Destruktivt förhållande
Hej.
Är i ett långdistansförhållande sedan ungefär 1 år. Det har sedan 3 månader in varit rätt turbulent - ett förhållande med tidigt många krav på grund av att min partner visat lider av dålig självkänsla där han ständigt sökt bekräftelse från mig.
Trots jag varit mån att visa honom kärlek och omtanke.Ex. frågar och ber mig säga att jag inte ska lämna honom och att jag vill vara med honom. Den dåliga självkänslan bidrog även att han tidigt ställde ultimatum, eller hot att lämna om jag inte flytta ihop honom efter sommaren.
Alltså rent tjat angående att flytta ihop, ex. jag ska flytta tills hans stad. Vilket jag varit tydlig med att de är för fort och stort steg så tidigt. Bad även om att han skulle släppa det och låta oss utvecklas då den biten skall falla in naturligt och inte pressa mig. Detta var han helt oförstående på, utan jag skulle vara glad att han ville så mycket med mig och att jag kanske inte älskade honom nog.. därav lyssnade han aldrig utan fortsatte vilket bara pushade iväg mig längre från honom.. Tyckte han va rent av jobbig och kände mig alltid stressad när vi sågs eller pratade att han skulle börja tjata om hur olycklig han är av allt och ge mig pikar för att ge mig dåligt samvete. Flera gånger bad han om ursäkt men föll alltid tillbaka till samma.
Medans jag levt kvar i hoppet att vi ska hitta tillbaka det vi hade innan så har allt bara blivit värre. Han har så lätt för att bli irriterad och kan få små utbrott på löjliga saker. Han klarar aldrig att bli ifrågasatt så när han råkade skriva ett meddelande till mig som var menat till en okänd brud på instagram han träffat på gymmet som han skrev till brast det för mig. Kändes så tydligt att han söker uppmärksamhet och bekräftelse då hans person är så. Han nekade totalt såklart, att han va artig och blir passivt aggressiv och kastar ord som svartsjuk, kontrollerade och allt. Sedan va han tydlig med att säga hon är ful, inte ens min typ. Sedan gör han även slut med mig "att han måste ha någon självrespekt kvar" sedan 1 minut senare säger han glöm vad jag sa och vill försäkra sig om att det är vi.
Det är efter detta jag ber om tid ifred jag måste tänka på mig själv klarar inte med hans mående som jag ska bära och utsättas för. Han vill igen försäkra sig om att det är vi. Vi lägger på. Och trots jag bett om att få tid ifred, vi sa att vi inte ska sms eller ringa mkt utan kan skriva godnatt typ för vi både bör tänka vad som är bäst efter som vi alltid faller tillbaka i samma misär - så smsar och ringer han ändå. När jag tar flera timmar på mig att svara så skriver han och frågar om jag straffar honom därför jag inte svarar.. liksom tvingar mig att svara för att jag får dåligt samvete...(kan va att han skickar att han inte kunnat sova, mår så dåligt eller bara skickar en länk) förklarar då att vi sagt detta angående tid att tänka.. Men det är som han glömmer allt han säger även att han inte kommer ihåg att han gjorde slut och sa de grejerna..
Någon som varit med av samma typ av partner som har tips..?
Min kropp orkar inte mer..känner mig alltid skyldig..Ursäkta ifall jag stavat som en kratta.
Jag med erfarenhet säger lämna NU sen kommet starkare känslor och då är det kört