Ni som varit otrogna länge

Varför tar du för givet att det måste vara kärlek med i bilden öht?
Har för mig att den vanligaste typen av otrohet är helt enkelt för att folk vill ha ombyte och spänning. Det har alltså ingenting med varken kärlek eller relationsproblem att göra utan handlar helt och hållet på egoism.

Nej det har faktiskt ingenting med dålig relation att göra. Det har bara med hur vissa personer inte klarar av att hantera situationer att göra. Normalt funtade människor pratar med sin partner när de är missnöjda eller försöker hitta lösningar som inte innebär att man ljuger och smyger runt bakom ryggen. De flesta har inte ens problem utan vill bara ha lite spänning och variation.

Sen har vi egoister och narcissister som tror att världen kretsar kring dem och att deras känslor, behov, missnöje eller vad det nå må vara är mycket viktigare än alla andras och att det ger dem rätt att göra lite som de vill.

Otrohet handlar alltså om hur människor väljer att hantera omständigheter INTE om omständigheterna i sig

Ok, men du representerar inte hela Sveriges befolkning.

Victoria Milan gjorde en enkät bland sina medlemmar som visade att den absolut vanligaste anledningen till otrohet var "variation och spänning". INTE problem i förhållandet eller kärlek.

Så säger statistiken som visar att otrohet förekommer lika ofta i både i bra och dåliga förhållande. Så eventuella problem verkar inte vara någon avgörande faktor för otrohet.

Om man inte kan komma överens kan man väl skilja sig istället för att smyga runt bakom ryggen på sin partner? Eller tycker du att det är befogat att ljuga och smussla varje gång din partner inte tycker som du gör?

Ibland till det bättre och ibland till det sämre. Du verkar inte bara ha bytt inställning till att ha sex utan kärlek utan även till att ljuga och svika. 

Så kan det vara, sen finns det de som väljer att byta omgivning istället

fast om man ska vara riktigt ärlig Natalie så är ju du inte speciellt trevlig mot din partner heller och om den du ligger med har partner så är ni inte speciellt trevliga mot henne heller. Är det förvånande att folk kommer ha åsikter om det du gör?

Visst kan jag förstå att det är jobbigt med kritik, men samtidigt måste man väl någonstans förstå att om man ägnar sig åt lögner och svek så kommer det locka till sig kritik?

Det har du iof rätt i. Men jag tror många resonerar som att om någon inte själv kan visa respekt för andra så förtjänar personen kanske inte själv andras respekt.

Man kan vara otrevlig på olika sätt. Att säga otrevliga saker är ju bara ett sätt, att och att vara otrogen mot någon är ett annat sätt. Jag tror många skulle hålla med om att otrohet är betydligt otrevligare än hårda ord.

Jag håller som sagt med om att det inte är ok med påhopp. Det jag försöker förklara är otrohet inte är helt okontroversiellt, många har själva blivit drabbade eller har närstående som blivit drabbade.

Som svar på din fråga: Nej man är inte mer berättigad att skrika på någon på tåget än vad man är berättigad att vara otrogen mot sin partner. Men om du tänker såhär, på samma tåg sitter det en snubbe och trakasserar en ung tjej sexuellt. Hur skulle du reagera om någon skäller ut honom? Skulle du tycka att "man får inte skrika på folk" eller skulle du tycka att han gjort sig förtjänt av en utskällning?

Du får ursäkta mig men nu får du ta och skärpa dig, du sitter och hittar på rena förfalskningar för att rättfärdiga dina handlingar för dig själv och det är inte ok. De flesta vill inte alls vara kvar i ett förhållande med någon som är otrogen, väldigt väldigt få personer är kvar med något som fortsätter vara otrogen. Många kan däremot tänka sig att ge sin otrogna partner en andra chans MOT att personen slutar vara otrogen. 

Allt är inte svart eller vitt betyder INTE att precis allt är förhandlingsbart och en gråzon, det betyder bara att VISSA saker är det men andra saker faktiskt ÄR svartvita.

Det som irriterar folk är oftast inte otroheten i sig. De allra flesta tycker otrohet är fel men kan ha förståelse för din situation, det som verkligen irriterar folk är alla löjliga bortförklaringar och dåliga ursäkter man använder för att rättfärdiga sin otrohet för sig själv och andra. Som till exempel att påstå att de flesta är kvar med någon som ÄR otrogen vilket är ett befängt påstående. Så om du vill ha en bättre respons så föreslår jag att du slutar med att försöka rättfärdiga din otrohet med en massa falska argument.

De som stannar gör det MOT att deras partner lägger ner att bete sig som ett svin. Du förvanskar det till att att de stannar TROTTS att deras partner fortsätter vara otrogen och det är rent skitsnack.

Om du kommer med såna här rena hittepåargument hur har du tänkt dig att du någonsin ska kunna förstå någonting? Svaret på din fråga "hur man tänker" är ganska enkel, man tänker som du gör, man förvanskar verkligheten, man gör fel till rätt och intalar sig själv att man är berättigad att göra så, man ljuger för sig själv och tror på sina egna lögner.

För att förstå måste man först kunna se verkligheten som den är, inte genom ett tjock filter av lögner som bara släpper igenom det man vill höra för då kan man lika gärna bara prata med sig själv för man tar ju ändå bara in det man vill höra.

