett fåtal som hittat rätt och lever lyckliga i alla sina dar. men då ska det helst inte ha varit en otrohet inblandad. (Samvetet..., att man gjort någon man tycker är en fantastisk människa , oerhört illa) 

    Jag vet inte men, att man diskuterar själva anledningen till att det blivit så här för er, är ju ganska naturligt. Det är ju utifrån den rådande situationen man kan ge eventuella råd, eller hur?

    Sen vet jag inte om jag håller med "jrockyracoon" i att inte berätta att ni gått hela vägen. Tror det är svårt att ge 100% på att bygga upp förhållandet med sådana hemligheter i bagaget. Till och med om ni skulle komma överens om att ge er en chans genom professionell parterapi är det ju grundläggande att man är ärlig. Annars funkar det ju inte.
  • Anonym (FYI)
    Anonym (Förkrossad) skrev 2018-01-29 21:16:43 följande:
    Mina vänner är väldigt stöttande. Nej jag startade tråden för att jag vill bolla med utomstående, som inte känner mig, för att jag tänkte att det kunde vara givande.

    Jag har ju förklarat situationen, vill ni veta mer om det så ställ frågor och jag berättar absolut! Men att diskutera om att otrohet är fel, jag har svikit min man osv osv är tyvärr inte givande i detta läget då jag redan vet om att det är fel. Så menar jag :)
    Ok, men berätta! Vad vill du då själv? Hur ser dina drömmar ut om hur detta skall lösa sig? För där har du svaret.

    Och även om jag känner mig tjatig nu....
    Har din man några vänner som han kan bolla med? Nej, säger jag. För han har inte alla fakta! Han känner kanske inte att han behöver bolla med någon, för han tror förmodligen inte det är så allvarligt som det är.

    Alltså, det är en sån ojämlikhet i ert förhållande nu så det kryper i mig. Du sitter på alla triumfkort. 
    Du har varit otrogen, han vet inte det.
    Du har kompisar du kan snacka med, han har inte det. (i detta läget)
    Du har förmodligen redan en ny partner, han har inte det..och vet inte att du har en.
    Ni har ett barn tillsammans som du förmodligen kommer att få huvudsaklig vårdnad om. (vet inte riktigt om det stämmer, men kvinnor har för det mesta företräde när det gäller vårdnad av barn)

    Om han dessutom härstammar från ett annat land, kan det kanske vara skämmigt att öppna sig för vänner...Vad vet jag.
Svar på tråden Kär i en annan man/otrohet!!!