Äl idag 20/5, hoppas på februari bebis. Följas åt?

Efter 8 månaders letrozolbehandlingar och totalt 3 år av ofrivillig barnlöshet har jag iaf äntligen plussat! Detta var första cykeln som jag inte gjorde äl-test utan bara gick på slidsekretet och bannemig, vi är gravida. Nu vågar vi knappt hoppas, men känns ju såååååå underbart. Vi lyckades plussa en gång för två år sedan, men tidigt missfall då. Jag borde vara på bim+2 bara, nu. Förresten så har jag en tidigare graviditet som jag inte plussade på förrän bim+7, då gjorde jag dock tidig abort (det var måååååånga år sedan). Jag har precis blivit placerad i ivf-kö också! Nu håller vi tummarna på att detta håller sig.

Heja heja heja!

Känns ju helt surrealistiskt det här! Nu över en vecka sen (BIM+7?)....... När jag för första månaden någonsin inte har följt med äl-stickor och bara tittat på sekret och känt av uppblåstheten och gaser som jag alltid får vid Äl hahahaha, ja så då händer det (och såklart letrozolbehandling, men verkade vara väldigt tidig äl denna cykel) Kan ännu inte smälta. Men oj oj oj vilken otrolig stress och nervositet just nu, för oss båda. Vi kan ju inte tro detta efter 3 år av försök. Är det magin med att hamna i kö till IVF, månntro? :)

Tagit veckoindikatortesten från clearblue. Tänk om det här verkligen blir en graviditet på riktigt. Och faaaan, en bebis liksom Galet!