Skulle du kunna ligga med mig och vem är du?

Min situation liknar din, även om det för vår del har gått betydligt längre. Vi har inte ens sex längre, sedan många år tillbaka och våra barn börjar bli stora. 
Jag har full förståelse för dina tankar och känslor. Jag har valt att inte vara otrogen. För en man är det rätt enkelt eftersom kvinnor sällan tar ordentliga initiativ. Så länge inte vi själva tar de avgörande stegen så händer inget. Men risken att jag skulle ge efter om tillfälle bjöds är stor. Och jag skulle inte ha det minsta dåliga samvete för det. 
Varför ska jag bekymra mig över att jag ägnar mig åt en aktivitet som min fru inte är det minsta intresserad av? 

I sådana här trådar dyker det alltid upp en kör som hävdar att saken är enkel; antingen lämnar du eller så finner du dig i att inte ha ett (tillfredsställande) sexliv.
Jag skräms ibland av insikten att jag troligen aldrig mer kommer att ha sex i mitt liv om jag inte lämnar min fru eller är otrogen. Men den känslan kommer kören av moralister aldrig att ens försöka förstå. Den part som inte bryr sig om din längtan efter närhet och kyssar kommer aldrig att få kritik av denna kör. Men du kommer att sablas ned för att de tankar du tänker. Dessa människor lever i en svartvit värld där saker är enkla och okomplicerade och det enklaste de kan tänka sig är att bryta ett förhållande. Att det finns barn med i bilden, eller att det kanske till och med finns känslor för den parten som är ointresserad av sex, är inget som passar i körens ekvation.

Vi som har hamnat i den här typen situation vet att det inte är fullt så enkelt som kören av moralister vill få det till.

På frågan om jag skulle kunna ligga med dig svarar jag: Om jag skulle söka sex utanför mitt sexlösa äktenskap så skulle det vara med en som du, som är i en situation liknande min egen och förstår läget. Till syvende og sidst skulle dock frågan avgöras av vem du är som person. Även om det handlar om en affär vid sidan av, vill jag att det ska vara med en person som jag finner attraktiv, även när det gäller personligheten.

Blir lite less på hur snabba människor är på att skälla ut eller läxa upp dig. Jag har inte orkat läsa igenom alla sidor och har inte fattat om din partner är införstådd med hur du känner, men hur som helst:

Om du/ni inte vill förändra något för barnens skull är det omtänksamt av er, så länge ni är harmoniska och så sams som två föräldrar bara kan vara. Om det däremot är uppenbart att ni inte älskar varandra och om någon av er på något sätt avslöjar det för barnen förlorar era intentioner sitt syfte. Barn är inte dumma.

Och om ni väljer att stanna ihop för barnens skull är det ert val. Barnen kan aldrig lastas för det senare: jag offrade detta för dig, vi gjorde det för er skull, ni borde vara tacksamma för att vi stannade ihop osv. Har sett flera exempel på det och att behöva höra sådant gör inte barn tacksamma. De föraktar snarare en bitter förälder som inte kan ta ansvar för sitt eget beslut och sedan ångrar sig. Barnen kommer aldrig att tacka er, så om ni inte förväntar er något tack och ni är överens om att ni bara är tillsammans för barnens skull ser jag inget hinder för varken dig eller din partner att ha diskreta intima relationer vid sidan av. Om ni vill ha det så, gör så!

En relation behöver inte vara meningslös bara för att den är kärlekslös och man är inte en svag människa eller en dålig förälder om förhållandet mellan mamma och pappa inte är så som det enligt konstens alla regler ska vara, eller för att man inte bara separerar. Allt är inte svart eller vitt. Så länge ni respekterar varandra och kan fungera ihop i vardagen så känner jag att du vet själv vad som är bäst för dig!

Lycka till i jakten på någon att ligga med????