Varför blir jag aldrig nöjd? Vad är det jag saknar?

Du är förmodligen inte kär in honom. Känn efter och var ärlig mot dig själv. Inte sjysst mot honom att vara ihop om du inte är kär.

Du är förmodligen inte kär in honom. Känn efter och var ärlig mot dig själv. Inte sjysst mot honom att vara ihop om du inte är kär.

Du är fortfarande ung. Har du verkligen levt "ungdomslivet" klart ännu?

Du antyder det i din första text.

Det där skulle jag lika väl kunnat skriva! Jag känner precis så som du beskriver...

Har ett förhållande den 1,5år till baka, fin sambo.. men vill jag verkligen?

Tankarn svävar bort att jag kan klara mig själv, skaffa barn själv, leva livet själv.

Det är barn som är störst på listan nu

Är du eller känner du dig ofta irriterad på din sambo?

Hur såg dina föräldrars, eller de du nu växte upp hos, relation ut? Jag tampas med samma känslor och har växt upp med gifta föräldrar som verkligen inte var/är lyckliga tillsammans vilket påverkat oss barn otroligt negativt. Bla associerar jag relationer med att vara olycklig och har levt mycket som singel blandat med kortare relationer där jag ständigt letat efter skäl att lämna. Har dessutom haft svårt att sätta fingret på detta eftersom de målat upp en bild för mig kring att barn som lever i kärnfamilj per automatik har det bäst.

Låter som en typisk 25 års kris. :)

Jag är 46 och kan känna så jag med  

Grejen är att oavsett om du är singel eller tillsammans med någon har du något med dig alltid. Dig själv. 

Vad vill du ha ut av livet? Är det hus, barn osv? Eller vill du resa, umgås med vänner, ha en bra karriär? Inget utesluter eg det andra, men man får gå tillväga på lita olika sätt. 

Är det så att 'alla andra' har hus osv och börjar stadga sig? Eller är det vad du vill göra innerst inne? Det gäller att hitta en balans mellan allt man vill göra. 

Jag kan idag känna lite avundsjuka gentemot de som skaffade hus tidigt, de har idag väldigt låga bostadskostnader och kan unna sig resor och grejer. Deras barn är stora eller relativt stora så de klarar sig bra själva. 

Samtidigt ser jag ju de som efter att ha fått igång karriären, rest osv också har det bra nu när de skaffat barn som 'lite äldre'. Och de som valt bort barn mår också bra. Så don efter person. 

Först och främst skriv ner vad du vill ha ut av livet. SEN funderar du på om den här mannen passar in i det livet. Om den här mannen är den du vill bli gammal med. Är det honom du ser som pappa till dina framtida barn ÄVEN om ni skulle skilja er framöver? 

Ha inte dåligt samvete, det är inte rätt man för dig och du är fortfarande ung. Själv träffade jag min sambo när jag 10 år äldre än vad du är och bröt upp med mitt ex när jag var 30 (skulle gjort det två år tidigare)