• Barnvakten1

    Vi som börjat med fertilitetsutredning

    KajsaMia skrev 2019-12-29 15:03:57 följande:

    Tjena! Är det någon som har koll hur väntetider ser ut i Östergötland just nu? Borde man snarare tänka på att göra utredningen privat eller går det att göra via landstinget så att man blir omhändertagen och inte måste vänta i evigheten? Har nog av stress och utredningen själv är stressigt så vill helst stöta på människor som vill hjälpa en.

    Tack för alla tips o kram!


    Hej!

    Vi sökte hjälp i slutet av juni i år i Östergötland och fick komma på vårt första möte i mitten av oktober. Men då var det säkert sommaruppehåll på en månad där så tyckte ändå att det var ungefär vad vi räknat med men ca 3,5 månad fick vi vänta!
  • Barnvakten1
    KajsaMia skrev 2019-12-29 15:03:57 följande:

    Tjena! Är det någon som har koll hur väntetider ser ut i Östergötland just nu? Borde man snarare tänka på att göra utredningen privat eller går det att göra via landstinget så att man blir omhändertagen och inte måste vänta i evigheten? Har nog av stress och utredningen själv är stressigt så vill helst stöta på människor som vill hjälpa en.

    Tack för alla tips o kram!


    Hej!

    Vi sökte hjälp i slutet av juni i år i Östergötland och fick komma på vårt första möte i mitten av oktober. Men då var det säkert sommaruppehåll på en månad där så tyckte ändå att det var ungefär vad vi räknat med men ca 3,5 månad fick vi vänta!
  • Barnvakten1
    KajsaMia skrev 2019-12-30 19:00:18 följande:

    Hej och tack! Vilken klinik blev det för er? Ja, det är tråkigt med sommarledighet och allt, men nån tid under året måste man vila. Dock, vill vi helst hinna innan sommarlovet och semestertid, möjligtvis med allt. Är ni fortfarande på gång med utredningen? Hur går det? Lycka till!


    Vi anmälde oss via 1177 för utredning via landstinget och fick RMC i Linköping tilldelat. Vi är fortfarande igång med utredningen, är ju tyvärr ganska långa väntetider när det kommer till att gå via landstinget. Har hört att det går mycket fortare privat! Vi hade första mötet i oktober som sagt och nu är vi klara med alla tester och spolning osv, ska snart få komma på ett möte och diskutera vidare men inte fått någon kallelse än så tålamod behövs. Men är nöjd med bemötande och allt annat så kan ändå rekommendera att söka hjälp på detta sätt, blir ju en hel del kostnader att ta det privat så jag tänker att det är plan B om vi inte lyckas med de försök man får subventionerande på detta sätt.
  • Barnvakten1
    KajsaMia skrev 2020-01-02 14:27:38 följande:

    Hej, jag är tacksam för svaret! Väntetider är just detta som skrämmer oss så jag tror vi ska köra privat, det är bara att kolla den bästa kliniken och beräkna om vi orkar ekonomiskt. Är det kanske så att om man inte lyckas få hjälp genom landstinget, så får man rabatt på privat behandling? Jag kan ha läst nånting sånt, men kanske missuppfattat detta...


    Kul att jag kan vara till hjälp! Jag förstår. Det är klart att man blir otålig! Hur länge har ni försökt? Jag tänker såhär, det skadar ju inte att anmäla er till utredning via landstinget också? Tyvärr tror jag inte att man får någon rabatt privat om man ej lyckas via landstinget. Jag hoppas att vi inte behöver komma så långt att vi behöver betala för behandling men OM det skulle ske är det ju skönt att det är det andra alternativet. Har dock hört om andra här som gjort tvärtom att de gått privat först och sedan fått via landstinget. Så mitt råd är att anmäla er för utredning via landstinget också så har du en plan B där, men hoppas såklart att ni lyckas så fort som möjligt! Kan ju även vara vissa väntetider privat även om de är mycket mycket kortare.
  • Barnvakten1
    KajsaMia skrev 2020-01-03 10:09:43 följande:

