När ska jag berätta för arbetsgivaren om graviditeten?

Det är inte säkert att det är någon provanställning. Kommer inte automatiskt utan det är helt upp till arbetsgivaren om de vill ha det. Stod det tillsvidare i annonsen skulle jag tippa på att det inte är någon provanställning - då brukar det stå typ ?vi tillämpar 6 månaders provanställning? eller ?tillsvidare med 3/6 månaders provanställning?.

Alltså det behöver inte vara provanställning men oftast är det så. Det är för att chefen ska kunna se om den anställde passar in och klarar av arbetsuppgiften. Man kan ju lätt marknadsföra sig själv inför ett jobb men när det väl gäller så finns det ju dem som brister och då får gå. Hade det vart JAG så hade jag valt att berätta med respekt för min chef och för mina framtida kollegor. Som en annan tidigare skrev - du MÅSTE inte berätta. Det är ditt val men jag hade valt att berätta när jag skriver på. Som sagt, skulle dem välja att inte anställa dig när dem ändå har erbjudit dig jobbet, kan dem lika gärna låta dig gå om du berättar senare också för det har inte gått 6 månader av din provanställning då. Dom kan avbryta den men jag har väldigt svårt att tro att dem skullle då du exempelvis kan yrka på diskriminering. För som en annan tidigare skrev - du är ung och dem räknar med att du någon gång kommer bilda familj. Jag tycker att ärlighet varar längst och att man tjänar på det i längden. Som sagt, dem har ju redan erbjudit dig jobbet. Du ska inte dit på intervju och tävla med 5 andra. Jag tror däremot att det skulle kunna bli lite sura miner om du berättar senare för då vet dom ju också att du vetat om graviditeten hela tiden. Kanske tilliten till dig försvinner lite?

Men du gör helt och hållet det som känns rätt för dig.

Jag har anställt många när jah bar personalansvarig, varav 2 som var gravida i tidigt stadie men dem passade för jobbet och det var värt att ta in vikarie under deras föräldraledighet för att sedan ha dem som heltidsanställda :)

Frågan är ju hur länge du kommer kunna jobba, inom psykiatrin räknas det väl som "riskfylllt" arbete så många får väl gå hem flera månader innan med HP om dom inte kunnat omplaceras.

Iaf inom socialpsykiatrin som jag jobbar med.

Berätta innan såklart!

Förstår inte alls detta resonemang att man skulle vara "skyldig" att berätta så tidigt om en graviditet för en arbetsgivare? Att de skulle kunna bli "sura" för man varit "oärlig". Galet. Innan v 12 har många inte ens berättat för familj och vänner.

Jag är själv i en liknande sits men med bakgrunden att vi försökt bli gravida i mer än 1,5 år och fått två missfall. Sökte och fick ett nytt jobb i oktober, började min anställning i jauari. I december blev jag gravid med hjälp av IVF. Ska på kub nästa vecka och därefter är det dags att fundera på när jag ska berätta för arbetsgivaren. Det skulle aldrig falla mig in att berätta tidigare. Sen tycker jag det är superjobbigt att berätta såklart eftersom jag är rädd för denna dömande attityd som verkar finnas där ute...

Såklart att det är galet. Man ska kunna bli gravid oplanerat/planerat utan att denna tankeställare ska uppstå. Men tyvärr blir ju vissa nekade och somliga får gå under sin provanställning pga graviditet. Det är som du säger - helt galet. Ingen är heller skyldig till att berätta för en arbetsgivare eller för någon annan om en graviditet vilket har nåt fram till TS. Att det blir "sura" miner tycker jag inte ska förekomma överhuvudtaget men tyvärr så gör det ju det på vissa arbetsplatser. Sen finns det ju dem kvinnor som berättar om sin graviditet för allmänheten i tidigt skede - kollegor / chefer / vänner / familj etc. Sen finns det dem som väntar. Jag är en av dem. Gick in i v.8 idag och vi har inte ens berättat för familj eller vänner och minst av allt chef och kollegor :)

Men personligen så hade jag valt att berätta om jag hade vart i TS situation men det är jag det och jag hade inte gjort det utav "skyldighet" utan bland annat för att det redan syns nu i v.8

Hej.

