Nån som lämnat förhållandet på grund av sexuell frustration?

Jag måste nog sätta ner, inte bara foten....utan fötterna. Jag också.

Jag, tänker såhär. Ang sex, träning, och bokning:

Jag har bokat in ett pass. I bingen. Alltså, jag har skrivit upp på whiteboarden att kl 23.40 och 20 min framåt är det dags för sexuell samvaro. Underbart....då vet Gumman att det är pålning på gång.

Vi är nu igång (klockan är nu 23.46) och jag känner att jag liksom inte riktigt har fullt tryck i bananen men då tänker jag, jag har ju faktiskt 14 minuter kvar, så jag bestämmer mig......jag pumpar påutav helvete.......

Men faen alltså, jag var ju inte redigt suen från början...såå, jag går inte i mål. Om ni hänger med. 

Jag vaknar kl 05.57 och inser att jag gjort ett fatalt fel i tidsbokningen. Jag vaknar med ett djävulusiskt tryck i mitt stora organ. Jag väcker Gumman min och frågar om det går att boka en tid. Nu. Omedelbart. Men nä, hon hänvisar vänligt, men bestämt, att tid måste bokas minst 4 timmar i förväg. Minst. Och hon meddelar samtidigt att hon var väldigt nöjd med min insats vid senaste bokningen. Hon blev tillfredsställd. Ut i tårna. Så jag får återkomma. Eller åter komma. Senare. Om typ, 4 timmar. Hon tycker att jag kan  så länge. 

Lite så.

Mvh //Broder Anton 

Massor. Inte sex dock, inte på senare år i alla fall. Det är liksom så sorgligt alltihop, hon försöker leva upp till sin bild av en bra fru. Gör frukost på sängen. Tar ansvar och håller ordning. Klagar inte om jag är borta mycket. Gör allt för att vara en bra påläst mamma. Och hon förväntar sig detsamma av mig. Men inget mer. Vår parrelation för henne, inkl sex, är inget självändamål utan något som måste fungera för att inte hela skiten runtomkring ska falla som ett korthus.

Men så fort jag tar i henne rycker hon liksom till och drar sig undan. Hon faller aldrig liksom in i min famn sådär som man gör när man är kär.

Känslorna har väl svalnat antar jag. Hon ser äktenskap som ett ingått avtal som gäller livet ut och inte kan brytas, och som inte har så mycket med romantik och känslor att göra, så därför är hon kvar. Kommer inte att hålla i längden dock. 

Det tror jag inte, ser inte hur hon skulle få till det rent logistiskt. 

Jo, vi pratar om att försöka hitta tillbaka till varandra. Vi får väl se hur det går. Jag har jobbat och jobbar stenhårt på att acceptera situationen som den faktiskt är, och att ändra det jag kan ändra på. 

Som det ser ut nu är jag ledsen att det blivit så här, men jag accepterar det. Tyvärr är det inget alternativ för mig att stanna i ett kärlekslöst resonemangsäktenskap, inte ens om det är barn inblandade, jag är för känslig för det. 

Jag har funderat av och till på att skaffa någon vid sidan av. Men jag vet inte om det är min grej riktigt, det verkar så jobbigt att hålla på och smyga och ljuga. 

Det finns inte på kartan att jag skulle dela min fru med andra män, nej. Hon hintade om öppen relation en gång under ett gräl vi hade, och numera vet hon att skulle hon ta upp det  igen är det skilsmässa direkt som gäller. 

Trekant med en annan kvinna skulle kunna vara nice dock.

Jag orkar inte ens svara på dina dumheter.

Varför skulle jag vara intresserad av en kvinna som behöver andra män för att bli kåt?