Inlägg från: EmberEyes |Visa alla inlägg
  • EmberEyes

    Vägrar katt inne

    Sharper skrev 2018-05-27 20:46:44 följande:
    Fast väljer han att skaffa katt till sina barn då tänker inte jag ta hand om den på barnveckorna. Oavsett vad som e rättvist eller inte. Jag gillar inte katter så varför ska jag tvingas gulligulla med något jag inte ens vill ha?
    Men om du nu inte vill/kan ha katten hemma, och inte vill/kan avstyra att ni skaffar katt så borde du ha förmågan att omplacera katten (med eller utan resten av familjens vetskap) för kattens eget bästa.

    Vad du skriver här låter som ren hämndlystnad. Du fick inte vara med och fatta beslutet om katten, därför tänker du straffa katten. Straffa sambon istället, det är hans fel att situationen har uppkommit. Felet och ansvaret ligger hos sambon, inte hos katten.
  • EmberEyes
    Tihi skrev 2018-05-27 22:15:12 följande:
    Det du säger stämmer inte ens lite och ingen vettig veterinär skulle kastrera katten innan 6 månader. Dom väger för lite och stygnen går ofta upp och då väller inälvor och allt ut och katten dör förstås. Bortsett från risken med att söva och operera så små katter då. Man ska inte operera kattungar. Dom ska vara 6 månader.

    TS borde inte få ha katt förövrigt!
    Tja, Sveriges Veterinärförbunds riktlinjer rekommenderar från fyra månader. Men vad skulle de kunna ha för expertkunskap som inte du besitter?

    www.svf.se/Documents/S%c3%a4llskapet/Sm%c3%a5djurssektionen/Normgruppen/Riktlinje%20ang%c3%a5ende%20kastration%20av%20katt.pdf
  • EmberEyes
    Sharper skrev 2018-05-29 05:36:17 följande:
    Vadå straffa? För att jag inte vill gosa med den? Det finns 2 barn och 1 vuxen som kan gosa. Mina barn på 2 och 5 kommer säkert också göra det. Men jag vill inte och ska inte behöva göra det.
    Straffa för att du inte vill ge katten en trygg uppväxt. Handlar inte om att gosa, handlar om att ta ansvaret för en levande varelse.
  • EmberEyes
    Sharper skrev 2018-05-29 08:37:53 följande:
    Mat och vatten fine. Tömma kattlåda helst inte, den biten får min sambo ta och resterande ansvar.
    Du vill att en kattunge som inte är gammal nog att ta hand om sig själv ska bo i stallet/ladan. Sk stallkatter är födda och uppvuxna i sitt stall, de har en mammakatt och syskonkatter, ev. fler vuxna katter i sin närhet. De får "träning" av mamman och syskonen, de får lära sig att överleva. Den ensamma kattungen vet inte vilka faror som finns eller hur den ska hantera dem.
    Att utsätta en kattunge för detta är kallt och känslolöst. Att din mamma och syster blir lite rinniga i näsan och får lite kli i ögonen när de hälsar på ibland är inte hela världen. De är vuxna individer, de kan ta allergimedicin, de vet vilka "risker" de utsätter sig för. Kattungen har inget val, den blir intvingad i ett liv den inte har valt eller kanske ens mår bra av, för att du inte kan säga till sin sambo att FÖR HELVETE DET ÄR INTE LÄGE ATT SKAFFA KATT NU!!!!
  • EmberEyes
    Sharper skrev 2018-05-29 10:03:00 följande:
    Den får vara inne tills den kan vara ute i ladugården om du missat det i tråden... du har ingen aning om hur deras allergi utspelar sig. Min systers ögon svullnar igen som ping pong-bollsr i värsta fall. Det handlar inte o lite rinnig näsa och kli i halsen. Trots medicin!
    Och åter igen, vilket du verkligen inte verkar vara kapabel att ta in, är att det är DIN JÄVLA SAMBO som skapar denna situationen.
  • EmberEyes
    Sharper skrev 2018-05-31 20:20:30 följande:
    när den e tillräckligt stor för att vara ladugårdskatt ja. Sen springer där 2 katter redan flera gånger om dagen så helt ensam kommer den inte bli.
    Så du ska släppa en oerfaren ungkatt och utsätta den för revir-krig? Det blir bara bättre och bättre...
  • EmberEyes
    Hejjk skrev 2018-06-01 06:55:32 följande:
    Undrar hur de kan ta hand om sina barn när dom inte ens kan ta hand om ett djur eller ens förstår att skaffar man ett djur så ska man också kunna ta ansvar för djuret.

