KristinaJ skrev 2018-05-17 17:38:34 följande:
Vad skönt att höra, det ger mig hopp! Jag vet att jag tål ganska mycket smärta allmänt. Annars hade jag nog inte varit så avslappnad inför smärtan i sig. Men, samtidigt är ju förlossningssmärta något speciellt som ter sig olika. Jag har även förstått att det kan variera rejält för samma person olika gånger. Hoppas självklart jag kommer hantera det bra, men försöker samtidigt vara inställd på att det kan bli för jobbigt.
För mig, som också har generellt hög tröskel (förutom tandvärk) var det mest som ett gympass fram till krystvärkar. Jag fattade inte hur nära det var, så det var på vippen att jag fick föda själv första gången (var på BB men bm var inte där. Hon tittade till mig 3 minuter före bebisen kom). Andra gången var det meningen att jag skulle ringa min man i tid så han kunde lösa av med barnvakt och åka. Han var på BB 15 minuter innan bebisen kom.
För mig var det mentalt jobbigast ca 20 minuter innan krystvärkarna pga att jag fick ont i ländryggen, men man vilar ju mellan varje.
Krystningarna ger ju en sån otrolig kraft och man vet att snart gäller det. Kraften bedövar i sig.
Det låter skumt men jag typ älskar att föda barn, ha ha.
Det kommer att gå bra.
Den vet man ju inte hur fort det går. För mig gick det fort. Jag tror nog att det hade varit jobbigare för mig med smärtlindring och en mer utdragen process.
