Jag födde mitt första barn med planerat snitt pga säte för 3 år sedan. Var sjukt nervös innan men allt gick jättebra. Fick ha bebisen hos mig hela tiden (verkar vara olika mellan landstingen) och var uppe på benen samma kväll. Åkte hem efter 2 nätter.
Klart att det gjorde ont, dom skär ju liksom upp magen, men det var inte värre än att jag klarade mig på Alvedon och Ipren.
Minns inte exakt hur länge jag hade ont, men kanske 1,5-2 veckor. Lite ömhet i muskulaturen satt i längre, mest vid ansträngning, men gick långa promenader utan problem efter typ 2 månader.
Andra barnet föddes vaginalt nu i oktober. Gick över tiden med 17 dagar (!) och hade värkar i nästan 3 dygn innan hon var ute. Inte drömförlossningen kanske, men när dom hade tagit vattnet gick det ca 7 h innan hon var ut.
Fick lite bristningar, grad 1-2 tror jag, och barnmorskan höll på att sy i en timme efteråt.
När jag jämför mina två förlossningar tycker jag att snittet var bättre. Ont absolut, men det hade jag efter den vaginala också och det var svårare att veta exakt var den smärtan kom från och hur länge den skulle vara. Däremot är jag glad att jag har upplevt även en vaginal förlossning.
En fördel med den vaginala är attdet amningen har funkat bättre denna gång, men det är ju inte alls säkert att problemen berodde på snittet första gången.
Tänker att ett planerat snitt ofta går mycket smidigare och har snabbare återhämtning än ett akut. Sen är ju det här med smärta väldigt subjektivt.
Själv skulle jag inte tveka att göra snitt igen om det blev aktuellt.
Lycka till och hoppas du får en bra upplevelse!