är det vanligt att man tjafsar om ekonomi? Och är det en stor orsak till bråk i barnfamiljer?

Vi har aldrig bråkat om ekonomin. Nu när båda har en okej inkomst räcker pengarna till det vi båda vill ha, och när vi hade det knapert (en studerande, en hemma med barnen utan inkomst) fanns det inte direkt några pengar över att bråka om.

Men jag har läst någonstans att tjafs om ekonomin och om hushållsarbetet är de vanligaste anledningarna till skiljsmässa.

Nä inte bråkar vi, men jag (som är den som har koll på ekonomin) kan bli irriterad på mannen som inte har koll men hög lön (60 000kr) som tror att hög lön kan räcka till hur mycket som helst. Det får jag ofta informera honom om. Jag vill leva bekvämt med en regäl slant sparat men då måste man leva planterat även om det kommer in en stor summa varje månad.

Vi bråkade mycket om pengar när vi var yngre. Då hade vi ganska lite pengar, så om den ena slösade lite blev ju den andra per automatik tvungen att hålla igen på utgifterna för att det skulle gå ihop.

Vi har alltid haft mer eller mindre gemensam ekonomi.

Vet inte om det beror på att vi har mer pengar idag eller om vi mognat, men vi har ytterst få diskussioner om pengar idag, och aldrig regelrätta bråk. Bara vuxna diskussioner kring val av nivå/standard, på alltifrån modell av bil till semester eller renoveringar, för vi vill prioritera våra större utgifter gemensamt.

Skönt att du löst din skuldsituation ts. Bara du inte trillar dit igen med nya "menkngslösa" krediter. Låna brukar jag bara rekommendera till studier, boende eller en billig bil (om man måste ha det för jobbets skull), allt övrigt bör man betala direkt vid köp.

Hör hemma är det nog allt kretsar kring just nu. Min man tog alla våra pengar vi hade ( 800.000) som var vår kontantinsats samt pengar för sommaren ( båda studenter) och invensterade i ett högrisk bolag, finns inte en spänn kvar. Fick veta vad han gjort när pengarn va borta.. Vi har tre barn. Min man har inte fattat att man inte får csn över sommaren och att man måste söka sommarjobb redan i januari och inte i juni. Jag har sökt jobb som en galning sedan jag fick vet att alla pengar va borta i april, kom in på sommarkurser men får bara 5000 i slutet av juli och 11000 nu. Han inget, Jobbade 8 dagar på en kompis jobb så han får inte så mycket nu som ska räcka till september. Han vägrar sälja bil (2 år gamal Audi, köpt bakom min rygg) samt båt. Ekonomin är det nog mest bråk här hemma dagligen om nu. Hade aldrig trott att pengar skulle ha en sådan roll i vår relation. Men att sumpa alla våra besparingar som vi kämpat för samt inte ens förstå konsekvenserna av det eller ens att jobb inte bara ploppar upp från tomma intet är för mig helt obegripligt. Att inte ens vilja prata om hur situationen ska lösas mer än ? det löser sig väl? fungerar ju inte heller.