Barn på 20 år med Adhd

Hej Vickan,

Fick nån diagnos till slut hos Axel? Känner igen många symtom hos vår dotter och ska utreda snart..

Jag har två barn med svår ADHD, så vet till 100% vad det innebär.

Håller med. Kontakta psykiatrin. Alla mef adhd har inte social fobi. Kontakta även kommunens social psykiatri - fråga om han kan få boendedtödjare eller ledsagare för att kunna komma iväg till AF.

Problemet är att han isolerar sig i hemmet ovh behöver komma ur det i stället. Vad gör han hemma ?

Sorry, skrev under fel tråd. Ignorera mitt inlägg.

Varför så märkliga inlägg då? Har du barn med svår adhd borde Din förståelse och råd vara mer verklighetsförankrade och mer hjälpliga.

Jag har aldrig curlat mina barn, dom vet vad måste göra för att vara självförsörjande efter gymnasiet. 

Och TS bara curlar ditt barn, det är dags för barnet att växa upp.

Visst är det dags att barn växer upp men man kan ju inte kräva mer av barnet än vad de klarar av eller hur? Bara för att man fyllt 20 så ska man per automatik fixa allt? Skolan kan ha varit ett h-e och väldigt få saker fungerat smidigt.
Ts säger ju själv att det inte finns något driv på barnet då är det svårt att ens komma till arbetsförmedlingen.
Att dina barn har samma diagnos betyder ju inte att den ser likadan ut som för ts barn. Så antingen har du inga barn med adhd eller så saknar du fullständigt empati och förståelse inför andra.

Det är just det som är problemet, ?barnet? är lat, omotiverad och bortskämd då måste man göra något åt det och första steget är att sluta dalta och börja kräva saker. Det här är en vuxen människa vi pratar om!

Exakt!

Bara där skiner din okunskap igenom....

Kontakta socialpsykiatrin ( kommunen). Beskriv problemet. Ibland har kommuner uppsökande verksamhet för personer över 18. Googla på socialpsykiatrin och vad det står på er kommuns hemsida.

Framför allt behöver han nog hjälp att ta sig till psykiatrin för att gå en behandlingsplan samt identifiera om det bara är adhd eller även något annat.

Personer med adhd behöver inte alls vara passiva eller socialfobiska. En del är ju faktiskt snarare utåtriktade och hyperaktiva.

Er son behöver sysselsättning genom socialpsykistrin eller stöd på AF för att komma ut i arbetslivet. Med rätt stöd och en hygglig arbetsplats kanske det går rätt fort. Vem vet

Han behöver utvecklas och bryta negativa mönster och därför behöver han en plan

Vad säger han själv om det hela? Varför han inte tar sig till AF eller så vill han göra något åt det? Vad gör han ens hela dagarna?