Ja det är liksom ingen rocket sciense, det är ganska självklara saker i grunden. Att svika, ljuga, såra och förnedra andra människor är saker som ogillas världen över. det är självklarheter. Alla knasiga argument om icke svartvitt, gråzoner, handlar enbart om en ovilja till att ta ansvar för sina handlingar. 

MEN man måste också kunna respektera att även människor som är otrogna har  stolthet och kommer givetvis bli förbannade när de blir påhoppade och kallade för dumma saker, precis som alla andra människor. Man slutar inte vara en människa bara för att man är otrogen.

Förstår att du är förvirrad, hur länge sen var det du fick reda på hans otrohet?
Vet inte om du läst på om krisens fasen, den första fasen "chockfasen" kännetecknas av just förvirring

"När en mycket oväntad händelse inträffar kan man lätt uppleva en känsla av overklighet man tar inte riktigt in det som inträffat. Man blir förvirrad och kan utåt sätt verka helt oberörd men i det inre råder kaos"

lattattlara.com/klinisk-psykologi/kriser/

Sen kommer Reaktion, Bearbetning och nyorientering.

Det är lätt att hamna i rollen som djävulens advokat, även om han varit otrogen mot dig så antar jag att du fortfarande tycker om honom, det är väl kanske det som gör just otrohet så kontroversiellt, allt man sviker någon som står en nära och som litar på en.

Alla människor som gör något dumt kommer alltid ha ett jättestort behov av att skylla ifrån sig och försöka lägga ansvaret för sina egna val och handlingar på någon eller något annat. Det är naturligt och något de flesta av oss mer eller mindre gör när vi klantar oss och skäms.  Förhållandet brukar vara en tacksam syndabock eftersom den är man två om och genom att skylla på den lägger man ju också halva skulden på sin partner och slipper ta hela skulden själv. Men det stämmer inte. ALLA längre förhållande har problem till och från, vissa större, vissa mindre. Men alla går ju inte ut och är otrogna eller hur? Alltså håller det inte att påstå att det var problemen som gjorde att man var otrogen för alla väljer ju inte otrohet. Otrohet handlar inte om vilken situation man ställs inför, den handlar om hur enskilda individer hanterar situationen de ställs inför. Kort sagt, båda kan vara skyldiga till att skapa eventuella problem i förhållandet, men en otrohet är ALDRIG bådas fel, den ansvarar BARA den som varit otrogen för.

Så visst kan man försöka vara förstående och försöka förstå varför någon valde som han gjorde men man får aldrig någonsin glömma vem som är ansvarig för vad, för hakar man på det tåget så hamnar man på väldigt fel spår. OM man öht ska överväga ge en person som varit otrogen en andra chans så måste personen först och främst kunna stå för sina handlingar fullt utan utan att slingra sig och skylla ifrån sig. Kan personen inte göra det så är det ingen idé att ens försöka för då betyder det dels att personen inte ångrar något och att personen inte fullt ut förstår hur fel hen gjort.

Det här är något man brukar vara väldigt tydlig med på familjeterapi, först måste man kunna försonas kring otroheten i sig, SEN kan man börja diskutera eventuella problem i förhållandet och påstådda anledningar. Men eftersom den som varit otrogen skäms över det så vill personen oftast hoppa över den biten och genast hoppa över till att diskutera problem och sk anledningar. 

Jag råder dig varm att söka hjälp så tidigt som möjligt. Här kommer du få väldigt skilda åsikter och de som svarar har många ggr en ganska fet bias från tidigare erfarenheter, Den som blivit bedragna tenderar att tycka att alla otrogna är svin som ska dumpas rakt av, de som själva varit otrogna tycker tvärtom att allt bara ska förlåtas rakt av och tendera att lägga skulden på annat.

Det gäller nog åt båda hållen. Att bara ösa ur sig sina sårade känslor på andra för något någon annan gjort mot en tidigare är inte heller rätt. Och det är fullt naturig att bita tillbaka när man känner sig påhoppad. Huraomhelst är det iaf lätt att se varför otrohet är ett känsligt ämne som kan väcka starka känslor hos många.

Att försöka sätta sig in i någon annans situation och se saker ut någon annans synvinkel är mycket svårare än vad man tror. Alla slänger sig med uttryck som "jag förstår" men gör man verkligen det?

Jag tycker du ska fortsätta skriva, jag tror det är nyttigt att se saker ur båda sidor även om man inte håller med varandra så blir bilden betydligt bredare och mer detaljrik

Tack!
Jo, det är väl tyvärr så. Jag kan absolut tänka mig förlåta eller åtminstone försöka resonera med och försöka förstå någon som gjort något dumt mot mig OM personen står för sitt misstag. Jag blir däremot riktigt förbannad och tappar allt intresse för att öht försöka resonera med en person som skyller ifrån sig och inte vill ta ansvar för vad hen gjort. Det blir bara så meningslöst att sitta och diskutera om personen gjort fel eller inte när det är uppenbart att personen har gjort fel men inte vill stå för det. Det är en diskussion tar en massa tid och energi men som inte leder någonvart.

Varför låter du honom avgöra ert förhållandes framtid, har du ingen egen vilja?

Tragiskt att se lojala människor slösa bort sitt liv på avskum, men är det så du vill leva ditt liv så är det ju upp till dig. Jag tror inte att lägga sig platt och agera dörrmatta kommer få honom att älska dig mer.