    Hej hej! Om vi bestämmer oss för privat behandling så vill vi inte blockera möjlighet till landstingsfinansierad utredning för de som inte har något annat alternativ, därför vill jag inte liksom dubbelansöka för det :) Vi kollade några kliniker och väntetider varierar från en vecka till några veckor medan man måste ibland vänta några månader innan man ska få börja utredningen via landstinget. Vi har försökt i nästan 1,5 år nu, lite mindre än så :) Och vi har lite bråttom pga olika faktorer som min partners ålder, mitt låga AMH värde, sommarledigheter... Men ännu en gång till är det så bra att höra att bemötandet var okej via landstinget också :D

    Hur såg dina provresultat ut? Eller ska du få veta allt på detta möte som kommer?


    Jag förstår! Då låter det ju smidigast för er att köra igång privat direkt. Häftigt att ni skulle kunna vara igång på så kort tid, jag håller tummarna för er! Har du tagit reda på AMH-värde själv alltså?

    Vi har inte fått alla resultat än men några på plats, undersökningen och spolningen gick bra för min del, de såg passage överallt och att jag hade ett ok antal ägg på äggstockarna. Blodprovet visade på mig att jag behövde vaccinera mig mot röda hund så det har jag gjort! Så resten antar jag att vi får veta när vi kommer dit, blir spännande men även lite sorgligt såklart att det inte fungerar. Har ni valt klinik än?
  • Barnvakten1
    Emlan29 skrev 2020-01-07 12:23:39 följande:

    Hoppar in i tråden här, vi är också mitt i utredningen och hade också första mötet i oktober på RMC i Linköping. Verkar som om vi gör det mesta samtidigt Barnvakten 1 , då vi också väntar på träff med läkare nu för att diskutera hur vi går vidare. Hoppas på kallelsen varenda gång man kollar posten...

    Spolningen såg bra ut men de konstaterade PCO på mig, men för tillfället har jag regelbundna cykler. Min sambo ska göra ytterligare ett spermieprov innan nästa träff, då det första inte såg superbra ut. Är så nervös över vad som kommer hända sen.. Känns som man inte gör annat än att tänka på barnlösheten och allt därikring. Hur känns det för dig/er?


    Åh vad skönt att prata med någon som är i exakt samma situation! Det uppskattar jag massa. Kollar också posten varje dag!! Så nervöst så fort man kommer hem. Hade dock inga förhoppningar om att få kallelsen innan jul och nyår men nu börjar man ju hoppas att den ska komma snart. Fick du reda på spolningen att du hade PCO? Jag misstänker lite att jag har det men vet ju inte och de sa inget då. Har dock regelbunden mens och är inte överviktig. Min man ska också göra ytterligare ett prov då det såg sådär ut, det fanns en del spermier men de var lite slöa. Dock åt han en medicin då som kan påverkat resultatet men tror ändå att det inte beror på det eftersom vi inte lyckats året innan då han inte åt medicin. Just nu mår jag ok men under jul och nyår mådde jag riktigt dåligt och grät varje dag över detta. Var ledig också så det gjorde ju att jag hade massa tid att tänka och fundera massa på framtiden. Trodde ju vid det här laget att vi skulle fira en mysig jul med en liten bebis eller iaf ha en gravidmage. Blev även jobbigt att prata med min man då han också blev ledsen så kändes som att jag drog ner oss båda i träsket och då blev jag ledsen över det. Idag är min första jobbdag och det har varit skönt för både kropp och själ att tänka på annat!! Hur mår du i allt? :)
  • Barnvakten1
    KajsaMia skrev 2020-01-08 18:12:07 följande:

    Hej hej! Vi kör privat :) Och ja, jag hade gjort vissa prov i slutet av förra året för min sambo plötsligt ville inte samarbeta och gå igenom utredningen med mig. Då gick jag till min gyn och hon föreslog att testa amh värde, sköldkörtelnshormoner osv. På kliniken sa de att de kan ta hänsyn till dessa prov men pga uselt resultat vill jag dubbelkolla och vi börjar med blodprov snart :)