    Det är inte ett orimligt ifrågasättande. De som inte klarar av att ta hand om djur är i mycket större utsträckning sannolika att missköta sina barn. Det är en del av empatistörningen.

    Eftersom TS kommer på ursäkt efter ursäkt för att ta in ett djur som hon och sambon planerar att missköta, istället för att säga nej och skita i att ungarna blir besvikna eller sambons ex på något sätt får någon konstig hemlig vinst (hur konstig ursäkt är det på en skala?), så är det TS och sambon ansvaret för misskötseln hamnar på. TS väljer att försätta katten, sig själv och hela familjen i denna situationen genom att vägra uppföra sig som en normalfuntat vuxen människa. TS är för svag för att säga "nej, jag vägrar utsätta en levande varelse för en massa onödiga risker och faror, så därför blir det ingen katt".

    Vi andra kommer fullt naturligt generalisera TS (och sambons) empatistörda beteenden och göra antagandet att de kanske inte kan ta hand om sina barn heller. Med tanke på att TS och sambon har varit tillsammans i ett år bara och redan bor ihop, och dessutom ska gifta sig i sommar, så finns det starka indikationer visar ingen av dem någon större mognad, hänsyn eller respekt till era barn och deras känslor.
  • EmberEyes
    Sharper skrev 2018-06-01 09:46:04 följande:
    Hur blir katten misskött bara för att JAG inte tar hand om den, när det finns en annan vuxen som kommer göra det?

    Jag kan lova att vi visar hänsyn och respekt till våra barn och deras känslor. Här man tidigare haft riktigt dåliga förhållanden vet man hur msn vill ha det och inte vill ha det. Kommunikation får våran relation att fungera (bara just denna grejen med katten som blivit fel). Ingen av oss har någon empatistöening så sluta diagnostisera hit och dit, du är välkommen hem och träffa mig isåfall så får du se ett väl fungerande hem dör barn och djur sköts exemplariskt (även om exfrun inte tycker det och gör ALLT för att sambon inte ska få ha sina barn, tillochmed kommer med lögner).
    Jag skriver "TS och sambo" hela tiden, bortsett från biten där jag håller dig enskilt ansvarig för att inte klart och tydligt säga "nej, vi ska inte ha en katt". Den frasen är 100% ditt eget personliga ansvar. Resultatet av att du inte uttrycker detta är egentligen också 100% ditt eget och personliga ansvar, men jag väljer att inkludera din sambo också.
  • EmberEyes
    Sharper skrev 2018-06-01 10:24:45 följande:
    Jag hinner med mat, vatten och i absolut värsta fall ta kattlådan under perioden den ska va inne. Men jag har två egna barn (2 och 5 år gamla) som ska tas om hand. Jag är hemma efter jobb tidigast klockan 17 ibland så sent som 18. Då är det hönsen som får tillsyn, hunden släpps ut från hundgården sen lagar jag mat. Efter kvällsmaten ska barnen eventuellt bada/duscha och i samband med det får hunden mat. Efter barnen lagt sig (detta är klart 19.30) ska köket plockas iordning, fåren ska få sin tillsyn, en liten promenad på 10-15 minuter med hunden och sen ska jag hinna varva ner och eventuellt duscha/bada innan jag lägger mig vid 20.30-21 någon gång.
    Åter igen, ni har inte möjligheten att ta det ansvar som en katt behöver, men DU VÄGRAR SÄGA IFRÅN!!!!

    Vad är det som gör att du inte förstår att detta är ditt eget fel? Vad är det som gör att du tror att du fråntas ansvar bara för att du inte har tid, lust eller intresse av katten?
  • EmberEyes
    Sharper skrev 2018-06-01 10:36:58 följande:
    Jag har sagt till min sambo hur det kommer bli om katten kommer hit, att jag inte vill då jag inte vill ta ansvar. Kan liksom inte göra mer.
    Och det är den inställningen som får en att undra hur era barn har det.
Svar på tråden Vägrar katt inne