Jag var i samma situation i somras. Påbörjade ett nytt jobb och en månad senare visade det sig att jag var gravid. Detta är min fjärde graviditet och fick ert missfall innan så därför valde jag att inte berätta något till arbetsgivaren förens det gått ett tag för att delar att graviditeten går vägen. Når hag väl berättade i v15 så tog min arbetsgivare det väldigt bra, gratulerade och berättade att om det är något jag behöver så finns hen där. Jag blev sedan sjukskriven from v28 (när ungefär hela 6månaders provanställningen passerat) och fick bekräftat att jag fått fast tjänst pga min personlighet och engagemang.

Jag har haft tur aom har fått en så fin och bra arbetsgivare.

Som ovan skriven så får inte arbetsgivaren avskeda pga graviditet men det förekommer ändå på arbetsplatser och det är relativt lätt för en arbetsgivare att kringgå detta. Har varit i kontakt med facket och de säger i princip samma.

Jag rekommenderar att du avvaktar för att se att graviditet löper på som den ska och lär känna kollegor och arbetsgivare. När du känner dig redo, då berättar du. Enligt lag behöver man informera arbetsgivaren 2 mån innan bf.

Lycka till!

Hej!

Jag fick jobberbjudande från min fd chef i oktober förra året vilket jag tackade ja till. Pga utomlandsvistelse har vi satt startdatum 12/3. I januari fick jag reda på att jag var gravid och i måndags skrev jag på anställningsavtalet. Då var jag i v 11. Jag berättade innan vi skrev på för att det kändes bäst för mig att ha det ?överstökat?. Han är medveten om att det fortfarande är tidigt och att vi inte gjort UL ännu. Han vart lite överraskad men ändå positiv så det kändes jättebra. Nu är ju detta en annan situation än din då jag jobbat med honom tidigare i 1,5 år men ville ändå dela med mig av min positiva erfarenhet för jag var som du väldigt nervös över vilken reaktion jag skulle få. Helst hade jag velat vänta efter KUB men är nöjd ändå :)

Säg till så fort som möjligt. Oärlighet kan ses som illojalitet.

Hej! Är själv i en liknande situation. Påbörjar mitt nya jobb på torsdag, fick reda på idag att jag är gravid. Är jätteglad, för vi har försökt länge, men det är såå dålig tajming med nya jobbet. Får panik av att nu hela tiden i början vara tvungen att säga "eeh jag blir borta en timme idag, har läkartid" och att om typ nån månad behöva berätta att jag ska gå på mammaledigt i oktober... Chefen sade dessutom på intervjun att han hoppades att jag ville stanna länge hos dem, för att de har haft så stor personalomsättning. Chefen är dessutom en rätt ung, lite osympatisk man... Ååh, önskar jag hade goda råd till dig, men vet knappt själv vad jag ska ta mig till!

Säg inget förrän fast anställning, denna tjänst blir grunden för vilken FÖRÄLDRAPENNING d v s inkomst du har när barnet kommer!!

Inte helt säkert att graviditeten fortsätter, mer troligt efter vecka 12.

Du riskerar vara fattigförälder ett år med lägsta grundande föräldrapenningen om inte jobbet påbörjas nu!?

Dårlig planering och onödigt tidigt bli gravid just nu. Långa studier ingen grund för godtagbar hyfsad föräldrapenning.

Andra börjar jobba dubbelt för att höja sin penning sedan de fått veta att de är gravida, du gjorde tvärtom. Ung och tanklöst.

Måste man inte ha jobbat på det nya jobbet i 8 månader eller 1 år innan SGI blir baserat från det nya jobbet? Jag frågar för att jag inte vet men jag tror jag har för mig det.

