jrockyracoon skrev 2018-01-28 22:08:16 följande:
Hej!
Vilken soppa du har försatt dig i. Nej, du vill (förstås) inte diskutera eller prata så mycket om de misstag du gjort utan fokusera på vilka val du nu har att göra, men utifrån dina texter så har du inte riktigt tagit in riktigt vad du gjort för fel. Och om du inte kan erkänna / komma till insikt om dina misstag, kommer du göra om samma eller liknande misstag igen.
För det första, du har skrivit att du är en känslomänniska. Du tycks uppfatta känslor och kärlek som något som mystiskt kommer flygande till dig och sveper in dig i ett nät som du inte kan ta dig ur.
Fast du har helt enkelt fel, enligt mig. Du har valt att behålla hoppet till den här mannen kvar i dig. Du har valt att tänka på honom, fantisera om honom, uppmuntra honom, träffa honom, och ha sex med honom. Du har gjort tusentals val som alla har lett fram till att du nu är så känslomässigt fastlåst vid honom.
Du pratar om att du har kunnat stå emot andra ex och ha dem enbart som vänner. Självklart har du det. För du visste direkt att de inte fick ditt hjärta att vibrera. Men med denna mannen har du hela tiden vetat, men du har ändå valt att inte låsa dörren. Därmed har du grovt svikit ditt barn och din man. Du är (precis som alla människor) en känslomänniska, men har valt att bejaka enbart känslor och inte ansvaret och troheten.
Så vad kan du göra i den här situationen? Du har förstås många val. Du vet säkert vad dina känslor vill ta dig, men är det rätt att lyssna på dem igen? Det konceptet har inte fungerat särskilt bra för dig hittills om man betänker hur många människor du svikit.
Min tanke är att du ska ge det förhållandet du startat och till och med berikat med ett barn, en ärlig chans. Du har inte gjort det hittills i och med att dina tankar och din kärlek har funnits på annat håll. Det har inte varit rättvist att jämföra din make med en bild av en annan man som du uppfunnit i din fantasi, och under den här processen har givetvis er relation sackat efter.
Det bästa, enligt mitt förmenande, är att för alltid avsluta din relation till den andre mannen och satsa fullt ut på ditt barn och din nuvarande make. Jag skulle inte heller säga något om din otrohet till honom, jag tror han mår bättre utan den vetskapen. Ge 100% i detta förhållande och om det sedan ändå spricker, så har du i alla fall gjort vad du kunnat.
I själva verket har ni ändå byggt upp något tillsammans, den här andre mannen har du uppenbarligen en stark romantisk och sexuell dragning till, men något annat än så tycks ni inte ha. Och en romantisk och sexuell dragning är ingen garanti för något. Särskilt inte om det börjar blåsa.
Du, godhjärtade person, som i och med din otrohet kommer såra så hårt - välj nu att inte låta känslan styra, utan låt förnuftet och klokheten träda in först.
Anledningen till att jag inte ber om att diskutera misstaget i sig är för att jag redan vet om det och har nära vänner jag kan prata med det om. Jag behöver inte höra från okända människor hur dum jag har varit och vilket misstag jag gjort. Jag är väl medveten om det och har kommit till insikt med det. Otrohet är inte det bästa valet, det vet väl alla? Hade jag inte insett det så hade jag väl inte brytt mig över huvud taget.
Jag ser ingen mening med att ni ska kommentera att jag kunde ha gjort detta annorlunda och jag skulle inte ha haft kontakt med honom över huvud taget och vad korkad jag är osv osv. Detta hade inte behövt hända nej men nu är det ju redan gjort, så var ligger poängen med att försöka läxa upp mig?
Jag startade tråden pga att jag trodde att folk, vare sig de varit i samma situation eller inte, kunde komma med lite förnuftiga råd och lite stöd. Jag tar absolut på mig att jag själv har valt att göra detta valet, att jag har svikit min sambo och allt där till. Jag är en normalt funtad människa och vet om att det inte alls är bra gjort.
Du lyckades ju iallafall att få med vad du tycker låter som det bästa att göra i situationen så det uppskattas.