5-åring kräver att få veta hur barn blir till.

Säg som det är. 

Våra egna barn nöjde sig med en mycket enkel men korrekt beskrivning. "Pappan stoppar sin snopp i mammas snippa så kommer en spermie från pappan till ägget som finns i mamman."
De var ändå mer intresserade av bebisen, som väl låg dem närmare.

Om frågan är hur barn blir till är den rimliga förklaringen den biologiska. Då handlar det om en man och en kvinna, en spermie som möter ett ägg, antingen genom ett samlag, en insemination eller i ett provrör. Det finns idag ingen annat sätt som barn blir till på.
Även barn till samkönade par är ett resultat av en spermie och ett ägg. I framtiden kan man kanske klona människor och då får man väl inbegripa den förklaringen också, men där är vi inte än.

Frågan vad som gör någon till förälder eller vad som gör en grupp människor till en familj är något helt annat. 

Alltså tramsar folk verkligen med såna här förklaringar 2018?
Varför säger ni inte bara som det är?

Det är redan avklarat. Inga problem alls att förklara sådana här saker för små barn. De har inte samma låsningar som vuxna. 
Vi har dock aldrig förklarat och berättat om sex eller hur barn blir till utan att barnen har frågat. När de är små nöjer de sig med väldigt enkla förklaringar. Som sagt är det själva bebisen som är mest spännande för dem. De var ju nyss själva bebisar, men minns inget av det.
Nu när de blir lite större och skulle kunna ta emot mer ingående förklaringar är det inte längre oss föräldrar de vänder sig till.

Med tramsförklaringar och hummanden för man bara vidare ett osunt hemlighetsmakeri.

Men nu får du väl ge dig!
På vilket sätt är det "incestuöst" att berätta hur ett barn blir till?
Och varför skulle det leda till institutionalisering av dem som får detta förklarat för sig?

Mina föräldrar berättade för mig. Jag är nu en vuxen man med egen familj som rör sig fritt bland andra människor. Läskigt va?!

Varför inte?
Varför skulle det ge dem mardrömmar?
Vilka konstiga föräldrar är det som inte kan ge ett rakt svar på hur barn blir till?
På vilket sätt tror du att hemlighetsmakeriet gör barn till mer harmoniska människor?

För spädbarn behöver man inte förklara så mycket. Dessutom är det oklart om de ens förstår vad man säger. Men varför skulle man inte förklara när de är stora nog att börja undra?
Varför hemlighålla detta för dem?
Jag har ingen önskan att överföra den typ av ängslan som du uppvisar till mina barn.

Har du samma inställning till andra saker som barn frågar om? Ska man vänta med att lära dem något över huvud taget tills de blir vuxna?

Ja, det är inga problem att förklara för en treåring, men man måste naturligtvis lägga sig på en treårings nivå när man förklarar. Men det gör man ju med allt annat; anpassar sig till deras fattningsförmåga. 
Man behöver inte förklara allt och inte i detalj, utan bara svara på de frågor man får. Men man ska svara korrekt och rättframt och tramsa iväg i ängsliga omskrivningar.

"och INTE tramsa iväg i ängsliga omskrivningar"
skulle det stå.

Jag är övertygad om att det skulle vara sämre för barnen och skapa mer problem om vi inte hade berättat när de frågade. 
Kan du ge ett enda bra skäl till att inte svara på barnens frågor, förutom dina teorier om att de hamnar på "hem" och får "mardrömmar"?

Som jag, och många andra, förklarat så svarar man på barnens frågor och berättar hur det går till på deras nivå. Att vi har givit en enkel men korrekt förklaring på deras frågor när de är tre eller fem år betyder inte att vi har berättat allt och har "förklarat färdigt". Varför tror du det? Ingenting man förklarar för en treåring är väl fullständigt och komplett, eftersom de knappast kan ta till sig det, men man behöver ju inte ljuga, humma eller hitta på fantasiförklaringar för det.

Om dina föräldrar behövde förklara detta med barn för dig vid 50 års ålder är det uppenbarligen något som gått snett. 

Att era döttrar vet hur barn blir till beror på att andra inte varit lika tramsiga som ni. Det är väl en rasande tur att föräldrarna inte är barnens enda källa till kunskap, i synnerhet inte när det finns föräldrar som ni.
Men på vilket sätt är det bättre att barnen får denna kunskap av andra än sina föräldrar?

Jag var för länge sedan ihop med en muslimsk tjej. Hon hade inte haft en aning om vad män och kvinnor hade för sig i sänghalmen förrän hon började på universitetet. Hon bodde då fortfarande kvar i sitt muslimska hemland.
Är det så världen borde se ut enligt dig? 

(Nynnar lite på en sång: "För erotikens faror bevara barnen små, som inte har en aning om hur illa det kan gå. Nej, låt dem hoppa hage och leka militär och skjuta på varandra med leksaksgevär. Låt barnen kriga lugnt och snällt, så glömmer de allt sexuellt, som hotar dem från alla håll och nog är det väl tur att vi här i landet har ordning och censur.")

Det är sorgligt att du inte ser skillnaden i att förklara hur barn blir till och att ge tips om hur man runkar. 

Så det "sunda" är att tycka att sex är "äckligt"?

Man kan titta lite på vad du har skrivit här i tråden.
Du har svårt att förstå skillnaden mellan att berätta för barn hur barn blir till och att instruera barn hur man onanerar.
Du uppfattar det som incestöst att berätta hur barn blir till.
Du verkar övertygad om att barn som har fått veta hur barn blir till drabbas av psykiska problem.
Du tycker att det är sunt när ett barn tycker att det är "äckligt" att få veta hur barn blir till. 

För en utomstående framstår du inte som den mest lyhörda människokännaren.