Ni som varit otrogna länge

Otrogen är man om man har en riktigt dålig relation, och inte har förmåga eller kunskap/förnuft att först avsluta den dåliga relationen, innan man går vidare. 

Eller så är man otrogen för att man har ett sjukligt stort bekräftelsebehov, men förmodligen bottnar det i att man har en dålig relation. 

Tror också att om man lyssnar på "inslag i Gokväll" och tror att sanningen sägs där, i st f att resonera med sig själv vad som är bra för en själv och sin partner, så bör man nog tänka ett par varv till innan man är otrogen. 

Man är inte på "den planhalvan" och utsätter sig för någon slags frestelse att vara otrogen om man har en bra relation. Sök hjälp eller gör slut med din partner och sluta vara otrogen! 

Vidrigt! 

Osäkra människor som egoistiskt bedrar sin partner, och inte har förmåga att skilja på rätt och fel! Hur skulle du känna om du fick veta att din man var otrogen? Du skrev i annan tråd att du har "legat med grannsonen som är 17 år några ggr sen i somras". Vet din kk om det? 

"Stora huslån och gemensamt umgänge".... Fy fan! 

Och om han kom på dig skulle han kanske lämna dig. Då skulle du stå där med din älskare som kanske inte tycker du är lika spännande längre när du är "tillgänglig". 

Nej usch för vidriga och obehagliga människor som du!!! 

För det första - Jag mår jättebra!

För det andra - Jag skriker inte. Det här är ett forum där man skriver, debatterar och tar upp saker, antingen som trådstartare eller så bemöter man andras inlägg.

Ok, då har du gjort klart att jag inte ska dra några slutsatser om din man, och att han skulle avsluta/skilja sig om han kom på dig.

Och så har du gjort klart att du inte skulle bli tillsammans med din älskare om du var tillgänglig.

Jag tycker ändå att du är en vidrig person som bedrar, sviker och ljuger för din man och era gemensamma barn, i stället för att våga lämna honom då du beter dig illa mot dina närmaste. Ett praktexempel på ärke-egoism!

Hahahahaha! 

Du är ju inte bara vidrig! Du är helt befängd också.

Jag är inte ett dugg bitter och tycker inte att jag är särskilt aggressiv heller bara för att jag uttrycker min avsky för dig och din sort, som det finns alltför många av. 

Och när du inte vet ett dugg om mig vet jag inte varför du anser att jag är en loser? För att jag tänker på din stackars bedragna och svikne man, och era barn som du skenheligt framstår som en god mor inför, när du i själva verket är en vidrig människa utan vettiga värderingar och med ett ego som överstiger ditt eget förnuft? 

Lycka till med livet Natalie! 

Ha ha ha ha !

Vilken hybris! Du tror du är gud, och ger mig din välsignelse. Typiskt narcissistiskt beteende. Överdriven känsla av att vara viktig/betydande. Orealistiska uppfattningar om sig själv. Utnyttjar andra för att uppnå sina mål. Saknar empati. Arrogant beteende. Ja du Natalie, du är en psykologs våta dröm. 

Ja visst kan man älska sin partner men även tillgodose sina behov med en annan person, om man är en lögnaktig svikare som bedrar sin partner och sina barn. 

"De flesta verkar vilja vara kvar i sitt förhållande trots att de blivit bedragna"??? Vad bygger den faktan på? Låter mer som den otrognes försvarstal, som därmed skulle berättiga till sitt dåliga beteende. Eller har du tillgång till statistik kring detta som du kan dela med dig av? De jag känner till, inklusive mig själv, som blivit utsatta för otrohet har avslutat direkt. Det är ett sjukligt beteende som ofta återkommer, och det är bara att lämna. 

"Illa berörd över att Natalie fått klä skott"? Det är väl den enda empati den oempatiske kan ha? Att ha empati för någon som är lika oempatisk som en själv. 

Jag hade inte uttryckt det bättre själv! 

Jag hoppas att den bedragna maken och barnen till slut inser vilken vidrig kvinna de lever med, och kommer ur det inte alltför skadade. 

Mycket bra skrivet och formulerat! 

Jag håller med om att otroheten i sig inte är det värsta, utan precis som du skriver att man rättfärdigar sitt beteende med en massa mindre begåvade argument. Men det värsta som jag kände den gången jag råkade ut för det var att jag kände mig lurad. Någon  hade ljugit för mig, inte bara en gång, utan hela tiden. Känslan av att bli sviken, omgärdat av en massa lögner.