    Jag förstår! Lycka till med utredningen, blir kul att följa dig eftersom du förhoppningsvis kommer ligga steget före i och med privat :)
  • Barnvakten1
    Emlan29 skrev 2020-01-12 17:01:18 följande:

    Ja verkligen! Jag har några utvalda vänner jag kan prata med men ingen som riktigt förstår eller vet hur det känns.. Ja precis, men jag har misstänkt PCO innan då jag haft oregelbunden mens och var utan i ett par månader under förra våren. Jag är inte heller överviktig men upplever själv att jag har problem med hormonell obalans och lite andra typiska PCO symptom, sen såg de på ultraljudet i samband med spolningen att jag hade fler äggblåsor än "normalt". Har du symptom som gör att du tror att du har PCOS? Regelbunden mens låter som ett väldigt bra tecken för att inte ha det annars :) 

    Jag mådde också oerhört dåligt under julledigheten, var så opepp på att gå tillbaka till jobbet. Främst rädd för att kollegor ska märka hur jag mår och börja ställa frågor, något jag verkligen inte skulle orka med.. Samtidigt är det skönt att jobba så man har något annat att fokusera på än denna väntan och ovisshet. Jag ringde faktiskt till RMC för att försöka se när man kan vänta sig en tid och då trodde de att vi skulle få komma i mitten på februari kanske, så nu försöker jag lägga fokus på jobb och annat och hoppas på nästa ägglossning men det börjar kännas mer och mer hopplöst. Vi har försökt i 1,5 år nu och det känns tyngre och jobbigare för varje månad, om inte vecka och dag, som går.. Men jag försöker hålla hoppet uppe och tänka att snart är det våran tur :) 


    Jag pratar faktiskt inte med någon, förutom min man. Skäms lite helt ärligt för att det inte fungerar. Men har tagit kontakt med en psykolog själv och varit på ett samtal och det var väldigt skönt! Vad bra ändå att du har några vänner du kan prata med, även om de inte förstår din situation helt såklart. Anledningen till att jag misstänker PCOS är att jag fick extremt mycket finnar sedan jag slutade med p-piller! Har dessutom fått flera svarta småhår på magen.. kanske lite långsökt hehe, men när man söker runt massa och undrar varför man inte blir gravid är det lätt att man överanalyserar ju. Men som sagt är mensen regelbunden så är förhoppningsvis inte det :) kommer du ihåg hur många äggblåsor du hade på din undersökning? Hur gamla är du och din man/sambo? Jag börjar bli stressad av ålder, vi är båda 30 och jag blir arg att vi inte börjat tidigare, hade jag vetat att det tog såhär lång tid hade man ju tänkt annorlunda..

    Jag förstår verkligen din känsla av att vara rädd att det ska märkas på jobbet. Det var jag med men tyckte nästan att det blev som vanligt så fort jag kom till jobbet, som att man tog på sig en mask och bara körde på! Drömde inatt att jag var gravid och blev såå glad. Så sorgligt när jag vaknade och insåg att det bara var en dröm. Vad bra att du ringde! Då gäller säkert det oss med mitten av februari hehe eftersom vi ligger lika i fas, typ en månad kvar ju.
  • Barnvakten1
    Emlan29 skrev 2020-01-16 22:14:41 följande:

    Jag förstår dig ändå helt, väldigt svårt ämne att prata om och pressen ökar ju också när man berättat för andra att man försöker.. Starkt av dig att söka psykologhjälp, det har jag också funderat på att göra om det här drar ut mer på tiden..

    De symptomen låter lite som pco/pcos ändå men sen kan det vara omställningen för kroppen också såklart. Håller tummarna för att det inte är något som strular för dig! Har de inte nämt det när ni varit inne och gjort ultraljud/tagit prover så borde det ju dock inte vara något? Men ja, visst analyserar man mycket!! Googlar allt man kan. Jag minns inte hur många äggblåsor de så att de såg men runt 20 stycken tror jag!

