Du som Är feminist, se hit.

*

Vad är det som de har rätt i? Att maskulinitet bara är en social konstruktion som förstör?

"Att bryta normen så att min son ska känna att det är ok att må dåligt och att han ska söka hjälp och få bra sådan om så skulle vara fallet."Vilken norm? Det finns inte bara en enda norm som säger hur killar ska vara, det varierar mellan olika umgängeskretsar och familjer.

Män verkar vilja dra sig undan när de mår dålig, handlar det bara om en norm?

Försök att motverka det genom prata mer med din son så han blir van vid att vända sig till andra när han har problem och blir bättre på att sätta ord på sina känslor.

Psykisk ohälsa ökar bland yngre, kan det vara så att många killar känner sig svaga när de funderar på att söka hjälp och agerar på den känslan?

Fast män har det generellt bättre än kvinnor, de har högre lön, är mindre sjuka och få dessutom bättre sjukvård om de är sjuka. De sitter på fler maktpositioner etc.

Man behöver inte kladda aktivt för att dela den inställningen.

Det räcker med att de himlar trött med ögonen när de får höra något. Eller att de säger "Jag skulle bli glad om någon tafsade på mig, höhö!" Eller att de skrockar roat när någon man berättar om vad han har gjort, eller läser upp en nyhetsartikel om något övergrepp. De vinklar det som att det vore humoristiskt, och andra män hakar så gärna på den underhållningen. 

Inget av detta är några unika undantag som jag hittar på, utan helt vanliga standardkommentarer som går ut på att visa att kvinnor gnäller i onödan.

Som kvinna känns det obeskrivligt grisigt att behöva lyssna till sånt. Och man vet att det inte är någon idé att protestera, för då blir det bara ännu mer himlande med ögonen och ännu mer skrockande. 

Man behöver inte kladda aktivt för att dela den inställningen.

Det räcker med att de himlar trött med ögonen när de får höra något. Eller att de säger "Jag skulle bli glad om någon tafsade på mig, höhö!" Eller att de skrockar roat när någon man berättar om vad han har gjort, eller läser upp en nyhetsartikel om något övergrepp. De vinklar det som att det vore humoristiskt, och andra män hakar så gärna på den underhållningen. 

Inget av detta är några unika undantag som jag hittar på, utan helt vanliga standardkommentarer som går ut på att visa att kvinnor gnäller i onödan.

Som kvinna känns det obeskrivligt grisigt att behöva lyssna till sånt. Och man vet att det inte är någon idé att protestera, för då blir det bara ännu mer himlande med ögonen och ännu mer skrockande. 

Det var inte jag som var pådrivande i den diskussionen. Jag bara tyckte mig antyda av ditt inlägg att driva opinion genom olika medier stod i något slags motsatsställning till att arbeta med jämställdhet i praktisk vardag.

Det har jag faktiskt inte noterat. Jag tycker snarare det verkar som att männen låter kvinnorna får ha detta uppror, med all rätta, för sig själva.

Har du infiltrerat en uppsjö av machomän-sammanslutningar, eller hur vet du att det går till på det viset?

Det faktum att det på samma sätt frodas en generell manssyn i kvinnosammanslutningar tycks dig gå förbi.

Hur förklarar du då att de dör tidigare och tar livet av sig oftare?

Det är inte vad jag upplever. Jag har snarare noterat att Metoo nästan har blivit minerad mark. Infekterat. Det känns som att många män vill hugga reflexmässigt på minsta sak. Men det kan vi lämna därhän. Beroende på vilken inställning man har, kommer man alltid uppfatta det olika.

Nej, jag anser inte att det finns något motsatsförhållande mellan opinionsbildning och praktiskt jämställdhetsarbete. Men eftersom samhällsdebatten har blivit alltmer högljudd, resulterar det gärna i att det är de mest provocerande och rubrikskapande som tar hela scenen. 

Den mer eftertänksamma diskussionen har hamnat i skymundan i media, trots att den förmodligen representerar inställningen hos den största delen av befolkningen. Och ur den aspekten är det verkligen inte säkert att de som arbetar mest praktiskt med vardagsfrågor, är samma personer som driver opinion.

Man behöver inte kladda aktivt för att dela den inställningen.

Det räcker med att de himlar trött med ögonen när de får höra något. Eller att de säger "Jag skulle bli glad om någon tafsade på mig, höhö!" Eller att de skrockar roat när någon man berättar om vad han har gjort, eller läser upp en nyhetsartikel om något övergrepp. De vinklar det som att det vore humoristiskt, och andra män hakar så gärna på den underhållningen. 

Inget av detta är några unika undantag som jag hittar på, utan helt vanliga standardkommentarer som går ut på att visa att kvinnor gnäller i onödan.

Som kvinna känns det obeskrivligt grisigt att behöva lyssna till sånt. Och man vet att det inte är någon idé att protestera, för då blir det bara ännu mer himlande med ögonen och ännu mer skrockande. 

Inga sammanslutningar. Vanliga fikarum på vanliga arbetsplatser. Vanligt småprat i föreningslivet. Det är helt enkelt väldigt vanligt med sexistiska kommentarer där man "inte menar något illa" eller "bara skämtar, ju!" 

Trots att det sannerligen inte handlar om någon vits eller liknande, utan om verkliga fall med verkliga människor inblandade. Man anses som totalt humorlös om man säger ifrån. Och så kommer de obligatoriska menande blickarna och nåt mumlande om hur "känsliga" vissa är. 

Det är därför jag vågar påstå att det existerar ett kvinnohat ute i verkligheten. Men jag föredrar att kalla det kvinnoförakt. Det är inget aktivt hat, utan mer en allmänt nedlåtande syn. En inställning som går ut på att kvinnor ska tåla sånt. 

Det reella hatet, där man öppet pratar om att kvinnor ska tuktas med våld, har jag bara stött på i rasistiska kretsar samt i MRA/MGTOW-sammanhang. Alltså i kommentarsfälten på bloggar och liknande. Och det vägrar jag tro är representativt. Det är extremister som flockas där.