Ni som varit otrogna länge

Ja jag är just nu ganska förvirrad och tänker inte alldeles glasklart. Har precis fått denna otrohetsaffär i knäet och tusen frågor snurrar runt. Hade hjälpt mig mer om någon kunnat svara på mina frågor än att trycka till mig.

Jag beklagar verkligen det du går igenom. Jag känner ju inte till orsakerna till din mans svek utan kan bara förklara mina. Och vill ännu en gång säga att jag vet att jag gör fel och att det aldrig ger mig rättigheten att gå bakom ryggen på honom. Som sagt älskar jag min man men vi har verkligen glidit ifrån varandra eller så har vi alltid varit så olika men att det inte är förrän nu jag börjat inse det. Har funderat sen du skrev tråden på varför jag inte bara lämnar. Och det är nog feghet blandat med rädsla. Det är liksom inte bara flytta när man har barn att tänka på. Tror jag inte skulle få ta lån och hyresrätt är alternativet. Så då är det bara att bryta upp från det dom är vana vid kompisar, skola osv. Sen har jag aldrig varit ensam, flyttade från mina föräldrar direkt till honom och den tanken skrämmer mig också lite. Så feghet, absolut. Egoistiskt, ja förmodligen. Vi har ju egentligen inga direkta problem, vi bråkar sällan ,han har sitt liv med arbete och kompisar , och jag är den som mest är hemma med barnen och ser att allt sköts på hemmaplan. Det jag saknar är det fysiska, bli bekräftad som kvinna istället för ett hembiträde. Han ser mig inte längre utan jag är bara nån som sköter allt och vars behov inte är lika viktiga som hans jobb ,hans kompisar, hans meckande och allt annat han prioriterar. Jag säger inte att jag tror att min älskare har några känslor för mig så, men han bekräftar mig, åtrår mig, ger mig ny energi. Och igen så är allt detta inga bortförklaringar från min sida utan endast en orsak till varför jag är otrogen.

Kan verkligen hålla med dig om att det var en drastisk lösning för ett one-night-stand.....
Jag tänker som du....ett problem som ska lösas ! 
Gräset är ju efter ett tag inte lika grönt som från början och jag vill verkligen inte börja om...jag vill bara deras förälskelse ska svalna.

Jag avslutade min affär igår, känner mig så lättad. Ville väl med detta bara tacka alla ni som svarat i tråden och som fick mig att tänka och tänka om . Beslutat mig för att jobba på mig själv och arbeta på mitt förhållande till min man.

Jag har ( är ) varit i chock, förkrossad och förvirrad!!
Många långa samtal härhemma nu och förstår att min man är helt lost i denna kvinna. Och han kommer lämna mig för henne.
Jag har inte hittat min ilska och det har varit sansade samtal här. Men är kanske på väg dit för nu vill jag bara få honom ur huset så fort som möjligt ! Ut,ut,ut !!