Varför har vi så fasta uppfattningar i väldigt svåra frågor?

Idag är ju flyktingfrågan ett väldigt aktuellt ämne som på många sätt polariserar samhällsdebatten. Men frågan i sig är ett dilemma. Om vi ska ta emot människor som faktiskt behöver hjälp så kan det göra välfärden överhettad och det kan faktiskt skada vårt gemensamma skyddsnät. Om vi däremot inte hjälper tillräckligt många flyktingar som kommit hit så är det förödande för den enskilde personen som flytt så långt och lagt ner så mycket energi på att faktiskt komma hit. Det är alltså i mina ögon en väldigt komplicerad fråga där moral och logik ställs mot varandra. Ändå har människor väldigt starka uppfattningar om vad som är rätt och fel i den här frågan.

Det är inte första gången dilemman polariserar debatten. På 70- och 80-talet rörde frågan om kärnkraft upp väldigt starka känslor. På 50-talet var frågan om ATP något som t.o.m. spräckte Erlanders koalitionsregering med Centerpartiet. Om vi går ännu längre tillbaka kan vi se hur försvarsfrågan höll på att slita Sverige itu under våren 1914. Alla dessa frågor var liksom migrationsfrågan idag väldigt komplicerade vid tidpunkten men likt förbannat så hade bägge sidor väldigt starka uppfattningar om vad som var rätt och fel.

Så var beror detta på egentligen?