I så fall hinner ju inte TS det då hon redan har vart gravid i över v.10?

Nej det måste hon inte. Hon måste ha för avsikt att arbeta i 6 månader och det har man ju vid en fast anställning. Har man en fast anställning så höjs SGI direkt.

Jag jobbar som skötare och berättade för chefen när jag var i vecka 19 och för kollegorna i vecka 21. Jag ville vänta extra länge pga problem med tidigare graviditet.

Du får ju klura ut när du vill berätta. Som dom andra skriver så MÅSTE du inte berätta nu. Du är inte skyldig till det. Men om jag vore chef så skulle jag uppskatta att få veta det vid en intervju om jag hade tänkt att anställa personen.

Inom psykiatrin finns det en del risker och jag kommer att bli avstängd snart på grund av det. Vi har haft en del olyckliga händelser på avdelningarna där patienterna har anfallit dom gravida kollegorna. Du kommer inte få springa och hjälpa vid överfallslarm, du får inte närvara vid bältning osv.

Att arbeta inom psykiatrin är ändå helt fantastiskt spännande och lärorikt och jag önskar dig lycka till med ditt val! :)

Det som syns redan vecka 9 är tarmar och lite svullen buk möjligtvis, inte bebis eller livmodern och sånt går att gömma. Ingen på en ny arbetsplats som skulle titta så noga på en ny person de inte känner :) sen är det extremt ovanligt att magen syns innan vecka 12-13 på en förstagångsmamma - med kläder på!

Samt att det ÄR väldigt vanligt att få missfall innan v.12.

Hon kanske även stått i valet och kvalet om abort länge? Sånt är man ju verkligen inte heller skyldig till att berätta för någon oavsett i vilken vecka man är i graviditeten.

Som någon skrev - denna summa kommer ligga till grund för din föräldrarpeng så tänk på dig själv nu!

Självklart behöver du inte berätta än på ett tag att du väntar barn.

Det behöver man dock säga 3 månader innan man tänk gå föräldraledighet tror jag.

Och du har all rätt att skaffa barn också. Men skulle jag vara i samma sits skulle jag självklart vänta med att berätta.

Ta det lugnt så kommer det ordna sig.

Även om alla inte vill ha barn så brukar cheferna ha i baktanke att det kanske blir så med unga personer som de anställer.

Annars skulle de vara anställa 55+ som inte har småbarn och om inte ska ha mer barn eller bsrn överhuvudtaget mest troligt.

Självklart är det hennes val, hon för ju absolut vad som känns rätt för henne. Jag sa bara vad jag hade gjort och hur jag hade agerat. Jag kunde inte dölja min graviditetet längre än till v.7 för jag blev så rund om magen (pga svullna tarmar) men ibland man en erfaren tidigare gravid kvinna se skillnad på svullen mage och svullen graviditetsmage. Var även väldigt smal innan, är 186 och vägde 64kg så det var ganska uppenbart vad min supersvällda mage berodde på haha.

Angående att berätta som sagt gör hon exakt hur hon vill.

Jag tycker personligen aldrig att det ska bli problem om man talar om att man är eller planerar att bli gravid men dock har vissa chefer en annan syn på det fallet än vad jag har.

Jag själv har anställt 2 gravida kvinnor. Inte bara för deras kvalifikationer utan mest pga deras personligheter. Jag visste på en gång att dem skulle passa otroligt bra för detta jobb så utan att tveka anställde jag dem. Den ena hann jobba drygt 7 månader och den andra 4.5 månader. Hon blev sjukskriven pga foglossningar.. Det var lätt värt att vänta in dem under deras föräldraledighet och ta in vikarie. Det uppskattades också att vi kunde ha öppen och ärlig dialog med varann. Vi har 6 månaders provanställning så dem ville hellre berätta på en gång än att vänta.

Men som jag även nämnde är det ju absolut ingen skyldighet att berätta, utan det var min personliga åsikt :)