    Jag känner också stressen kring ålder! Vi är båda också 30. Egentligen är det väl ingen hög ålder eftersom man får göra IVF ända till 40 men jag vill ju inte vänta hur länge som helst.. längtan och barnlösheten tär mer än jag nånsin trott.

    Ja gäller att vänta in tiden med läkaren nu och försöka på egen hand så länge. Drömmen hade ju varit att bli gravida på egen hand!


    Verkligen! Är mycket pga press och stress jag inte velat berätta för någon. Min man har berättat för några kompisar och sina syskon också, men jag antar och hoppas att de håller det för sig själva eftersom jag inte är riktigt redo att berätta eller prata om det med andra. Är väldigt skönt att prata med en professionell, kan rekommendera det om du har möjlighet. Känner mig alltid lättare efter ett besök där! Sedan är det ju såklart mycket som kommer upp till ytan. Min psykolog har sagt att jag måste våga möta tanken att jag kanske aldrig kommer bli gravid och det känns vidrigt ska jag erkänna.

    Hoppas såklart inte att det är PCOS men man letar ju efter alla förklaringar i det här läget. Tänker samma som dig där att eftersom de inte sa något borde det vara lugnt, men man vet ju aldrig. Har för mig att jag också hade väldigt många äggblåsor på ultraljudet men minns inte exakt. Ska försöka släppa den tanken och vänta på mötet helt enkelt :)

    Kul att vi och våra respektive är lite gamla! Vi började försöka när vi var 28,5 och tänkte ju att man borde haft ett barn vid det här laget.. hjälper ju inte heller att nästan alla mina vänner har barn eller är gravida just nu. Och tre stycken gravida på jobbet! Just nu misstänker jag att en vän som fick sitt första barn ungefär när vi började försöka snart ska bli gravid igen med sitt andra. Hon blev såklart gravid direkt på första försöket och hon hintade att de skulle försöka med tvåan i början av detta år så räknar med ett till gravidbesked där snart.

    Drömmen är ju absolut att helt plötsligt bli gravid, vore ett mirakel just nu!! Håller både tummar och tår för dig och mig!
  • Barnvakten1
    Mikkans skrev 2020-02-03 18:27:43 följande:

    Hej på er! Hoppar in här efter en supersnabb vändning i livet.

    Efter avslut av p-piller 2017 och tilltagande hopplöshet från min sida så bröt jag ihop i går (söndag). Min sambo och jag beslöt oss för att börja en fertilitetsutredning. Idag ringde jag runt i sthlm och lyckade otroligt nog få en återbudstid IDAG! Vi åkte till kliniken idag å träffade trevlig personal och läkare. Fick göra en spolning redan idag villet gjorde ont. Katetern de skulle in i ledaren med ville inte riktigt och de va rätt stark mensvärk som kom. Efter cirka en timme, i bilen på väg hem, tilltog smärtan MKT. Höll på å kräkas och svimma. Tappade hörsel och syn. Skakade, hade jätteont. Som tur va hade vi cola i bilen för sockret och väl hemma med alvedon, diklofenak och värmefilt som komplement så känns det nu mkt bättre.

    Nästa steg spermaprov, sen sumering med läkaren!

    Sorry för långt inlägg. :)


    Skönt att ni är igång med utredning! Och stackars dig som upplevde en sån vidrig smärta efter spolningen. Så jobbigt! Bra att det känns bättre nu. Jag var livrädd inför spolningen just för jag är ganska känslig för smärta men tyckte det var ok och kände inte mycket, så du måste haft otur. Ha bara koll på smärtan nu närmsta dagarna för till mig sa de att det kan vara tecken på infektion om det fortsätter göra ont! Men hoppas såklart att du mår toppen imorgon :)
Svar på tråden Vi som börjat med fertilitetsutredning