Hur stänger man av bebisönskan?
Hur stänger man av känslorna och hormonerna och genomför det som är rationellt?
Redan det tredje barnet knäckte nästan äktenskapet. Vi har tre fantastiska friska barn som vi vill ha mer tid och ork till redan idag. Vår tonåring behöver extra kärlek just nu.
Jag blev fruktansvärt sjuk förra graviditeten. Vi är gamla, 40 plus båda två. Vårt äktenskap har precis börjat hämta sig lite och vi bråkar inte lika ofta. Mentalt har jag precis börjat må bra och ha lust att leva igen.
Vår lägenhet är trång som den är och vi behöver både flytta och byta bil pga ett till barn.
Vi föräldrar hade en lång, bra rationell diskussion idag och både jag och sambon är överens om abort.
Så varför i hela friden skriker det inom mig att detta är sista chansen till ett barn till. Varför gapar jag efter mycket när jag inte kan vara en bra mamma eller fru ens nu med?bara? tre barn?
Hur kan jag göra för att inte ångra mig bittert sen? Är bara i vecka 4 än så länge, men är helt säkert gravid. Har tid för abort nästa vecka och jag tror jag klarar det men jag vill inte gå och titta på bebisar och vara ledsen resten av livet över den som aldrig blev.
Hur gör man för att komma över det som inte ens lever än? Hjälp mig att ta det enda rationella beslutet för att ta hand om de barn jag har istället!