Varför bosätter man sig där det inte finns jobb?

Man bosätter sig knappast på orter där det inte finns arbete utan man bor kvar där man växte upp eller bor kvar trots att industrin slagit igen. Har ens partner arbete så är det ingen fördel att flytta till arbete om inte båda får jobb på den orten.

När flyttlassen gick på 60-70-talet till städer med varv och olika typer av industrier fanns det fina lediga nya moderna bostäder i miljonprogrammen som byggdes med tanke på de mängder som kom inflyttande.

Jag håller inte med. Skillnaden ligger mer i namnet än i gagnet. Den egna försäkringsdelen i A-kassan kan väl täcka om någon som betalat till någon av de dyrare A-kassorna i trettio år blir arbetslös en månad eller två. Men den täcker en väldigt liten del av vad en längre A-kasseperiod kostar. (Och det mesta kommer inte från A-kasseavgifterna utan från arbetsmarknadsavgiften.)

Det hela är mycket likt försörjningsstödet. En majoritet betalar till en gemensam pott, varifrån i ena fallet A-kassan och i andra fallet myndigheten, betalar ut till dem som behöver det. I inget av fallen finns något starkt samband mellan hur mycket som sätts in och hur mycket som tas ut (precis som med SGI och barnbidrag). Det behövs ett ynka års arbete och sedan kan man gå på a-kassa under långa perioder. Den som haft hög lön (vilket inte är ovanligt bland manliga industriarbetare) kan uppbära a-kassa (eller föräldrapenning för den delen) som är högre än inkomsten någon som jobbar heltid i ett låglönejobb.

Vad syftar denna tråd på ?..jo någon som är rädd om cashen..

Men vad är det för nidbild av landsbygden ni har...? Jag bor i extrem glesbygd. Här är det stor brist på kvalificerad arbetskraft. Och brist på annan arbetskraft också. Bland den lägsta arbetslösheten i Sverige. Och så här ser det ut på många platser i denna region. Min makes företag har jättesvårt att rekrytera, kommunen har jättesvårt att rekrytera. Det skriks efter folk inom vård och omsorg, bygg, gräv, transport och mer kvalificerade tjänster. Jag har den senaste månaden fått tre jobberbjudanden i två olika kommuner och blivit ombedd att söka ytterligare två tjänster, samt kallats på intervju som jag avböjde. Jag har läst ansökningar som med all önskvärd tydlighet rör sig om anvisade jobb. Jag vill ställa samma fråga: varför vill folk inte flytta dit jobben finns? För inte fan är det här, i mitt hörn av världen, som det finns arbetslösa. Det är ju brist på dem.

Fast i den här tråden målas det upp som att jobben finns i städerna och landsbygden är tärande och full av folk som går på a-kassa och jagar. Det stämmer inte här i alla fall. De enda som är arbetslösa är människor som står väldigt långt ifrån arbetsmarknaden. Jag kan inte svära på att det är så överallt, men det är i alla fall så på många orter. Jovisst finns det de som inte vill utbilda sig och som har säsongsjobb mm, men de BEHÖVS ju!

Vill man jobba får man jobb här. Det gäller även folk som bor i universitetsstäder där det går en på dussinet av folk med spetskompetens. Min poäng är ju att motsatsen faktiskt också gäller...