Anonym (Va) skrev 2018-02-16 07:37:42 följande:
Det är inte trygghet att en förälder som barnet träffat varje dag (bott tillsammans med) bara försvinner helt plötsligt heller.
När man lever tillsammans då är der ingen som säger nått om mamman reser bort 1 dygn eller jobbar helger/dygnspass osv. Men när man separerar då är pappan plötsligt inte lämplig att spendera mer än ett par timmar mitt på dagen med barnet. Varför?
Man ska självklart göra det bästa för barnet, men att pappan förlorar sin plats och försvinner till stor del ur barnets liv och vardag är inte det bästa för barnet.
Det är en stor skillnad på att mamman reser bort ett dygn, än att regelbundet vara borta från hemmet 3-4 dagar per 2 veckor! Är inte bara mamman som ger barnet trygghet, även hemmet fyller den kvoten.
Sedan finns det väl inget som hindrar att pappan är den som har boendet. Men borta från boendet ska små bebisar inte vara på regelbundenhet 3-4 dagar per 2 veckor.
Den person som är den närmaste anknytningspersonen är den som bör ha boendet. Oftast är det ju mamman när vi talar om bebisar.
Och självklart försvinner en person till en stor del när föräldrar separerar. Destu mindre barnet är, destu mindre tid kommer den ena ha med bebisen. Det är en av konsekvenserna av att föräldrar separerar. Men man får göra det bästa FÖR BARNET! Och det är inte att som bebis slängas mellan boenden.
Men som tur är så blir ju bebisen barn också, och då går ju längre perioder bättre. Men det finns en orsak till att man inte inför dessa längre perioder innan barnet blir äldre. Bebisar förhåller sig helt enkelt inte bra till det.
