Anonym (Anonym och rädd) skrev 2018-05-03 18:46:00 följande:
Hej!
Jag har haft (mun) herpes sedan jag var ca 5 år gammal. Förmodligen för att jag fick för mig att använda min mammas vänninas lypsyl. Detta har plågat mig något enormt genom åren, både pga att det gör ont men även psykiskt.
När jag läser trådarna här så ger det mig en sådan enorm ångest, jag undviker alltid all form av kroppskontakt när jag har utbrott, använder glas, gafflar, handdukar och tandborstar en enda gång sedan byter jag. Nu läser jag att folk tar för givet att man även ska gå runt och oroa sig även när man inte har symtom? Detta kommer förstöra mitt liv!!!
Sist jag fick utbrott hade jag sex (även oralsex) kvällen innan och nu får jag så jävla ont i magen när jag tänker på det och sådan ångest så att det känns som jag ska spy. Jag hade ingen som helst aning om att jag skulle vakna upp med den helvetesskiten nästa morgon. Det sista jag vill i världen är att smitta någon!!! Nu vågar jag knappt gå på toaletten när jag har blåsor kring munnen och lämnar knappt lägenheten.
Menar ni alltså att detta är någonting som ska påverka hela mitt liv, även när jag väl slipper denna jävla förbannelse?? Sitter på riktigt och gråter just nu över att aldrig kunna vara intim med någon igen utan att behöva prata om detta jävla virus som jag hatar så mycket. Är 28 år och har haft 2 pojkvänner, de visste såklart om mina munsår och tyckte jag var löjlig när jag blev nästintill manisk vid utbrott. Jag diskar om allt typ 3 gånger, tvättar/byter sängkläder och handdukar och låter ingen så mycket som röra mig. Skulle aldrig någonsin ha sex när jag har mina munblåsor. Nu kommer jag förmodligen inte våga ha det över huvudtaget. :(
Efter att ha läst allas inlägg så hade jag iofs varit lika rädd även ifall jag inte hade munsår eftersom de allra flesta bär på viruset utan symptom??? Varken killar/tjejer bör alltså ge/få oralsex (eller kyssas?!) med någon över huvud taget eftersom det kan smitta även då det ligger latent i kroppen? Suck, får panik ????
Förlåt för långt inlägg, blir bara så himla stressad!! :(:(
Men kära vännen!
Du ska inte behöva gråta över det du läst här. Genom att prata om det avdramatiserar man det och tar bort tabun som av nån anledning uppkommit från första början.
Jag vet inte hur smitta kan smitta än och mina googlingar gör mig inte klokare utan ledsnare. Så jag tycker att du, liksom jag, ska gå till en källa vi litar på, typ personligen till RFSU, och få utrett vad som gäller när och då samla alla frågor vi kan tänkas ha. Munherpes har ju verkligen nästan alla, och jag tycker det är jättetråkigt att höra att det hämmar dig. Det är ju inget "farligt", men jag tyckte ändå att sjukvården var lite väl slappa i sin attityd kring det. Kanske är därför hela sverige springer runt med det sa jag bistert när hon på gyn försökte avdramatisera det.
Dina fysiska utbrott är ju nog så jobbiga, mne jag antar att det finns medicin som åtminstone kan lindra dem? Det jag hör är att du tycker att det är mer psykiskt jobbigt. För det rekommenderar jag som sagt att hitta en källa du kan lita på och KBT. Du är bara 28 och det har varit tillräckligt jobbigt för dig!
Ta hand om dig, don't be sad! Styrkekramar!